Seminariet för motståndsstudier vid Göteborgs universitet gästas den 23 oktober av en Per Ström (ej att förväxla med Pär Ström) som hör till redaktionen för den marxistiska tidskriften Riff-Raff. Han ska presentera en text betitlad “Den politiska ekonomins väktare och desertörer: kapital, vänstern och det ansiktslösa motståndet“. (Levereras i det kapitalistiska proprietära filformatet .doc.)
Texten är lång och präglas av en kritik mot “vänstern” som fenomen, mot vilken ställs ett oortodoxt begrepp om “kommunism” inte som samhällssystem utan som tillblivelseprocess. Nå, vad som här ska kommenteras är bara sida 12, där Per Ström ger sig på “fildelarnas frontfigurer” – vilka representeras av en person (jag) och en text (från 2005). Han skriver väsentligen samma sak som Johan Söderberg (som anmärkningsvärt nog inte refereras), bara ännu mer slarvigt svepande.
Per Ström utbrister först, som vore det en nyhet, att “nedladdningen på internet” minsann bidrar till att sälja bredbandsuppkopplingar och hårdvara. Nähä!? Därefter insinuerar han att The Pirate Bay blivit stormrika på reklamintäkter, och lånar sig alltså (likt Söderberg) glatt till upphovsrättslobbyns hittepå, vilket inte ens prövats i rätten. Sedan skriver han:
I texten ”Varför den skärpta upphovsrättslagen är en dum idé” (05) menar Rasmus Fleischer att de som producerar TV-serier alltjämt kommer kunna sälja sina serier då TV-bolagen erbjuds få visa dem först och därmed kunna generera reklamintäkter. Bekämpningen av fildelare leder till att skattemedel för miljoner förbrukas som skulle kunde läggas på annat menar Fleischer (Fleischer, 05). /…/
För att nedladdningsdebatten förespråkare [sic] ska kunna försvara och överleva inom det offentliga rummet tar dess aktörer stöd ur de samhälleliga principerna, de uppvisar sig som ett logiskt alternativ utefter dess fundaments spelregler. /…/ Fildelarnas frontfigurer garanterar i sin argumentation att ”business as usual” vill fortgå i denna tekniska utveckling
Okej. Denne Per Ström bygger alltså sin bannbulla på en text. Eller snarare ett anförande som jag höll våren 2005, vilket även lades upp på nätet i textform och senare samma sommar trycktes i boken Copy Me. Sedan dess har vatten hunnit rinna under broar, och böcker brännas på berg. Att folk på allvar sätter sig i akademiska seminarier för att komma fram till Piratbyråns ståndpunkter, baserat på denna text, är inget annat än skrattretande.
Anförandet hölls inför centerpartiets riksdagsgrupp. De hade bjudit in både Piratbyrån och Antipiratbyrån för att ge synpunkter på den skärpning av upphovsrättslagen som senare samma vår röstades igenom. Just våren 2005 var intressant på så vis att den svenska debatten kring fildelning breddades kraftigt, inte minst genom att liberala upphovsrättskritiker började dyka upp. Detta var nog första gången som Piratbyrån var inbjuden till riksdagen. Sådana inbjudningar har vi brukat betrakta inte som tillfällen att föra fram en lista på “ståndpunkter” (vilket är hur traditionell lobbyism opererar) utan som lägen att testa nya kopplingar, känna av responsen, gå tillbaka till gruppens eget pågående samtal och dra lärdomar. Med andra ord är det en självklarhet att budskapet anpassas efter mottagaren och sammanhanget. Nu rörde det sig om ett kort tal inför en samling borgerliga politiker. Naturligtvis låter det annorlunda när Piratbyrån föreläser på en konsthögskola, eller i en svettig källare fylld med hackers. Eller när vi i intervjuas utifrån de mest skilda frågeställningar.
