Ytterligare tre skäl till att Carnegie borde låtits gå omkull

Låt Carnegie gå omkull, skriver Anders Svensson, med anledning av att staten skandalöst skänker bort fem miljarder till den kollapsade investbanken. Enligt honom präglas sfären Langenskiöld/Carnegie sedan decennier av skumraskigt osund företagskultur. Förra året straffades Carnegie för detta med böter på 50 miljoner – nu belönas de för samma sak med en etthundra gånger större gåva.

Att låta Carnegie gå omkull skulle ha haft fler positiva bieffekter. För det första hade de i fallet sannolikt dragit med sig Fair Play. Jag påvisade för några år sedan på bloggen och i en rapport att Fair Play alls inte var den “föräldraorganisation” som man då framställde sig som, utan en lobbygrupp finansierad just av Carnegie-sfären. Numera är de ärligare och kallar sig på hemsidan “en del av Alba Langenskiölds stiftelse”.
Att låta Carnegie stå för sina egna kostnader hade rimligtvis också eliminerat Carnegieinstitutet, som jag tidigare beskrivit som en “finansiell paraplyorganisation för anhängarna av pseudoreligionen ‘det narkotikafria samhället’”. Genom selektivt stöd till vissa forskare försöker de se till att Sveriges drogpolitiska klimat förblir dogmatiskt och att vetenskapliga argument för harm reduction marginaliseras.
För det tredje vore det ingen dålig sak om banken i sitt fall även hade dragit med sig Carnegie Art Award. Detta massiva konstpris inriktar sig specifikt på “nordiskt måleri” och får väl ses som en kulturkonservativ intervention för att skapa rättning i en konstvärld som numera sysslar med allt möjligt annat än måleri.

Fair Play, Carnegieinstitutet, Carnegie Art Award – alla har de finansierats av bankaffärer som uppenbarligen inte kunde stå sig själva. Alla tre får nu betraktas som indirekt statsfinansierade. Kom ihåg det.
Vänder man på frågan blir det lite intressant. Bidrog dessa exempel på kulturkonservativ “välgörenhet” till att staten ansåg Carnegie värd en gåva på fem miljarder? Man vill ju gärna tro att bankstödet har strikt ekonomisk grund. Men samtidigt måste det ju finnas något skäl till att banker överlag är så pigga på att sponsra saker.

14 kommentarer ↓

#1 Jonas B. on 29 October 2008 at 11:28 am

Skänker bort, säger du. Artikeln säger “lån mot säkerhet”. Vem har rätt?

#2 rasmus on 29 October 2008 at 12:05 pm

Jonas B: Må vara att de inte skänker bort fem miljarder. Denna typ av “lån”, som är allt annat än marknadsmässiga, är hur som helst att betrakta som en form av gåvor. Jag tycker det är mindre intressant hur stor den skänkta summan är, än själva principfrågan att svenska staten valt att rädda Carnegie genom att ta över delar av deras förluster.

#3 e-lind on 29 October 2008 at 1:07 pm

Grunden när man bedömer om en bank är värd att rädda är krasst hur stor påverkan på stabiliteten i det finansiella systemet som banken har.
Det gäller oavsett vilka övriga verksamheter som finns.

Riksbanken gör bedömningen att Carnegie är en för stor aktör för att gå i konkurs. Banker är instabila institutioner som ryktesvägen kan försättas i konkurs. Om insättarna av kapital bestämmer sig för att ta ut sina pengar kan detta ske mycket snabbt oavsett om ryktet är sant eller inte.

Erfarenheten från 30-tals depressionen är att det finansiella systemet är i grunden instabilt och behöver omgärdas av regelverk som säkerställer stabiliteten i systemet. Om man låter stora banker gå i konkurs riskerar det att utlösa en negativ spiral som leder att fler banker går i konkurs och vi får stora negativa konsekvenser på den reala ekonomin.

Den globala finansiella kris som vi nu upplever utlöstes när amerikanska finansdepartentet valde att låta Lehman Brothers gå i konkurs. En åtgärd som de flesta bedömare anser gjorde finanskrisen global.

