Att världsvalutan dollar saknar en stabil grund är en högst befogad och allt mer utspridd känsla, för vilken det saknas utrymme inom den officiella politiska diskursen. Bristen på klarspråk kring hur pengar hittas på leder till att grundläggande ekonomiska frågor förträngs till olika konspirationsdiskurser. Det är exempelvis symptomatiskt att en film som Zeitgeist i sina tre delar, inramade av nyandligt pep-talk, hoppar från religionshistoria via 911 till amerikanska centralbanken. Där sägs bland annat:
If you look at a dollar bill from before 1933 it says it is redeemable in gold. You look at the dollar bill today, it says it is legal tender which means it is backed by absolutely nothing. It is worthless paper. The only thing that gives our money value is how much of it is in circulation. Therefore, the power to regulate the money supply is also the power to regulate its value which is also the power to bring entire economies and societies to its knees.
Upplevelsen av valutans nihilism kommer för vissa som en uppenbarelse, särskilt i kristider som dessa. Lösningen blir då att återföra ekonomin till en stabil och “naturlig” grund. Här ska vi försöka titta symptomatiskt på två förslag på sådan grund: guld respektive tid.
Guldmyntfot betyder att alla mynt innehåller en viss mängd guld och att alla sedlar lagligen kan växlas in mot en viss mängd guld hos den bank som utfärdat dem. Systemet blev internationell standard under den andra industriella revolutionen från cirka 1870, men övergavs i samband med den stora depressionen. Under efterkrigstiden rådde ett slags guldmyntfot på internationell nivå, Bretton Woods-systemet. År 1971 kollapsade systemet när president Nixon beslöt att inte längre låta växla in dollar mot guld. Detta var varken mer eller mindre än en storskalig konfiskation av andra staters tillgångar, i syfte att finansiera Vietnamkriget. USA:s skulder fördes över till Europa, som knappast kunde göra något åt saken.
Dollarn har sedan dess fortsatt att vara världsvaluta, men inga metallmängder sätter längre någon gräns för mängden dollar — den gränsen sätter Federal Reserve med sedelpressarna (“pappersmyntfot“).
Drömmen om att återförankra ekonomin i guld är från en svensk horisont tämligen exotisk. Annorlunda är det i USA, där politiker som Ron Paul haft guldmyntfot som hjärtefråga. Positionen lutar sig i allmänhet på så kallad österrikisk ekonomi och har sin tyngsta bastion kring Ludwig von Mises Institute. Stenhårt filosofiskt konsekventa självutnämnda anarkokapitalister som i god sekteristisk anda inte drar sig för att anklaga “vanliga” nyliberaler — de som tycker att det ska finnas en inflationsbekämpande riksbank — för “socialism”, “fascism”, med mera.
Murray Rothbard, en av de tongivande i denna skola, skriver i “The Case for a Genuine Gold Dollar“:
Never have the world’s moneys been so long cut off from their metallic roots. /…/
To be real, the definition of the dollar as a unit of weight of gold must imply that the dollar is interchangeable and therefore redeemable by its issuer in that weight, that the dollar is a demand claim for that weight in gold. /…/
In a return to the gold standard, we would begin de novo, and with a clear slate. /…/
We could, however, go even one step further. If we were interested in going on to 100 percent reserve banking, eliminating virtually all inflation and all bank contraction forevermore, we might require 100 percent banking as part of a general legal prohibition against fraud.
Utopin om en fullständigt återmetalliserad ekonomi har antagligen ytterst små utsikter att genomföras. Vad det skulle innebära är svårt att bedöma, utöver att all inflation i teorin skulle försvinna. Murray Rothbard skriver att priserna i USA under ett århundrade med guldmyntfot generellt föll år efter år. När inflation finns så kan reallönerna sjunka fast lönebeloppen stiger. Med guldmyntfot skulle i princip lönesänkningar inte gå att mörka så lätt, vilket sannolikt skulle få vissa politiska konsekvenser. Sen får man väl anta att räntorna skulle höjas våldsamt. Eftersom idéns förespråkare föredrar metafysiska moraldiskussioner är det svårt att uttyda hur de tänker sig att exempelvis mönster för byggande och boende skulle förändras.