Mycket riktigt var det ett lugnande budskap som jag gav till centerpartiets riksdagsgrupp. När antipiraterna hojtade om all kulturs nära förestående död, manade jag till sans. Ja, jag nämnde bland annat att tv-serier försörjs på reklam. Per Ström, däremot, läser ett sådant påpekande som att jag skulle förespråka någon form av reklamfinansierad värld, när jag i själva verket beskrev den rådande verkligheten, där monopol på exemplarframställning inte alls är så betydande som upphovsrättsindustrin påpekar.
Ja, jag nämnde även att jakten på enskilda fildelare kostar pengar. Politiker förstår den typen av argument och frågan var aktuell då, om än inte nu. Betydligt större del av anförandet ägnades dock åt ett mer mediematerialistiskt försök att förklara vad det innebär att försöka uppnå total kontroll över kopieringar via internet.
Så pragmatiskt brukar Piratbyrån jobba – varje föredrag varvar olika typer av argument, kopplar samman dem i nya konstellationer, kollar sedan vilka som funkar, vilka som behöver uppdateras. Vissa gånger dominerar ett lugnande budskap som betonar “business as usual”-sidan, andra gånger läggs tyngdpunkten på det omvälvande och oroande. Vi pendlar över hela fältet, för vi har kommit fram till att det är enda sättet att tala om upphovsrätt. Frågan måste samtidigt förminskas och förstoras. Upphovsrätten är på ett sätt långt oviktigare än vad de flesta tänker sig, samtidigt som striderna kring upphovsrätt berör långt större saker av de flesta kan föreställa sig.
Som vi sa vid förra årets bokbål:
Fildelningsnätverk har en potential för att skapa mening, gemenskap och sammanhang – en större potential än vad många andra kopieringstekniker har. Vi vill fortsätta prata om hur den potentialen bäst kan förverkligas, hur kulturcirkulationen bäst kan organiseras, hur arkivens lösgjorda energi bäst kan användas till annat än att stapla till en mur av objekt som vi känner allt mindre för. Däremot är vi inte längre intresserade av att förklara varför fildelning är rätt, som om det fanns ett moraliskt val mellan kopiering eller icke-kopiering.
Är inte det att “omforma sociala relationer utefter sin egen praxis, att bryta verkligheten”, vilket är vad Per Ström påstår sig eftersträva? Fast vad han praktiken gör är att ropa på ideologisk disciplinering, uppställning i lag som kan etiketteras med -ismer, en strikt uppdelning mellan politik och lek. Samtidigt etablerar han bilden internet som en neutral och enhetlig sfär, där allt som spelar roll är huruvida saker kostar pengar – att engagera sig i frågan om kontroll över infrastrukturen är (underförstått) att gå “kapitalismens” ärenden.
Gnällmarxismen bevisar åter sin irrelevans, på pinsammast möjliga vis. Och förresten – hänvisningen till en KTH-studie från 2005 om “att skivförsäljningen inte gått ner på grund av nedladdning utan snarare stimulerat marknaden”, på vilket sätt menar Per Ström att den skulle vara relevant i sammanhanget? Kan vi inte vara överens om att inspelad musik är en produkt i kris, och börja prata om vilka möjligheter vi ser i denna kris?
14 kommentarer ↓
Det här att texten som använts var så gammal får mig att tänka på en annan sak: det här att allt som hamnar på nätet sparas. Det är en guldgruva för folk som har ett horn i sidan till någon. Särskilt om denne någon någon gång stuckit ut hakan med våghalsig argumentation i någon fråga. Då tar man bara den gamla texten även om författaren ändrat uppfattning sedan dess. För den finns garanterat på nätet. Och sedan ger man sig glatt i kast med ett karaktärsmord.
Papper som gulnade och försvann i brasorna var bättre….
Alltså, du drar inte för höga växlar på det lilla stycket du figurerar i nu? Om man är läskunnig så förstår man att killen använder din text som ett kort exempel, inget mer. Dessutom, om du nu ändrat åsikt på tre år, och dessutom erkänner att du har olika åsikter beroende vem du pratar med. Hur ska man då veta vad du står för tillfället?
