Kommunistisk praktik, kommunisering, kommer därför endast till uttryck i den större sociala rörelse som revolutionen kommer att innebära. Dagens revolution skapas inte av en förlängning av, en överväxt hos den vardagliga kampen, utan som ett brott med denna »vardaglighet».

Detta utvecklas mer ingående i vårt nästa nummer.

Det är mycket riktigt att den fil du laddar ner är i .doc, jag skriver själv i open office men sparade den som .doc för att flertalet människor fortfarande använder sig av word och jag ville posta ut den så att alla kunde läsa den. Utöver att jag använder Ubuntu och Open office konsumerar jag även mat inhandlad på Willys och lyssnar på musik i min Samsung-stereo. Liknande motstridigheter blir oundvikliga för dem som vill finnas till i en kapitalistisk värld. Till skillnad från liberaler och en vänster med subversiva konsumtionsmönster syftar min teoretiska ansats till en fördjupad förståelse av kapitalismens logik och formmässighet. Min text handlar inte bara om dig, eller din text “Varför den skärpta upphovsrättslagen är en dum idé” eller hur Piratbyrån förhåller sig till alla världens ståndpunkter utan om motstånd, hur det bedrivs idag och har bedrivits historiskt.

I kapitlet ”Vänstern” där du och Stallman ingår nämns flertalet aktörer som historiskt förhållit sig till marknaden och upphovsrätten kritiskt men ändå upprättat ett kapitallogiskt mantra där den omvälvande kritiken förvandlats till nya lagar och distributionskanaler för mervärdesproduktion. Kritiken blir främst en förvaltningskritik, det vill säga en för kapitalet icke-hotande sfär där fokus är hur förhållandet förvaltas inte vad som förvaltas. Reformativa praktiker tenderar att mystifiera verkliga existensbetingelser men i en kapitalistisk värld blir de då och då oundvikligt på grund av reella och dagliga behov. Jag uppmanar därför inte till ett Lukácsianskt självuppoffrande för det skulle innebära att man inte inser att motstånd är insprängt i kapitalets geografi och de motsägelser som kommer ur detta utbrytningsförsök. Det som är objekt för min kritik är snarare att påvisa hur motståndsformer uppträder och det som blir av viktigt är tydligöra hur dessa korsar brytningpunkter med kapitallogiken.

Att du klumpar ihop mig med Söderberg är också småroligt, jag och Söderberg har väldigt olika syn på t.ex. produktivt och improduktivt arbete. Själv håller jag inte med om all kritik gällande motstånd i t.ex. “Allt mitt är ditt”. Min text fokuserar på den negativa sidan av motstånd, hur olika former av negation ser ut: förstörelse, passivitet och lyfter kritik mot vem som är “politiskt medveten” kontra de som anses “passiva” och relaterar det till vilken klassammansättning de är insprängda i då jag anser att detta alltid är avgörande för vilket motstånd som kan bedrivas. Min text skulle framlagts för över ett år sedan men jag hann inte klart med sista delen, så de passager du tycker ska notas till Söderberg fanns sparade redan innan någon av hans två böcker kom ut. Om vi bär samma tankegods i någon mening ser inte jag som ett problem, det påvisar bara att fler riktar kritik mot din förståelse av den här världen. Precis som Arwid Lund och Rikard Larson i deras nyligen publicerade D-uppsats ”Upphovsrätten i det generella intellektets era – en ideologikritisk analys av fyra svenska aktörer ”.

TPB-folket har konsekvent vägrat att redovisa sina intäkter men det lilla som läckt ut om förhandlingarna mellan The Pirate Bay och diverse affärsmän stärker intrycket av att betydande vinster gjorts. Ett av exemplen är mailen från Daniel Oded från mars månad 2006 som signalerar 80K dollar (då ca 530 000kr):
http://pcforalla.idg.se/polopoly_fs/1.145087!mejl.pdf

Du påpekar helt riktigt att dessa och andra uppgifter som ligger till grund för åtalet mot TPB ännu inte har prövats i rätten. Men indikationerna om betydande förtjänster verkar rimliga givet en enkel överslagsräkning av vad marknadsförare i allmänhet är villiga att betala för att få annonsera på en webbsida med en inkommande traffik som motsvarar TPBs. Detta resonemang är trovärdigt och TPBs försvarare, där ibland du, behöver framföra mycket starka argument för att överbevisa påståendena om TPBs vinster.

