Oljekrönet och klimatpaniken. Två problem med det gemensamt att dess enda lösning skådas i ett mer eller mindre hastigt, mer eller mindre smidigt, slut på fossilsamhället. Ändå pekar de i olika riktningar. Till att börja med vilar de bägge teoriernas mer alarmistiska versioner på antagningar som inte är fullständigt förenliga. Om oljan sinar riktigt fort (och ingen massiv övergång till kol genomförs) blir klimathotet aningen mindre hotfullt, å andra sidan skärps hotbilder gällande världssvält och ekonomisk kollaps.
Perspektiven går att förena, men tonvikten läggs på endera sidan. Väldigt förenklat kan sägas att klimataktivisterna talar om hur mycket fossiler vi får bränna, peakoilisterna om hur mycket fossiler vi kan bränna. Politiskt ger detta lite olika resultat. Klimatpaniken påkallar globala krafttag, oljekrönet påkallar en omställning till mer av lokal självförsörjning. Två bilder av fossilsamhällets slut: globalisering eller lokalisering.
Tiotusentals sociologer har redan skrivit böcker om att det inte existerar någon motsättning mellan globalt och lokalt. Ändå är det uppenbart att de två formerna av energilarm ger plats för delvis skilda politiska visioner. Kraftsamling genom globala strukturer eller överlevnad i lokala enheter?
Frågan detta väcker, är i vilken mån som underliggande politiska känslor avgör vem som intresserar sig för oljekrönet respektive klimathotet. De som i politiken ser något av en historisk rörelse om inte mot världsstaten så åtminstone mot universella mänskliga rättigheter kanske tenderar att engagera sig för klimatet. Andra som ser global fragmentering som antingen positiv månfald eller ofrånkomligt faktum, snarare ser en framtid av moralisk relativism än universalism, finner oljekrönet vara en mer angelägen utmaning.
Eller? Detta är bara en spekulation. Gravt förenklad och lite konstlat agnostisk. Men ändå, på något sätt vrids en ideologisk karta, oavsett vilka scenarion som verkligen slår in.
20 kommentarer ↓
Kanske kan man istället dra distinktionen mellan centraliserat och decentraliserat. Den globala politiken handlar då om att identifiera en central beräkningspunkt där en förändring kan genomföras och som sedan genom tätt knutna nätverk sprider sig utåt/nedåt.
Den lokala politiken handlar istället om att tidigare samverkanspunkter upplösts och att lösningar måste börja i olika delar av nätverket, multiplicera sig och spridas längs marken.
Ja, centralisering/decentralisering var vad jag tänkte — tack för den tydligare sammanfattningen.
Samtidigt som här fortfarande finns skillnaden mellan får och kan.
Buy Feed Corn: They’re about to stop making it..
The same cast of characters who brought the world the Iraq war, the global scramble to control oil, who brought us patented genetically manipulated seeds and now Terminator suicide seeds, and who cry about the “problem of world over-population,” are now backing conversion of global grain production to burn as fuel at a time of declining global grain reserves. That alone should give pause for thought.
Poffa: All right, jag vet att du tidigare har hänvisat till denne F. William Engdahl som alltså inte tror på den vedertagna teorin om att olja är fossilt, utan på den mycket marginella abiogeniska teorin.
Inlägget ovan argumenterade dock inte för den ena eller andra vetenskapliga tolkningen av energikrisen, utan handlade om dess skilda politiska implikationer. Så i stället för att bara pejsta referenser till denne Engdahl vore det intressant om du, Poffa, ville kort förklara vilka politiska skillnader hans synnerligen oortodoxa teori får. Gränslös tillgång till olja låter inte bra för klimatet. Fast du kanske samtidigt hör till dem som förnekar koldioxidens roll i den globala uppvärmningen?
Jag säger som Lovelock. Vi behöver mer kärnkraft. Allt mesekologiskt glokalt tänk om att den västra medeklassen skall cykla till jobbet och återvinna sina lattemuggar vid ÅVC är bara plåster på ett blödande sår.
Vi gör av med X kWh oavsett det är gröna, blåa eller röda elkablar. För att rädda Ekonomin (dvs den sociala människans gemensamma arena) behöver vi enorma mängder, nästintill, gratis energi. Och det helst igår.
100 mbit internets, “ren” kärnkraft och en åreupplivad demokrati. Sen är det bara å åk.
Xazax: …tills uranet tar slut ;)
Artikeln jag länkade till har inte ett dugg med fossil/mineral att göra, inte ett dugg. Så din önskan är inte möjlig genom att du förutsatte att Engdahls artikel handlar om något den inte gör.