SG: Han drar sjukt höga växlar på den text han anför i sin högtidligt hållna bannbulla. Dessutom gör han det med akademiska anspråk, vilket gör det än märkligare att han inte motiverar sitt val av just den texten. Visserligen är texten gammal (3,5 år är mycket i sammanhanget, sedan dess har konstellationer förändrats, nya aktörer tillkommit, Piratbyrån fortsatt att muteras). Främsta problemet är dock inte att en enskild text är gammal. Han citerar den ur en bok fylld med andra texter, som pekar i andra riktningar. Han förstår förstås mycket väl själv att det inte handlar om något jävla partiprogram för Piratbyrån, vilket är vad han låtsas att den är.
Vad jag skriver är inte att jag har “ändrat åsikt”. Jag skriver vi i Piratbyrån (ett kollektiv) hela tiden har opererat genom att ständigt förändra sammansättningen av budskap, beroende på rådande situation och på åhörare. Vi har aldrig aspirerat på att ha någon enhetlig partilinje. Vi är inget parti och vill inte underordna oss något parti. Det är väl just detta som är så provocerande för enstaka marxistsekter.
Hans “alternativ” verkar inte bestå i annat än att sitta i seminarierum och gnälla. Ooooh, vad världen hade blivit bättre om Piratbyrån den våren hade sagt “nej, vi vägrar prata för centerpartiet”, alternativt gått ditt och läst upp marxistiska fraser om kapitalackumulation. Oooh ja.
Människor som av andra kräver rätare led i marschen, “partilinjer”, skrämmer mig. Allt handlar för övrigt inte om “åsikter”. Oavsett hur andra uppfattat Piratbyråns roll är det kanske inte främst som åsiktsmaskin vi utövat vårt inflytande, vilket idealister i marxistisk förklädnad så gärna vill tro. Det där lät lite vagt, jag vet, men jag har inte tid att utveckla vidare just nu annat än med två citat från PR-geniet Nietzsche:
“Antingen bör man dölja sina åsikter eller sig själv bakom sina åsikter. Den som beter sig annorlunda känner inte världen eller tillhör Den heliga dumdristighetens orden.”
“Det är bra att från början uttrycka en sak på två olika sätt och ge den en höger- och en vänsterfot. På ett ben kan sanningen visserligen stå, men på två kommer den att kunna gå och vandra runt.”
Nja, han drar väl inte sjukare eller högre växlar än vad du gör? Jag tycker att kritiken känns berättigad, även om du bara figurerar som ett exempel. Och kom igen; varför ska han behöva vara konstruktiv? I sak betyder ju det bara att han måste ha samma förhållningssätt till frågan om “kontrollen över infrastrukturen” som du har, och då blir man rätt raskt en del i din lilla sekt (för att använda din uppskruvade retorik).
Symptomatiskt att komma dragandes med citat av den där obehaglige antisemiten för att ursäkta sin egen oförmåga att förstå det problematiska med www-demiurgens form. Det är väl trots allt det både den här Per och den där Johan är ute efter att diskutera? Du är förstås ute efter något annat, det säger liksom sig självt. Synd bara att du är oförmögen att besinna dig själv och se vad som de facto är konstruktivt i inlägget (även om det kanske inte är konstruktivt i en nietzscheansk mening). Som om du saknar partilinje… Löjligt.
PS.
Du borde väl på något sätt kommentera Johans svar på din kritik, det hade varit intressant. Fast det har du kanske gjort?
OPO: Du tycker att kritiken känns berättigad – jag har svårt att se riktigt vad den går ut på. Att Piratbyrån skulle “förespråka” mer reklamfinansiering, för att vi 2005 pekade på redan existerande reklamfinansiering som exempel på att exemplarmonopolet inte har den enorma betydelse som upphovsrättslobbyn hävdade? Eller att Piratbyrån har accepterat att prata inför politiska partier? Eller att vi tycker att frågan om makten över infrastrukturen har aspekter som inte helt kan reduceras till vem som tar betalt för vad?
Det blir lite löjligt att föra en diskussion när den anklagande bara vill tala om en lösryckt text, och dessutom inte veterligen har velat involvera sig i den nätbaserade diskussionen utan föredrar de höga inomakademiska hästarna.