Den finanskris vi nu upplever beror i grunden på att man tillät en oreglerad banksektor att växa fram.
I grunden är lösningen på problemet på “to big to fail” problematiken att skapa ett regelverk som minimerar risken för detta uppstår i det finansiella systemet.

#4 Johanna on 29 October 2008 at 1:21 pm

Det här var nog den bästa argumentationen jag läst emot finanskrisräddningsaktioner som den här. Bra skrivet!

#5 Abrapp on 29 October 2008 at 3:26 pm

Johanna: håller med. E-linds argumentation är väldigt bra.

Märklig sammanblaning mellan begreppen lån och gåva. Skulle lån vara gåvor skulle jag vara Swedbank evigt tacksam för den miljongåva de då skulle givit mig. Men så är tyvärr ej fallet :(

#6 rasmus on 29 October 2008 at 3:28 pm

Abrapp: E-lind argumenterar ju för räddningsaktioner, så det är nog inte den som Johanna syftar på.
Sammanblandningen mellan lån och gåva var kanske lite märklig, fast långt ifrån så märklig som vissa bankers verksamhet…

#7 Kalle P on 29 October 2008 at 3:47 pm

Oerhört lyckad post! Hade ingen aning om att Carnegie var involverat i tre Onda saker samtidigt – helt orelaterade till deras business. Hur var det nu, “the business of business is business“?

#8 Abrapp on 29 October 2008 at 3:59 pm

E-lind argumenterar inte för eller emot räddningsaktioner, utan redogör för bakgrunden till varför sådana aktioner genomförs.

#9 e-lind on 29 October 2008 at 4:31 pm

Man kan också notera att Riksbanken gör bedömningen att Carnegie är solid och inte behöver ett kapitaltillskott utan enbart ett lån mot pant för att klara det dagliga kassaflödet.

Aktionerna med Kaupting och nu Carnegie har båda haft denna karaktär.

Om skulderna är större än tillgångarna och banken är insolvent då kan det bli aktuellt med kapitaltillskott. Det handlar då om att staten nationaliserar delar av verksamheten.Bankakuten får startas igen och finansdepartementet tar över verksamheten.

Riksbanken gör dock bedömningen idag att detta inte är aktuellt för det svenska finansiella systemet. I omvärlden är detta dock mycket aktuellt.

#10 e-lind on 29 October 2008 at 7:13 pm

Verkar som man måste ha ständig uppdatering när det gäller Carnegie.

Säg att det utvecklar sig så att Carnegie inte lyckas återvinna förtroendet på finansmarknaden och hamnar i en akut kris.

Bästa lösningen förefaller vara att någon av storbankerna köper upp företaget. En nationalisering av Carnegie
är ett annat alternativ om detta alternativ misslyckas.

Man kan alltid diskutera var man ska dra gränsen mellan en banks system risk och företagsspecifika risk. Är förmodligen ingen exakt vetenskap.

#11 Krisbolagens gemensamma faktor - Island | Svensson on 29 October 2008 at 7:39 pm

[...] 2008- Selektiv minnesförlust i försvarsfråganAvskaffade värnplikt anpassning till verklighetenYtterligare tre skäl till att Carnegie borde låtits gå omkullVinstjakt i privatiserad skola och vårdZeitgeist Addendum- postpolitisk upplysare i en global [...]

#12 Mer om Carnegie « Politikerförakt 2.0 on 29 October 2008 at 11:05 pm

[...] 30, 2008 Intressant, om inte annat, hos Copyriot. Publicerat av Sami Arkiverad i Ekonomi, Politik ·Etiketter: Carnegie, [...]

#13 Albin on 10 November 2008 at 3:07 pm

Nu verkar de stängas ner trots allt – FI har dragit in banktillståndet.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_2020185.svd

#14 Copyriot › Carnegiedöden on 24 November 2008 at 9:46 pm

[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Till Jan Roséns försvar Möjligtvis liknande inlägg: Ytterligare tre skäl till att Carnegie borde låtits gå omkull [...]

Kommentera