Reaktionen från dig har istället varit att försöka lägga locket på genom en klassisk guilt-by-association. När folk ifrågasatt TPB har du svarat att dessa röster “lånat sig till upphovsrättslobbyns hittepå” Vad är detta om inte en tillsägning om rättning i leden, en uppmaning att fotfolket ska upphöra med intern kritik och enas bakom motståndet mot “upphovsrättslobbyn”. Nu är jag dock själv en av de första att berömma TPB för mycket av deras verksamheter och denna paradox är intressant att undersöka. Hur kommer det sig att intressanta och subversiva praktiker så enkelt slår över och åter lyckas bli produktivt för kapitalet? Det är diskussionen som jag strävar efter att föra med min text.

Kritiken av ideologisk disciplinering, uppställning i lag som kan etiketteras med -ismer etc. blir något märklig och inåtvänd när jag öppnar hela min artikel med att yrka på ett brott av detta så att en mer dynamisk teori kan skapas. Min bild är att begrepp som feminist, post-kolonial, marxist osv. är begränsningar när man inte kan bygga broar i mellan dem, jag menar inte att de sig ska raseras eller att man ska försöka få så många som möjligt att titulera sig vissa givna kategorier. Teori är verktyg och som vi vet behöver man mer än en hammare i sin verktygslåda.

Jag nämner fildelingsnätverk som ett positivt exempel på motstånd idag som bedrivs vid sidan av t.ex. husockupationer. Problemet är att motståndet lätt fångas upp av produktiva mekanismer, min kritik är därför inte att TPB är reaktionärer. När man som du (på ett förvisso mycket annorlunda sätt) och Stallman försöker lugna motståndets motsägelser genom att anpassa diskussionen till kapitallogiska utgångspunkter, då kan man i så fall fråga sig varför motstånd ska de-territorialiseras från första början: så att kapital ska kunna flyta lättare, rädda enskilda nationers årliga profitkvoter, decentralisera staten till förmån för marknaden? I min text vill jag kontrastera hur den politiska ekonomin förhåller sig till olika motståndsmönster, hur matrisen lyckas abstrahera politiska organiseringsformer och vilka flyktlinjer motståndet stärks av.

Skämt åsido. Jag vet inte om han läst just Brottets produktivitet, men den är högst relevant när det gäller fildelning (och proletär shopping, Buy Nothing Day, stöld på jobbet o s v).

Vad Brottets produktivitet däremot inte svarar på är vad vi ska göra med det faktum att en större mängd varor faktiskt förlorat sitt bytesvärde (eller snarare lyfts ur cirkulationen, orkar inte gå in på det). Innebär det att vi blir mindre beroende av att sälja vår arbetskraft? Är nedladdning i själva verket en form av (re)produktivt arbete? Men framförallt. Vad kan vi lära oss av detta enskilda fall? Vilka slutsatser kan vi dra när det gäller fördelning av rikedomar i allmänhet?

Det var den här typen av frågor jag hoppades kunna driva när jag en gång i tiden var med om att grunda Piratbyrån. Jag älskade när vi fick kritik i stil med “…men det är ju precis som om någon skulle gå in på Ica och ta med sig ett paket mjölk utan att betala”. Exakt! Och det är om just detta debatten borde handla (vilket jag antar att Per Ströms text också gör. Orkar inte läsa hela, den verkar vara riktad uteslutande till andra akademiker och marxnördar).

Jag inser förstås att Per Ström hade ett helt annat syfte med sin text som helhet, men kunde inte kommentera allt detta även om jag tycker att exempelvis den här typen av kritik mot vänstern som fenomen är djärv och relevant.
Vad inlägget kommenterar är endast tolfte sidan, där han ger sig på Piratbyrån och mig. Och han gör det just där inte så mycket som ett exempel på något större, utan som ett utfall mot några som han pompöst kallar “Herdarna för immateriella varor”. Jag kan för övrigt inte se annat än att uppbrusningen är motiverad av det i vänsterkretsar alltför välkända fenomenet att betrakta antagna “avfällingar” som någonting särdeles hotfullt och obehagligt – i god pseudokristen anda.

Meningen om att vara konstruktiv förtjänar kanske inte alltför stora växlar. Per Ströms uppmaning att “omforma sociala relationer utefter sin egen praxis, att bryta verkligheten” lät dock konstruktiv och för mig inte helt dum – jag upplever att det är någonting åt det hållet som Piratbyråns praktik handlar om. Därför vore det intressant om Per Ström kunde ge några hyfsat konstruktiva alternativ för hur vi kan omforma sociala relationer i relation till den digitala reproducerbarheten.