Tanken på guld som ekonomins bas är förstås aningen skrattretande. Är det inte minst sagt föråldrat att dyrka glänsande metaller? Österrikiska skolans ekonomer menar dock att “den osynliga handen” på magiskt vis utnämnt ädelmetaller som guld och silver till naturliga valutabaser — vilket ju ter sig nästan religiöst.
Andra drömmer om att hitta ekonomins bas inte i guld utan i tid. Under den pågående krisen har, exempelvis i Ring P1, hörts spridda röster tala om så kallad tidsfaktorekonomi. Anhängarna, som återfinns bland annat kring den räntefria banken JAK och i vissa new age-kretsar, anser att tidssystemet är “grundat i naturlagarna“.
Upphovsmannen Karl Gustafson förklarar att “grundfelet i samhällsordningen” är “bristen på ekonomisk värdebas med absolut korrektiv”. Vad innebär då idén om tid som bas? Svar: Att ersätta dagens inkomstskatt med att ett visst antal klocktimmar för varje person går i skatt till staten. Förutsättningen är alltså arbetstidens mätbarhet. Vad som ska ske med oss som arbetar utan att mäta arbetstid verkar lite oklart. Eventuellt krävs vissa disciplinära excesser för att vi ska lära oss hut. Sen kan den småborgerliga idyllen inträda:
Med full sysselsättning ökar statens skatteinkomster och statsskulden kan amorteras. Detta sänker räntan dramatiskt och gör valutan stark. /…/ Alla skatter utom tidsskatt avskaffas. /…/ Övertid är skattefri. /…/ Missbruk, brottslighet, psykiska och psykosomatiska sjukdomar minskar. Ingen bostadsbrist, låga hyror, eget bostadsägande, delägarskap i företag.
Citatet, återgivet i min gamla magisteruppsats om konspiracism [pdf], är plockat ur en artikel av Karl Gustafsons artikel i new age-tidningen Nexus för tio år sedan. Där förklarades även att motsättningen mellan vänsterpolitik och högerpolitik är “ett avsiktligt och genialt konstruerat dubbelspel”. Saltsjöbadsavtalet 1938 gynnade stora företags monopol på bekostnad av innovativa marknader av småföretag. Tidsfaktorekonomin presenteras som ett sätt att återställa den “rena” marknaden, bortom kapitalism och kommunism. Detta påminner om vad som en gång kallades poujadism och bör inte förväxlas med det braudelska perspektivet som skiljer på marknader och realkapitalistiska antimarknader som olika ekonomiska nivåer, inte som heltäckande system.
Gemensamt för gulddyrkarna och tidsdyrkarna är tron på att den objektiva värdebasen ska kunna avskaffa kriser och möjligheten till central manipulation av ekonomins hastigheter. Dessa och liknande utopier kan läsas som symptom på vad som förträngts från den officiella politiska diskursen.
Att både guld- och tidsvarianten ofta förekommer i konspiracistiska sammanhang, där de ibland knyts samman med antisemitiska idéer, ska inte i sig diskvalificera idéerna. Men nog är det en aning problematiskt att en populär film som Zeitgeist utförligt hänvisar till uttalanden av Louis McFadden om “internationella bankirer”, när det visar sig att denna försvarare av guldmyntfoten även var öppen antisemit och Hitler-sympatisör, vilket filmen förstås inte nämner.
Lösningen är dock inte att ställa in idéerna i giftskåpet, utan att tvärtom låta dem diskuteras utan att konspiracistisk inbäddning, men med ställandet av de svårare frågorna om vad ekonomiska värdebaser egentligen skulle innebära på det materiella livets nivå. I filmer som Zeitgeist påpekas mest att en elit har utnyttjat pappersmyntfoten till att roffa åt sig tillgången, vilket i sig antas vara ett tillräckligt argument för att gå tillbaka till guldmyntfot, vilket underförstått anses vara tillräckligt för att återställa “naturlig” marknadsekonomi.
I stället för placering i giftskåpet bör dessa drömmar om ekonomins förankring i något objektivt ges utrymme att läggas fram även i andra format än konspirationsteorier. Inte minst så att de kan ställas mot varandra. Ekonomin är alltid materiellt grundad, inte i en mätbar substans utan i hela det materiella livet. Pengar är något annat. Frågan om deras relation till energi, tid och rum är oerhört komplex. Att tro att en värdebas löser allt är naivt och tjänar kanske mest till att dölja den faktiska värdebas som oljan numera utgör i praktiken. Framtiden verkar oviss.
