Imorgon åker jag, samt ett par uppsaliensiska anarkosociologer, till Göteborg. Som väl är ska vi bara hålla ett akademiskt s(l)eminarium. Vore vi en politisk rörelse hade kanske sammankomsten slutat i en upprivande splittring. Tendensen är närmast universell — om vi får tro Heléne Lööw:
Den ständigt återkommande polariserade konflikten mellan Göteborg och Stockholm vore ett forskningsprojekt i sig. Den finns både till vänster och till höger i politiken, och även i religiösa rörelser. Göteborgarna betraktar stockholmarna som mesiga byråkrater. Det slutar alltid med att göteborgarna bryter sig ur och bildar eget.
Orden fälldes i förbifarten under en disputation i förmiddags. Heléne Lööw opponenerade på doktorsavhandlingen Röd stjärna över Sverige av Anne Hedén (min rumskamrat på SHI — grattis igen, förresten). Undertiteln lyder “Folkrepubliken Kina som resurs i den svenska vänsterradikaliseringen under 1960-1970-talen” och det handlar framför allt om två organisationer: Svensk-kinesiska vänskapsförbundet och KFML/SKP (och därmed ganska mycket om Jan Myrdal).
Berättelsen om hur vänskapsförbundets lojalitet med Kina fick dem att träda ut ur den svenska vänsterrörelsen, för att utvecklas till “en PR-organisation med resebyrå”, är spännande läsning. Bilden av ett ideologiskt polariserat 1970-talet korrigeras: Bland maoisternas våtaste drömmar fanns tanken på en folkfront tillsammans med centerpartiet och andra borgerliga krafter, vilka inte alls var så avvisande till samarbeten som en nutida betraktare skulle kunna tro. Mycket djupare klyftor uppstod inom bokstavsvänstern — och följde i hög grad en geografisk skiljelinje mellan huvudstaden i öst och hamnstaden i väst.
I proggrörelsen kivade göteborgska Nacksving mot stockholmska MNW. Bland de rättroende maoisterna i KFML bröt sig Frank Baudes Göteborgsfalang ur 1970, lade till ett (r) — och överlevde i någon mån som politisk kraft, medan den stockholmsledda majoriteten blev till SKP och dog ut. Anleningen var i hög grad just att SKP:s lojalitet med Kinas nyckfulla utrikespolitik tedde sig allt mer underlig, särskilt från 1979. “När de försvann från fältet försvann också en avsevärd del av fältet till vänster om socialdemokratin och dåvarande vpk.”
8 kommentarer ↓
Eftersom min egentliga varaförfattning är de småländska skogarna, lovar jag att i sann kosmopolitisk anda undvika polariseringar.
Och min egentliga varaförfattning är ju västkusten — födelseort exakt mitt emellan Malmö och Göteborg. Hur nu det ska tolkas.
Var det en freudiansk felskrivning att det blev anleningen, istället för anledningen där i slutet? Jag läste i alla fall an-Lenin-en. :)
Haha! Nej det var inte en (medvetet) avsiktlig Lenin-referens…
En rolig iaktagelse är såklart att KFML/SKP återupprepade det sena 30talets folkfrontspolitik (komplett med obehagligt vurmande för den svenska nationen) medan (r)arna körde på den betydligt tuffare tredje periodens Komintern. aningen ironiskt med tanke på dagens mes-stalinisters oerhörda vurm för just den svenska nationen och folkfrontspolikandet. Att historien återupprepar sej som fars är ju iofs en gammal sanning men just här blir det extra tydligt.
Geografisk essentialism är ju däremot aningen skumt. och som skåning blir jag ju ledsen att den (för dagens utomparlamentariska vänstern) betydligt viktigare splitten Malmö/Lund och resten av sverige inte finns med. fast den förklaras nog bättre med närheten till Köpenhamn och Berlin (och därmed med övertagandet av en repertoar och en politisk kultur som är/var väsensskiljd från den svenska 80-talsanarkismen) än på inneboende egenskaper kopplade till blodet och jorden…
F.Ö. snopet att missa disputationen men Rasmus kanske kan hälsa?
Jag har aldrig förstått den rivaliteten, jag har iofs aldrig bott i götet men väl i närheten och jag kan inte säga att det är nån större skillnad på städerna.
Problemet uppstår nog främst i Göteborgarnas -extrema- lokalpatriotism. Som infödning i denna fina stad måste jag erkänna att även jag ibland dras med i det. Jag vet inte varför, men mitt goa hjärta bultar lite hårdare när jag 11:ans spårvagn till järntorget för en billig öl på andra långgatan och ser solen gå ner över hisingen.
Jag vet folk här som på fullaste allvar inte vill åka till Stockholm för att “det är fullt med stockholmare” – och det är inte varvsarbetare med lågt hårfäste som uttrycker sådana åsikter utan högst välutbildade världsvana människor.
Jag tror det finns gott om material i det här för lite seriös amatörforskning?
/T
//Låt stereotyperna flöda
///Varvsarbetare läser också på högskola
[...] Göteborg/Stockholm, Sverige/Kina [...]
Kommentera