Ja, till viss del har jag svårt att svälja den teori som idag hör till den almänna konsensusverkligheten. För sisådär 800 år sedan fick “vikingar” flytta från grönland, det blev för kallt. Å när sverige stred mot dansken red man över öresund. Jag vill nog snarare hålla med de forskare som sas. “skyller” på solen. Ja inte ens jordens bana runt solen är stabil, inte heller jordaxelns lutning är det. I en del studier har man också kommit fram till att mer skit i atmosfären ger kallare klimat och att vi utan allt detta nedskitande skulle haft ännu varmare. Näe, jag tycker inte heller om nedskitning, men betyder inte att jag okritiskt sväljer allt som maktens lakejer häver ur sig.
Funderade inte du också åtminstone lite hur Nobels fredspris helt plötsligt kunde göras om till ett miljöpris, som dessutom utdelades till den notoriske bedragaren till politiker? Inte en röst höjdes, trots att det knappast borde ha tagit slut på fredskämpar i dessa tider av vapenskrammel. Har du någon gång funderat över vilka det är som har makten över de som har störst makt att forma konsensusverkligheten vi lever i?
Det skiter väl jag i? Det är ju inte som att jag inte köper en mobil för att Coltanet eller vadfan den där mineralen heter tar slut. Fuck framtiden.
Är du rädd att vi inte skall “nå” framtiden Rasmus? :)
Djävla teleolog.
Jag är vulgärmarxist. Vi bygger vår framtid på högar av döda kroppar, sopor och välta statyer!
Men Poffa, påstår du verkligen att inlägget ovan “okritiskt sväljer allt som maktens lakejer häver ur sig”? Det avstår ju uttryckligen från att säga vare sig bu eller bä om endera teorin.
Nej, jag är ingen expert på teorierna — fast jag räknar på att andra som är bättre pålästa snart dyker upp här. Inlägget handlar om dess tänkbara politiska konsekvenser, vilka tills vidare är tämligen oberoende av teoriernas sanningshalt.
Xazax: Bara vulgärhumanister har en teleologisk tro på ständigt ökande förbrukning från en energireserv! Mitt eget intressere för ämnet handlar nog ytterst om förbrukning av energi som inte hämtas ur en lagrad energireserv. För att komma tillbaka till Bataille…
Jag misstänker att Poffa är en smula bitter över något.
Köp fler mobiler, Poffa!
Nu har du ju fel Rasmus:
“Bara vulgärhumanister har en teleologisk tro på ständigt ökande förbrukning från en energireserv!”
Det där gäller ju alla. Alla tror på automagiskt arbete.
Xazax: Uttryckte mig slarvigt — var mest ivrig att kontra med att kalla din vulgärmarxism för vulgärhumanism eftersom jag visst det skulle svida ;)
Äh, citerar i stället från förordet till Bataille’s Peak:
“Such an orientation sees energy as an adjunct of, at best, a certain humanism: we spend to establish and maintain our independent, purpose-driven selves, our freedom as consumers, spenders of certain (rather lavish, given available reserves) quantities of refined energy. This model is doubly humanistic in that not only is the benificary the ‘free’ self of Man; the human spirit itself is incessantly invoked to get us out of the jam. We are told over and over again that the human mind alone produces energy; when reserves are short, there is always a genius who comes along and devises some technology that turns things around, makes even more energy available, and so on. Technology transcends energy, in other words, and reflects the human mind’s infinite ability to derive energy from virtually nothing.”
(OT, ursäkta.)
Bara ett sidospår, alla talar hela tiden om hur mycket vi “kan” eller “får” bränna och när det är slut så måste vi hitta något annat att använda till energi.
Men olja används ju inte bara till förbränning, det ingår ju olja i en eller annan förädlad form i smörjmedel, i plaster (t.ex. matförpackningar), i asfalt, i fetter, i rengöringsmedel, i kläder (via restprodukter) och en hel del annat.
Det jag egentligen ville fram till var väl mest att utan olja om vi tänker oss att vi faktiskt lyckas förbränna “allt” så blir det en smula svårare att tillverka en hel del andra produkter som samhället är mer eller mindre beroende av idag. Datorer som ett exempel (plaster och smörjmedel).
Men det går säkert att ta fram alternativ till många av dagens bruksområden för oljerelaterade produkter, det är mest att förbränning av dem är väl ett av de minst användbara man kan tänka sig.