Vad gäller Johans respons (antar att du menar denna) som tar upp några av de saker jag var kritisk mot, så är vi helt enkelt inte överens. Han tycker för det första att man kan klumpa ihop “fildelarna” till en massa, och för det andra att det är deras fel för att de själva beskriver situationen som en kamp mellan två polariserade parter. Vi i Piratbyrån känner verkligen inte igen oss i någon del av den verklighetsbeskrivningen.
Det blir liksom lite svårt att diskutera i ett sammanhang där man redan automatiskt klumpats ihop med andra, och fullkomligt absurt stämplats som “nyliberaler”. Särskilt när bokmediets privilegier ironiskt nog utnyttjas för att svepa över den nätbaserade diskursens alla skiljelinjer och förändringar över tid.
På söndag ska jag ju träffa Johan i en panel. Förutsättningarna är antagligen bättre för ett konstruktivt samtal då.
Förresten, OPO, jag ogillar när folk säger att jag “borde” kommentera ditten eller datten här på bloggen. Jag säger heller inte att Per Ström “borde” svara på ovanstående, däremot hoppas jag att de som besöker hans seminarium i Göteborg i veckan läser invändningarna och inte sväljer vad han säger. Det är trots allt jävligt trist när självutnämnda supermarxister gör sig till upphovsrättsåklagares språkrör.
Fattar inte riktigt kritiken mot Rasmus för att han hävdar (om han nu gör detta) att det uppstår nya sätt att tjäna pengar på fildelning, genom att exempelvis sälja hårddsikar, abonnemang och dylikt.
Det följer ju bara sedvanlig kapitalistisk logik. Marx själv har ett finfint exempel i “Brottets produktivitet” där han visar hur kriminaliteten är produktiv eftersom det bara är sista ledet i produktionsprocessen som drabbas. För alla andra, och några till som vaktbolag, larminstallatörer m fl, är det ju bara business as usual.
Några kapitalister (skivbolag m fl) förlorar på fildelningen men genast står några andra pigga entreprenörer (hårddisktillverkare m fl) där redo att ta över ruljansen.
Det är ju liksom inte Rasmus eller Piratbyråns fel, utan ett problem för alla oss som hatar kapitalismen måste hantera.
Ännu mer ot fattar jag inte branschens gnäll på att TPB tjänar pengar på reklam. Så det går alltså tjäna pengar på film och musik trots att folk laddar ner själva filmerna och musiken utan att betala? Men vad bra då, det kanske ni kan lära er något av? Dags att vakna upp och lukta på kaffet…
Hilton:
mExakt! Jag tänkte själv på Brottets produktivitet när jag läste den här Ströms text, antagligen är det något författaren också tänker på. Tror du inte det? Han verkar ha läst en hel del Marx åtminstone.
När jag skrev att kritiken känns berättigad så menade jag förstås att den är berättigad eftersom den syftar på något helt annat än vad Rasmus hävdar att den gör. Rasus får figurera som ett exempel, inte särskilt kul iofs. Men jag förstår ändå inte varför han känner sig så utmanad. Jag är verklingen ingen nietzschean, men det finns ju enligt copyriots chefsrådgivare en judisk uppfinning som kallas ressentiment… och det är väl vad varje bloggare drivs av.
Nå, allvar. Ströms syfte, efter en slarvig genomläsning, och även nämnda Johans syfte, är väl inte så mycket att ge sig på vare sig Rasmus eller The Pirate Bay utan snarare att reflektera över den “formmässighet” som dessa fenomen av nöd är en del av. Istället för ett simpelt (i själva verket mycket ideologiskt) konstaterande att så är sakernas tillstånd, menar jag. “Dags att vakna upp och lukta på kaffet…” Ja, Ström och Johan har tydligen kommit fram till att det luktar ganska illa.
Rasmus tycks av nöd läsa ett sådant resonemang som ett moraliserande, eller en normativ ståndpunkt. Det tycker jag är felaktigt och dumt, jag tror inte att de är ute efter att sätta Rasmus eller någon annan på plats. Vad dessa marxister är ute efter är väl något helt annat? Det handlar väl i någon mån om olika kritikformer och olika objekt för kritiken?
