Realkapitalism, VII: Formativa moment (1929, 2008) och tre B:n

Finanskrisen 2008 kommer framöver att vara en Stor Historisk Händelse, långt större än 11 september, spår Peter Englund. Historikerkollegan Lars Ilshammar (vars tankar kring digitala arkiv diskuterades i förra inlägget) är inne på samma spår i en artikel publicerad i den socialdemokratiska tidskriften Tiden, “När framsteget slutar fundera“. Utgångspunkten är att likheterna är stora mellan krascherna 1929 och 2008. Detta inlägg som tar avstamp i den artikeln, inte för att kritisera, utan att hitta lösa trådar att spinna vidare på.

Vi tar hjälp av tre B:n i läsningen. Braudel, Bataille, Benjamin.

Perioden 1929-1933 var ett av världshistoriens formativa moment. Den representerade slutet på en era och början på en annan. /…/
Med börskraschen och den stora depressionen nådde den oreglerade industrikapitalismen vägs ände.

Påståendet att mellankrigstidens ekonomi skulle ha varit “oreglerad” måste tas med flera containrar salt. För att bara nämna två exempel: Patentlagarna byggdes ut för fullt. Kring första världskriget hade västvärlden gått från fri migration till strikta gränskontroller.
Fernand Braudel konstaterar att ekonomins mest profitabla sektorer är de monopolistiska “antimarknader” som alltid är intimt förknippade med statlig reglering. Detta gäller även i de tider då finansmarknaderna har relativt sett större spelrum. Ur det perspektivet går det inte att, som Lars Ilshammar, tala om 1930-talets “större plats för politiken“. Snarare innebar Folkhemmet och New Deal delvis andra former för reglering än de tidigare (vilket förvisso var övervägande positivt, särskilt i jämförelse med de mer extremt korporativa regleringsformer som prövades på vissa andra håll).

Aktiekurserna fortsatte att sjunka under de första åren av 1930-talet. Först mot slutet av decenniet hade världen börjat återhämta sig, bara för att störtas i krig – även det ett barn av krafter som depressionen släppte loss.

Utan att förneka sambanden mellan depression och krig, kan vi komplettera med ett radikalt annorlunda perspektiv: George Batailles syn på kriget som överkokning. Ur den generella ekonomins större perspektiv är kriget ett resultat av överflöd, för vilket andra förslösningskanaler saknas – inte en följd av generell brist.

Vad som gjorde krisen så djup var inte bara att stora ekonomiska värden utraderades utan framför allt att den rörde vid vår civilisations livsnerv, framstegstanken, tron på ständiga förbättringar både i det stora och det lilla. Det är framstegstanken som motiverar oss att skaffa en utbildning, gå till jobbet, bilda familj och spara för framtiden. I normala tider fungerar den som ett effektivt bränsle för samhällsmotorn.

Jag överlåter till Kalle Palmås att kommentera metaforen om samhället som en motor. “Bränslet” i denna motor, ja själva “vår civilisations livsnerv”, är alltså enligt Lars Ilshammar framstegstanken. Han nämner sparande, men lustigt nog inte skuldsättande, trots att nästan alla av oss har skulder som överstiger våra sparade tillgångar. Är det verkligen framstegstanken som får oss att gå till jobbet? Är det inte snarare piskan som kräver ständiga avbetalningar av skulder. Studielån, bostadslån, andra lån, indirekt genom hyror och annat. En avbetalningsdriven mänsklighet. Walter Benjamin analyserade kapitalismen som religion och såg i den ett generellt utbredande av skulden.

Lars Ilshammars socialdemokratiska slutsats är att politiken nu måste “återskapa tron på framsteget”, för att “hålla de mörka krafterna borta från den politiska arenan”. Utan att kategoriskt säga emot honom, måste jag förbli skeptisk till användandet av bestämd form singularis: Framsteget. Kanske måste vi rentav, i oljekrönets tid, acceptera att tron på ett universellt framsteg är död. Först då kan vi komma ur förtvivlan och med lekfullt sinne börja uppfinna vägar framsteg – i plural.

Tidigare delar i serien:

• Realkapitalism, I: Rädslan för rädsla, modulerandet av hastigheter
  
• Realkapitalism, II: Politisk förträngning av sedelpressarna
  
• Realkapitalism, III: Fernand Braudel, marknader och antimarknader
  
• Realkapitalism, IV: En något oklar religion
  
• Realkapitalism, V: Drömmar om ädel metall och mätbar tid
  
• Realkapitalism, VI: Brottsregister