22 kommentarer ↓
De som vill återinföra guldmyntfoten, på vilket sätt menar de att guld skulle ha ett bestämt värde? Guld som bas är väl egentligen lika flytande som vilken annan bas som helst? Jag menar, om man nu krävt inväxling i guld, vad ska man sen göra med sitt guld?
De menar att 1 krona ska motsvara en viss vikt i guld, som fastslås en gång för alla och ska betraktas som lika orubbling som längden av en meter.
Borde onekligen placera guldgruvorna i en priviligierad situation.
http://www.solidar.lir.be/
En ide till ett ekonomiskt system som jag gärna hade sett kommentarer kring.
Håller helt med dig om din sas. monetära anlys. Att knyta valutan till någon metall får i slutändan bara resultatet att en alldelens för stor del av metallen i fråga hamnar i allt för få händer, antagligen med värre resultat än vad en fiat-valuta någonsin kan åstadkomma. Att knyta den till tid anser jag har den uppenbara risken att göra folk livegna, att skriva bort sin tid här på jorden till någon annan. Själv ser jag bara pengar, eller snarare valuta som ett avtal.
Jag störs dock av att du upphehåller dig så mycket kring ordet konspiration och filmen Zeitgeist. Uppenbarligen har du sett den, och uppenbarligen har den trampat dig på någon öm tå, kanske åsamkat dig lite kognitiv dissonans som du nu brottas med. Nåja, du lär säkert komma fram till vad det var tids nog.
Jag har också sett den filmen och kan väl inte riktigt ställa upp på någon flerhundraårig grand master plan, knappast. Det mesta hänför jag nog till gammal hederlig girighet, maktbegär, tyranniskt smilfinkeri a la Platon osv.. Men visst fan kryllar det av konspirationer, varenda överlagt dåd redan av småbrottslingar innehåller ju i grunden en konspiration under överläggandet av brottet. Konspirationer behöver inte ens handla om brott.
Låt säga att du är på väg att fylla år, och några vänner till dig kuckelurar om något practical joke de skall utsätta dig för på bemärkelsedagen. De konspirerar.. Du anar vilken kupp de tänkt utsätta för, och talar med ännu en vän om det. Vad skulle du då säga om vännen tycker att du är paranoid och kallar dig för konspirationsteoretiker? Antagligen skulle du inte bli glad, och dessutom ha vissa åsikter om dennes definiton av ordet, men faktum är, vännen har rätt. Dina vänner har konspirarat emot dig, visserligen bara gällande ett practical joke, men likafullt en konspiration. När du gissar att de gör så, då har du en teori om en konspiration, vilket per definiton gör dig till en konspirationsteoretiker.
Platons grotta blir applicerbart här. Just det faktum att du använder ord som “konspiracistisk” för något som du inte ställer upp på, säger mer om dig än om filmen Zeitgeist. Du använder ett värdeladdat ord för att klistra ordets laddning på det du har problem med. Det är fångarna i grottan som attackerar den som kommit tillbaks till de gamla vännerna där nere, aldrig tvärt om. Att du uppehåller dig vid en film du inte tycker om, samtidigt som du attackerar den iom. det värdeladdade ordet, förstärker min analys om detta. Något i filmen fick dig ur balans, och jag undrar om du ens vet vad det var?
Men för att återgå till valutan. Detta är ju knappast något som det talas om i våra skolor. De allra flesta får aldrig ens komma i närheten av kunskaper kring hur banksystemet och valutor fungerar, mycket få har ens funderat kring frågan: Vad är pengar? Å detta samtidigt som kapitalism hyllas i rätt breda folklager.. Nå, en ganska bra ingång i ämnet anser jag den tecknade filmen Money as debt vara, i synnerhet den mycket pedagogiska biten som tittar rent historiskt hur valutor utvecklats fram till dags dato. Filmen ger en god insikt, och visar samtidigt på instabiliteten på ett sätt som gör att man förstår problematiken. Mot slutet drar den iväg med lite spekulationer om andra system, vilket också är tänkvärt på sitt sätt.