Att du drar så stora växlar på att jag pejstade ett par Nietzsche-citat, det förstår jag blankt inte. Självklart förekommer överallt i den här typen av diskussioner det som Nietzsche kallade ressentiment. Om du inte gillar Nietzsche är det helt OK för mig.

mExakt! Jag tänkte själv på Brottets produktivitet när jag läste den här Ströms text, antagligen är det något författaren också tänker på. Tror du inte det? Han verkar ha läst en hel del Marx åtminstone.

När jag skrev att kritiken känns berättigad så menade jag förstås att den är berättigad eftersom den syftar på något helt annat än vad Rasmus hävdar att den gör. Rasus får figurera som ett exempel, inte särskilt kul iofs. Men jag förstår ändå inte varför han känner sig så utmanad. Jag är verklingen ingen nietzschean, men det finns ju enligt copyriots chefsrådgivare en judisk uppfinning som kallas ressentiment… och det är väl vad varje bloggare drivs av.

Nå, allvar. Ströms syfte, efter en slarvig genomläsning, och även nämnda Johans syfte, är väl inte så mycket att ge sig på vare sig Rasmus eller The Pirate Bay utan snarare att reflektera över den “formmässighet” som dessa fenomen av nöd är en del av. Istället för ett simpelt (i själva verket mycket ideologiskt) konstaterande att så är sakernas tillstånd, menar jag. “Dags att vakna upp och lukta på kaffet…” Ja, Ström och Johan har tydligen kommit fram till att det luktar ganska illa.

Rasmus tycks av nöd läsa ett sådant resonemang som ett moraliserande, eller en normativ ståndpunkt. Det tycker jag är felaktigt och dumt, jag tror inte att de är ute efter att sätta Rasmus eller någon annan på plats. Vad dessa marxister är ute efter är väl något helt annat? Det handlar väl i någon mån om olika kritikformer och olika objekt för kritiken?

För att göra en liknelse; låt oss säga att Per var Marx och att Rasmus var en av Bonnot gänget. Tro fan att Rasmus skulle bli förbannad över att den där Marx kom och påstod att Rasmus verksamhet var produktiv för kapitalet och det är ett reellt problem som man borde tänka över och teoretisera, även om det inte utmynnar i någon omedelbart konstruktiv eller affirmativ position.

Det följer ju bara sedvanlig kapitalistisk logik. Marx själv har ett finfint exempel i “Brottets produktivitet” där han visar hur kriminaliteten är produktiv eftersom det bara är sista ledet i produktionsprocessen som drabbas. För alla andra, och några till som vaktbolag, larminstallatörer m fl, är det ju bara business as usual.

Några kapitalister (skivbolag m fl) förlorar på fildelningen men genast står några andra pigga entreprenörer (hårddisktillverkare m fl) där redo att ta över ruljansen.

Det är ju liksom inte Rasmus eller Piratbyråns fel, utan ett problem för alla oss som hatar kapitalismen måste hantera.

Ännu mer ot fattar jag inte branschens gnäll på att TPB tjänar pengar på reklam. Så det går alltså tjäna pengar på film och musik trots att folk laddar ner själva filmerna och musiken utan att betala? Men vad bra då, det kanske ni kan lära er något av? Dags att vakna upp och lukta på kaffet…

Vad gäller Johans respons (antar att du menar denna) som tar upp några av de saker jag var kritisk mot, så är vi helt enkelt inte överens. Han tycker för det första att man kan klumpa ihop “fildelarna” till en massa, och för det andra att det är deras fel för att de själva beskriver situationen som en kamp mellan två polariserade parter. Vi i Piratbyrån känner verkligen inte igen oss i någon del av den verklighetsbeskrivningen.
Det blir liksom lite svårt att diskutera i ett sammanhang där man redan automatiskt klumpats ihop med andra, och fullkomligt absurt stämplats som “nyliberaler”. Särskilt när bokmediets privilegier ironiskt nog utnyttjas för att svepa över den nätbaserade diskursens alla skiljelinjer och förändringar över tid.

På söndag ska jag ju träffa Johan i en panel. Förutsättningarna är antagligen bättre för ett konstruktivt samtal då.

Förresten, OPO, jag ogillar när folk säger att jag “borde” kommentera ditten eller datten här på bloggen. Jag säger heller inte att Per Ström “borde” svara på ovanstående, däremot hoppas jag att de som besöker hans seminarium i Göteborg i veckan läser invändningarna och inte sväljer vad han säger. Det är trots allt jävligt trist när självutnämnda supermarxister gör sig till upphovsrättsåklagares språkrör.