Tänkte bara tipsa om en intressant text, även om jag tror att flera här kan ha läst den. Jag var och lyssnade på ett föredrag med miljönissarna som är författarna till “Death of Environmentalism” och fann det tillräckligt intressant för att lägga det på minnet. De har lagt ut texten på nätet för den som är intresserad:
http://www.thebreakthrough.org/images/Death_of_Environmentalism.pdf
Oljekrönet och klimathotet har ju inte så där värst mycket med varandra att göra, egentligen, förutom att lösningen på båda problemen är densamma: gör av med mindre energi. Vilket läger folk till slut sällar sig till verkar, precis som du säger, mest ha att göra med politisk åskådning – jag ser t ex väldigt många liberaler bland uppvärmningsförnekarna, där ustläppsrestriktioner ses som ett uttryck för statens klåfingrighet; uppvärmningen är något man hittat på för att ge staten mer makt över folk och införa nya förbud. Oljekrönet ses däremot av många i vänstern som något bra, en sorts naturlig broms för tillväxt och därmed ett sätt att straffa de länder som kommit att bero mest av den (dvs väst). Men även om vi gjorde av med den sista droppen olja idag skulle vi få fortsatt uppvärmning i form av koleldning, metanutsläpp, och självförstärkande naturliga system så det är rätt mycket arbete kvar att få ned utsläppen även om oljan tas ur ekvationen.
Sedan har vi förstås folk som Poffa här i kommentarerna, som på något sätt får all tillgänglig forskning rätt på blinda fläcken, och hellre gräver upp konspirationsteorier för att backa upp sin verklighetsbild. Men de är tack och lov en minoritet.
Jag tror den enda vettiga inställningen är att inse att ekonomi är ordnat arbete. Om man sen inser att ordnat arbete kräver energi och att mängden energi är kopplade till ekonomin så kan man börja tänka lite mer långsiktigt. Det stora problemet i kråksången är att ekonomins värderingar har sipprat ut i alltets andliga odling och blivit legio.
Om vi bara skulle vara goda marxister som insåg att arbete är samarbetande kultur och att ekonomin är fördelningen av arbetets frukter så skulle hela miljödebatten bli politisk.
Vi måste kollektivt styra arbetets uppdelning. Häpp… Marxism 101.
Man kan inte ta frukter från träd som aldrig har såtts eller som kanske kommer att sås. Det går heller inte att äta samma frukter flera gånger. Hur mycket man än vill.
Och det är där kapitalismen biter sig själv i röven. Som en ourobourus äter den sig själv i en evig mytomspunnen värld.
Att det sen inte fungerar i “verkligheten” verkar inte spela någon roll. Flera lager av mytologi vägrar skingras. Majas slöja måste trasas sönder av klumpiga filologer som hellre bankar på ihåliga monoliter med sina hammare.
Istället för att oroa oss över svält så borde vi gå ut och börja plöja åkern.
Kul att läsa detta inlägg. 16 minuter efter att inlägget publicerades höll Kjell Aleklett (arrangör till konferensen 2002 som hittade på begreppet peak oil) en föreläsning i Uppsala under titeln “Makt och Energi”.
Han gav belägg för att Kontroll av Energi är makt osv. Men extra intressant var när han pratade om hur politiker i Sverige inte bryr sig ett endaste dugg om peak oil för tillfället. Trots att detta på kort sikt skulle kunna vända upp-och-ned på en större del av samhället än växthuseffekten, då peak oil skulle slå globalt på första slaget medan växthuseffekten kommer lite i taget men å andra sidan är ett direkt hot mot mer än mänskliga samhällen.
Vi ser redan en del tecken på att vi är nära “point of no return”, bl.a. då permafrosten tinar osv. Jag menar inte att göra diskussionen till något aktiviststereotypiskt domedagslikt eller så. jag är bara väldigt lycklig över att peak oil, uranpeaken och peak coal stoppar samhället då jag har svårt att tro att människor själva i detta postmoderna samhälle skulle kunna göra det.
JAY: Jag håller med dig i din postning. Texten som jag refererar till hävdar att lösningen inte är att minska energiförbrukningen utan att öka den (eller i alla fall acceptera den samt den acceptera den kommande explosiva ökningen i framför allt Asien) för att skapa möjligheter/incitament för ny miljövänlig energiparadigm, helt emot traditionen inom miljörörelsen.
Om man skulle sätta ihop ett tidsmässigt medelvärde för peak oil, uranpeaken, peak coal och naturgaspeaken så borde man kunna få fram ett värde som visar på när transportåldern peakar.
[...] Två fossileskatologier [...]
Kommentera