Förresten, jag läste nyss en artikel på Asia Times av Cris Cook som är ett tidigare högdjur inom International Petroleum Exchange, som de senaste 7 åren jobbat som rådgivare åt Iran gällande deras statsfinanser. För mig myntade han något nytt, “peak credit”. Mycket tänkvärt.. Han skrev bla:
Exponential economic growth required by the mathematics of compound interest on a money supply based on money as debt must always run up eventually against the finite nature of Earth’s resources – particularly carbon-based energy. … The problem is not one of liquidity – that is, the absence of money – central banks can print as much of that as necessary. The problem is a terminal shortage of capital or equity in the global banking system – a solvency problem.
Något annat tänkvärt i artikeln var:
It is ironic that Iran has been protected from being infected by the “Anglo disease” by the very sanctions which were aimed at damaging it.
Varför tänker jag: Den som gräver en grop år andra..? Han föreslår vidare (lite förvånande med tanke på första citatet):
This currency would be created by unitizing energy as units redeemable against energy within the “PetroTrust” framework I am presenting in Tehran at the International Oil Refining Conference on October 11-12. Such units would then circulate globally, subject to mutual guarantees, within the framework of an International Clearing Union similar to that proposed by the great economist John Maynard Keynes at the first Bretton Woods conference in 1944.
Tja.. fasen vet. Han vill dessutom koppla koppla deta hela även till värdet av landarealer, en “eal estate investment trust (REIT)”. Att detta skulle byta ut den konventionella finansieringen av “real estate” och därigenom undvika fastighetsbubblor. Han kan vara något på spåren, kanske inte. Artikel är dock intressant.
Nilsson: Suck, bara för att jag har sett Zeitgeist utan att stämma ut i lyriska lovsånger, så verkar du förutsätta att jag kategoriskt skulle förneka existensen av konspirationer? Jag fattar inte. Jag har upprepade gånger understrukit att jag anser att konspirationsteorier är precis lika legitima som andra teorier. Samtidigt har de, precis som andra teorier, vissa problem. Ett av dem är att de så lätt graviterar mot det rent religiösa.
Nilsson, jag vill uppriktigt fråga dig varför du spekulerar så ingående i min upplevelse till Zeitgeist? Vadå att den skulle ha “satt mig ur balans”? Jag berördes inte så värst mycket över huvud taget. Att jag “attackerar” den i inlägget ovan tycker jag var en rejäl överdrift, men vad är det för konstigt att man håller sig a jour med och kommenterar populära filmer även om man inte älskar dem? Och vad är det för antydningar om att sanningen en dag ska gå upp för mig? Kan man inte kommentera en ekonomisk diskurs (och dess integrering i en konspirationsdiskurs) utan att antingen låta frälst eller “attackera”?
Annars tackar jag för att du delade med dig om dina tankar om valuta!
scrdcow: I den här serien av inlägg på Copyriot lär det i vart fall inte bli några kommentarer kring alternativa system. Mitt syfte är just nu inte precis konstruktivt. Kommentarsfältet är dock öppet.
Kanske inte den viktigaste poängen i sammanhanget, men att göra sig löjlig över fixeringen vid guld var väl tid spenderat bättre åt annat. Förespråkandet av guld är ju knutet till att resursen är tämligen begränsad, med en rätt stabil tillgångsexpansion, vilket gör att den blir lätt att bära med sig. Som exempel kan vi ju se på de “plåtmynt” som existerade i Sverige förr i tiden. Inget att ha i plånboken direkt? (Om vi bortser från sedlar med konvertabilitet)
Vilken metall som förespråkas i sammanhanget skulle ju i praktiken vara irrelevant, eftersom utan valutamonopol (“legal tender”) skulle ju alla kunna skapa sin egen valuta, och människor skulle välja att få betalt i den som de ansåg säkrast. Antagligen inte en pappersmyntfotsbaserad valuta, men i övrigt är det nog LvMI likgiltigt exakt vilken metall eller tillgång som används.