För att göra en liknelse; låt oss säga att Per var Marx och att Rasmus var en av Bonnot gänget. Tro fan att Rasmus skulle bli förbannad över att den där Marx kom och påstod att Rasmus verksamhet var produktiv för kapitalet och det är ett reellt problem som man borde tänka över och teoretisera, även om det inte utmynnar i någon omedelbart konstruktiv eller affirmativ position.
OPO: Kommentarerna här måste godkännas av mig innan publicering, vilket tyvärr är enda sättet att undvika anstormningen av spam. Det var därför det tog tid innan din kommentar kunde komma upp.
Jag inser förstås att Per Ström hade ett helt annat syfte med sin text som helhet, men kunde inte kommentera allt detta även om jag tycker att exempelvis den här typen av kritik mot vänstern som fenomen är djärv och relevant.
Vad inlägget kommenterar är endast tolfte sidan, där han ger sig på Piratbyrån och mig. Och han gör det just där inte så mycket som ett exempel på något större, utan som ett utfall mot några som han pompöst kallar “Herdarna för immateriella varor”. Jag kan för övrigt inte se annat än att uppbrusningen är motiverad av det i vänsterkretsar alltför välkända fenomenet att betrakta antagna “avfällingar” som någonting särdeles hotfullt och obehagligt – i god pseudokristen anda.
Meningen om att vara konstruktiv förtjänar kanske inte alltför stora växlar. Per Ströms uppmaning att “omforma sociala relationer utefter sin egen praxis, att bryta verkligheten” lät dock konstruktiv och för mig inte helt dum – jag upplever att det är någonting åt det hållet som Piratbyråns praktik handlar om. Därför vore det intressant om Per Ström kunde ge några hyfsat konstruktiva alternativ för hur vi kan omforma sociala relationer i relation till den digitala reproducerbarheten.
Att du drar så stora växlar på att jag pejstade ett par Nietzsche-citat, det förstår jag blankt inte. Självklart förekommer överallt i den här typen av diskussioner det som Nietzsche kallade ressentiment. Om du inte gillar Nietzsche är det helt OK för mig.
Jo, han är uppenbarligen läst en del Marx…
Skämt åsido. Jag vet inte om han läst just Brottets produktivitet, men den är högst relevant när det gäller fildelning (och proletär shopping, Buy Nothing Day, stöld på jobbet o s v).
Vad Brottets produktivitet däremot inte svarar på är vad vi ska göra med det faktum att en större mängd varor faktiskt förlorat sitt bytesvärde (eller snarare lyfts ur cirkulationen, orkar inte gå in på det). Innebär det att vi blir mindre beroende av att sälja vår arbetskraft? Är nedladdning i själva verket en form av (re)produktivt arbete? Men framförallt. Vad kan vi lära oss av detta enskilda fall? Vilka slutsatser kan vi dra när det gäller fördelning av rikedomar i allmänhet?
Det var den här typen av frågor jag hoppades kunna driva när jag en gång i tiden var med om att grunda Piratbyrån. Jag älskade när vi fick kritik i stil med “…men det är ju precis som om någon skulle gå in på Ica och ta med sig ett paket mjölk utan att betala”. Exakt! Och det är om just detta debatten borde handla (vilket jag antar att Per Ströms text också gör. Orkar inte läsa hela, den verkar vara riktad uteslutande till andra akademiker och marxnördar).
Hallå Rasmus
Kul att se ett så långt svar, håller inte med om din kritik och tänkte svara några rader på den.
Det är mycket riktigt att den fil du laddar ner är i .doc, jag skriver själv i open office men sparade den som .doc för att flertalet människor fortfarande använder sig av word och jag ville posta ut den så att alla kunde läsa den. Utöver att jag använder Ubuntu och Open office konsumerar jag även mat inhandlad på Willys och lyssnar på musik i min Samsung-stereo. Liknande motstridigheter blir oundvikliga för dem som vill finnas till i en kapitalistisk värld. Till skillnad från liberaler och en vänster med subversiva konsumtionsmönster syftar min teoretiska ansats till en fördjupad förståelse av kapitalismens logik och formmässighet. Min text handlar inte bara om dig, eller din text “Varför den skärpta upphovsrättslagen är en dum idé” eller hur Piratbyrån förhåller sig till alla världens ståndpunkter utan om motstånd, hur det bedrivs idag och har bedrivits historiskt.