Ja du suckar Rasmus, men det var precis vad jag också gjorde. Det gör jag varje gång det värdeladdade ordet används diskrediterande. Jag har själv blivit avfärdad många gånger som knäppgök när man diskuterat fildelning och övervakning. Konspirationteoretiker åtföljt av ett visst inskränkt fnitter. Fnittret brukar dock tystna om man ges tid att förklara närmare, visa att politiker faktiskt varit oärliga, och vad gäller övervakning så ger ibland Emma Opassandes lista på genomförda och föreslagna lagar en viss eftertanke. Men hos de allra mest religiöst troende på den goda regeringen hjälper inte ens det, då är man fortfarande en paranoid konspirationsteoretiker utan verklighetsförankring, trots SOU-nummer och länkar till regering och riksdag. Där någonstans har jag blivit “allergisk” mot själva ordet och reagerar mycket starkt så fort det används. Det var en släng av den sleven du fick, kanske oförskyllt..
Ordet har enligt min åsikt perverterats på samma vis som ordet pirat och hur det kopplats till stöld och tjyveri för något som inte ens påminner om det, allt i ett stigmatiserande syfte. Detta var grunden för min utsvävning från det monetära. Du skall dock ha cred för att du inte bara stannade vid själva användningen av ordet, likt de som skriker stöld varje gång P2P diskuteras, du diskuterade ju faktiskt lite av sakfrågan också. Faktum är ju att man aldrig kan avfärda en teori bara för att det är en teori, för då skulle man aldrig komma någonstans. Samma sak gäller ju själva framläggandet av en teori, en hypotes om något. Kan man inte ens tala om det, hur skall man då kunna komma någonstans i en diskussion? Konspirationsteoretiker används för att döda diskussioner. Inte sällan går det ännu längre och man får frågan om man betvivlar månlandningen, JFK osv.. också, allt i stigmatiserande syfte.
Det tenderar mycket riktigt ibland att gravitera mot det religiösa. Det som skiljer religiös tro från sas. vanlig tro, t ex. att jag skulle tro att du har rosa sockar på dig, är att den religösa tron inte kan ifrågasättas. Den religiöse som går tillräckligt långt i sitt ifrågasättande blir tillslut en kättare som gör sig skyldig till blasfemi, i synnerhet då rent kognitivt i sitt eget huvud eftersom den religöse då rikerar förlora sin tro. Därför kan det precis lika gärna vara den som pajkastar “konspirationsteoretiker” kring sig som är den religiöse. Det är nog tom mest troligt att det är så om det används för stigmatisering och ad hominem istället för argument kring sakfrågan.
Jag fick en viss uppfattning, utifrån hur jag tolkade din bloggning, att du använde ordet i ett stigmatiserande syfte. Jag förstår ärligt talat inte ens varför du ens nämde filmen, där någonstans drog jag slutsatsen att den gett dig någon dissonans, dvs. berört dig och kanske trampat dig på någon tå. Vad kan inte jag veta, och det är frågan om “vad” jag menar kanske går upp för dig. Alltså inte hurvida något i filmen var sant eller inte, det är irrelevant, utan *vad* i filmen som fick dig att dra in just den till att börja med, i synnerhet när du inte anser att den inte tillför något relevant och bara skulle vara en effekt av bristande klarspråk. Men som sagt, vad kan ingen annan än du veta. Så det om att “sanningen skall gå upp för dig”, var dina ord, inte mina.
Nog om denna urspårning, jag erkänner härmed att jag är way OT.
Nilsson: Jag använder inte ordet “konspirationsteori” i nedvärderande syfte. Det var alltså något som du läste in.
Filmen Zeitgeist var i sammanhanget inte särskilt central, men fungerade som en ingång, eftersom den är ett exempel på det kanske mest framgångsrika ifrågasättandet av pappersmyntfoten på senare år. Flera människor omkring mig blev smått lyriska över den. Jag fascineras smått över ekonomikritikens inbäddande i en religiös diskurs, men fann kanske inte så mycket mer att säga om den saken direkt.
Sen tycker jag som sagt att det är en smula problematiskt att lyfta fram Louis McFadden som nåt slags hjälte, utan att nämna att karl var tvättäkta nazist. Jag ställer mig också skeptisk till att Zeitgeist mer eller mindre pläderar för att USA borde ha stannat utanför andra världskriget. Jag är inte övertygad om att Europa hade sett bättre ut då, tvärtom. Att det fanns banker som stödde flera sidor i början och så vidare kan inte i sig vara ett argument för att aldrig lyfta ett finger.