I kapitlet ”Vänstern” där du och Stallman ingår nämns flertalet aktörer som historiskt förhållit sig till marknaden och upphovsrätten kritiskt men ändå upprättat ett kapitallogiskt mantra där den omvälvande kritiken förvandlats till nya lagar och distributionskanaler för mervärdesproduktion. Kritiken blir främst en förvaltningskritik, det vill säga en för kapitalet icke-hotande sfär där fokus är hur förhållandet förvaltas inte vad som förvaltas. Reformativa praktiker tenderar att mystifiera verkliga existensbetingelser men i en kapitalistisk värld blir de då och då oundvikligt på grund av reella och dagliga behov. Jag uppmanar därför inte till ett Lukácsianskt självuppoffrande för det skulle innebära att man inte inser att motstånd är insprängt i kapitalets geografi och de motsägelser som kommer ur detta utbrytningsförsök. Det som är objekt för min kritik är snarare att påvisa hur motståndsformer uppträder och det som blir av viktigt är tydligöra hur dessa korsar brytningpunkter med kapitallogiken.
Att du klumpar ihop mig med Söderberg är också småroligt, jag och Söderberg har väldigt olika syn på t.ex. produktivt och improduktivt arbete. Själv håller jag inte med om all kritik gällande motstånd i t.ex. “Allt mitt är ditt”. Min text fokuserar på den negativa sidan av motstånd, hur olika former av negation ser ut: förstörelse, passivitet och lyfter kritik mot vem som är “politiskt medveten” kontra de som anses “passiva” och relaterar det till vilken klassammansättning de är insprängda i då jag anser att detta alltid är avgörande för vilket motstånd som kan bedrivas. Min text skulle framlagts för över ett år sedan men jag hann inte klart med sista delen, så de passager du tycker ska notas till Söderberg fanns sparade redan innan någon av hans två böcker kom ut. Om vi bär samma tankegods i någon mening ser inte jag som ett problem, det påvisar bara att fler riktar kritik mot din förståelse av den här världen. Precis som Arwid Lund och Rikard Larson i deras nyligen publicerade D-uppsats ”Upphovsrätten i det generella intellektets era – en ideologikritisk analys av fyra svenska aktörer ”.
TPB-folket har konsekvent vägrat att redovisa sina intäkter men det lilla som läckt ut om förhandlingarna mellan The Pirate Bay och diverse affärsmän stärker intrycket av att betydande vinster gjorts. Ett av exemplen är mailen från Daniel Oded från mars månad 2006 som signalerar 80K dollar (då ca 530 000kr):
http://pcforalla.idg.se/polopoly_fs/1.145087!mejl.pdf
Du påpekar helt riktigt att dessa och andra uppgifter som ligger till grund för åtalet mot TPB ännu inte har prövats i rätten. Men indikationerna om betydande förtjänster verkar rimliga givet en enkel överslagsräkning av vad marknadsförare i allmänhet är villiga att betala för att få annonsera på en webbsida med en inkommande traffik som motsvarar TPBs. Detta resonemang är trovärdigt och TPBs försvarare, där ibland du, behöver framföra mycket starka argument för att överbevisa påståendena om TPBs vinster.
Reaktionen från dig har istället varit att försöka lägga locket på genom en klassisk guilt-by-association. När folk ifrågasatt TPB har du svarat att dessa röster “lånat sig till upphovsrättslobbyns hittepå” Vad är detta om inte en tillsägning om rättning i leden, en uppmaning att fotfolket ska upphöra med intern kritik och enas bakom motståndet mot “upphovsrättslobbyn”. Nu är jag dock själv en av de första att berömma TPB för mycket av deras verksamheter och denna paradox är intressant att undersöka. Hur kommer det sig att intressanta och subversiva praktiker så enkelt slår över och åter lyckas bli produktivt för kapitalet? Det är diskussionen som jag strävar efter att föra med min text.