Men så hör ju Zeitgeist till en ärkeamerikansk genre där utgångspunkten är nationens snäva egenintresse. Jag säger inte att ett neokonservativ världspolisideal är bättre, men att det vore mycket välgörande om det kunde göras filmer som exempelvis ifrågasätter pappersmyntfoten och antiterrorkrig ur ett mer internationellt perspektiv.
Adrian Larsson: Inlägget handlar knappast om att “göra sig löjlig över fixeringen vid guld”. Som jag skrev har jag en idé om att läsa värdebasutopier symptomatiskt, som tecken på något som förträngts från en officiell diskurs — om något, är det den “mainstream”-diskursen om ekonomi som jag vill ifrågasätta.
Men tydligen finns det ämnen kring vilka man inte ens kan nämna minsta skepsis utan att av de frälsta bli stämplad som en Sanningens fiende, typ.
Någorlunda relaterad fråga som jag har ett vagt minne av att vi diskuterat för länge sedan:
Hur ser det ut med motståndare till olika former av penningmonopol? Jag menar, är man verkligen övertygad om marknadens förträfflighet och den osynliga handens förmåga borde man väl motsätta sig konkurrensbegränsningar även på detta område.
KNBL: Jag är övertygad om att sådana frågor diskuteras av anarkokapitalisterna på Mises.org
Nilsson: Du får förresten ursäkta om jag överreagerade lite. Började fundera på vad som gör att vissa ämnen anses så underliga att blogga om att man måste förklara sina innersta drivkrafter, medan andra ämne (t.ex. en biograffilm eller en artikel på DN-debatt) anses helt självklara. Det handlade med andra ord om mer än din kommentar. Återkommer kanske till ämnet i en bloggpost.
Rasmus: Nej, det förstår jag. Det var kommentarsfältet jag tänkte på, inte att du själv skulle kommentera det i en artikel.
Observant.
Jag upphör aldrig att förvånas hur de s.k. “experterna” fortsätter med sina predikningar utifrån sin egen bubbla, när det borde vara uppenbart för de flesta andra att USA inte kan fortsätta att ha ett årligt handelsunderskott på $700G i dekad efter dekad utan att det börjar märkas på deras ekonomi.
Skuldsedlarna de betalar med är bara så goda som landets betalningsförmåga.
En vinkel som skulle kunna beröra det här kapitlet av denna spännande artikelserie är tankarna kring hur den moderna kapitalistiska ideologin påverkats av protestantismens ideologi. Max Weber går ju in i detta på djupet. Särskilt intressant blir det om man betänker protestantismens särkoppling av det materiella som gudomligt(reliker) till texten som det gudomliga(bibeln), altså att materien är fri att exploatera till förmån för det gudomliga idealet. Guld vs. Derivata (lol).
Rasmus, jag tror att du har missat lite vad pengar är för något, i ekonomiska termer. Tyvärr är inte österrikiska skolan så stor hjälp här. Idén om guldmyntfot är egentligen inte särskilt intressant i sig sedan instiftandet av central-/riksbanker i väst för redan 400 år sedan. Skapandet av kreditpengar är inget märkligt i sig. Vad är pengar? Vad används historiskt som pengar? Massor av olika saker, kom ihåg att pengar egentligen inte är något annat än ett skuldebrev, rent tekniskt. Vad folk accepterar som skuldebrev, kommer de att acceptera som pengar. Jag skriver just nu på en ny lärobok i ekonomisk idéhistoria, och har faktiskt lagt sista handen vid David Humes penningteori. Om du vill kan jag skicka den till dig.
De menar att 1 krona ska motsvara en viss vikt i guld, som fastslås en gång för alla och ska betraktas som lika orubbling som längden av en meter.
Jo, så långt är jag med. Men sen då, i nästa led? Varifrån får guldet sitt värde? Guld är ju också en vara som köps och säljs på en marknad, och priset varierar med tillgång och efterfrågan.
Eller ska mängden varor och tjänster som går att köpa för 1 kg guld också fastslås en gång för alla och betraktas som orubbligt?
Din slutkläm tolkar jag som en inledning på en diskussion om framtidens alternativa värdebaser. Så även om du inte vill diskutera det i kommande inlägg så är det kanske något du vill diskutera i kommentatorsfältet?