Kritiken av ideologisk disciplinering, uppställning i lag som kan etiketteras med -ismer etc. blir något märklig och inåtvänd när jag öppnar hela min artikel med att yrka på ett brott av detta så att en mer dynamisk teori kan skapas. Min bild är att begrepp som feminist, post-kolonial, marxist osv. är begränsningar när man inte kan bygga broar i mellan dem, jag menar inte att de sig ska raseras eller att man ska försöka få så många som möjligt att titulera sig vissa givna kategorier. Teori är verktyg och som vi vet behöver man mer än en hammare i sin verktygslåda.
Jag nämner fildelingsnätverk som ett positivt exempel på motstånd idag som bedrivs vid sidan av t.ex. husockupationer. Problemet är att motståndet lätt fångas upp av produktiva mekanismer, min kritik är därför inte att TPB är reaktionärer. När man som du (på ett förvisso mycket annorlunda sätt) och Stallman försöker lugna motståndets motsägelser genom att anpassa diskussionen till kapitallogiska utgångspunkter, då kan man i så fall fråga sig varför motstånd ska de-territorialiseras från första början: så att kapital ska kunna flyta lättare, rädda enskilda nationers årliga profitkvoter, decentralisera staten till förmån för marknaden? I min text vill jag kontrastera hur den politiska ekonomin förhåller sig till olika motståndsmönster, hur matrisen lyckas abstrahera politiska organiseringsformer och vilka flyktlinjer motståndet stärks av.
[...] Idag ser vi inte minst en massa “ekonomiskt queera” praktiker växa fram i anslutning till öppen källkod och fildelning. Här är även den ontopolitiska aspekten stark – det handlar verkligen om att skapa en materiell verklighet som inte behöver resonera med de molära överkodningarna om Kapitalismen. Tråkigt nog ser vi även där samma problematik – myten om Kapitalismen gör att dessa experiment avfärdas som politiskt lönlösa, borgerliga och nyliberala. (Se ex här.) [...]
Vill bara tillägga att Per Ström inte hör till riff-raff-redaktionen och att hans text inte representerar våra ståndpunkter utan får stå för honom. Den idag verksamma redaktionen vänder sig faktiskt emot alla sorters idéer om »tendentiellt verkande kommunism». Vi tror inte att vare sig piratkopiering, att squatta hus, snatta, sabotage osv. är existerande »kommunistiska praktiker» eller »utsidor» till kapitalet. Proletärers kamp för att reproducera sig inom kapitalismen, att med olika medel hålla sig ekonomiskt flytande och att överleva arbetsprocessen genom att försöka sänka arbetstempot, denna kamp tar sig visserligen mångsidiga uttryck — legala såväl som illegala, inom produktionen såväl som i reproduktionssfären, dvs. ute i samhället i stort, men det är hela tiden en kamp som inte uppvisar någon kvalitativ skillnad mot klassisk lönekamp. Vi hävdar att det finns inga kommunistiska åtgärder i sig och revolutionen är således inte en generalisering av några idag existerande »revolutionära praktiker». Klasskampen kan bara bli revolutionär genom att göra ett språng, genom ett brott med den vardagliga kampen om lösörena.
Kommunistisk praktik, kommunisering, kommer därför endast till uttryck i den större sociala rörelse som revolutionen kommer att innebära. Dagens revolution skapas inte av en förlängning av, en överväxt hos den vardagliga kampen, utan som ett brott med denna »vardaglighet».
Detta utvecklas mer ingående i vårt nästa nummer.
[...] avfärdar gärna minsta konkreta försök att bygga nytt med att avfärda det som kapitalism (oavsett om det gäller arbetarstyre eller pirate bay). Troligtvis skulle kampen tjäna på att överge sådana konstlade motsättningar för en mer [...]
»monopol på exemplarframställning«;
Ah, great minds think alike! Blir glad.
Kommentera