På sikt ser jag stora möjligheter för människor att slå sig fria både ifrån pengar och arbetstid men det man inte kan komma ifrån är energiförsörjningen. Du nämner oljan, men vad ersätter den om några decennium? Kärnkraft? Det innebär stor statlig kontroll och några få aktörer med stor makt, uran intar guldets plats som den värdefullaste metallen med skillnaden att tillgången är sinande, och att restprodukterna bygger in oss i ett såväl militärt som tekniskt beroende. Fussion kan man ju alltid hoppas på men annars är jag intresserad av ett “självförsörjande” alternativ där varje boende äger en procentlig del av den lokala energiproduktionen, ett bostadsområdes vindkraftverk, en villas solpaneler etc. Ett elnät där överskottet går vidare till de som för tillfället har ett underskott, producent och konsument skiftar ständigt i sann fildelningsanda (fast med räkneverk som håller lite koll på balansen, och någon sorts reglerare som subventionerar kalla, vindstilla och solfattiga platser). Det är lite av en utopi att de stora energiproducenterna helt skulle försvinna men med ett mer självförsörjande system så skulle även energiförsörjningen bli mindre påtvingad.
Rent tekniskt så skulle detta säkert inte vara allt för svårt, men ekonomiskt och politiskt vet jag inte riktigt vad som skulle hända.
Säg att vi har en maskin i garaget som kan tillverka oss vad som helst bara vi säger åt den hur den ska göra, säg att allt arbete blivit immateriellt och att allt immatriellt arbete sker kollektivt och “open source”, robotar sköter allt kroppsarbete och själv jobbar man hemifrån, och säg slutligen att bostaden står för sin egen energiförsörjning. Har vi då helt plötsligt nått fasen då hela ekonomin faller eftersom vi saknar värdebas och vad innebär isåfall det, kommunistisk utopi eller misär och världens undergång?
Martin:
Alltid kul att få kommentarer från dig i ämnen som dessa. Mitt eget intresse är visserligen inte så mycket “vad pengar är för något”, utan varför det i stort sett inte diskuteras, och framför allt i vilka sammanhang de förträngda tankarna dyker upp. Mer idéhistoriskt än ekonomiskt alltså.
Nej, jag tycker inte att kreditpengar är märkligt i sig. Men jag fascineras av det semiotisk-materiella i att de skuldebrev som man litar på accepteras, och funderar över i vilken mån icke-diskussionen om värdebaser kommer sig av en rädsla för att fler ska förlora tilltron till skuldebreven. Den pågående krisen visar på rätt mycket rädsla inbyggd i ekonomin får man väl säga.
Om du vill skicka ditt lärobokskapitel, så gärna!
Är det din institutionsmeil på Södertörn som gäller?
Martin: Den funkar, men jag föredrar att bli mailad @gmail.com (samma förnamn.efternamn innan).
Det har ju kommit en ny film i “zeitgeist-serien”: http://video.google.com/videoplay?docid=7065205277695921912
Personligen gillar jag den mer eftersom den är mycket mindre konspiratorisk och dessutom nämner den hur viktigt det är att skydda internet.
Sen känns utopin den förspråkar rätt startrek och omöjlig (rent realpolitiskt iaf), men det är rätt kul med visioner.
Vidare slås man av det episka i att oljekrönet och kreditkrönet sammanfaller även om filmen inte nämner något sådant.
“Någorlunda relaterad fråga som jag har ett vagt minne av att vi diskuterat för länge sedan:
Hur ser det ut med motståndare till olika former av penningmonopol? Jag menar, är man verkligen övertygad om marknadens förträfflighet och den osynliga handens förmåga borde man väl motsätta sig konkurrensbegränsningar även på detta område.”
Detta är exakt varför gubbarna på Von Mises-institute är sådana hängivna anhängare av guldmyntfot. De har gjort en historisk analys av betalningsmedel och menar att guld uppfyller de egenskaper på ett betalningsmedel som är önskvärt. Deras tanke är att helt fristående banker ska konkurrera med varandra om kunder. Deras tro är att att det med tiden kommer att växa fram en dominerande standardvaluta baserad på guld. Ett av deras favoritexempel är att den amerikanska dollarn ursprungligen var en skärskilt ansedd privatvaluta.
Kommentera