Realkapitalism, III: Fernand Braudel, marknader och antimarknader

Sammanblandningen mellan begreppen marknad, kapitalism och nyliberalism gör debatten kring finanskrisen ganska förvirrad. Tendensen till att se dem som tre intensiteter på en och samma skala finns både bland nyliberaler och deras motståndare. Vad för slags -ism det rör sig om varierar. Kapitalism kan betyda ett närmast allomfattande system, eller en ideologisk utopi, eller en dystopi, eller bara allmän girighet.
I detta inlägg presenteras för en annan ekonomisk ontologi, som skiljer sig från de marxistiska och liberala. Den kommer inte från politikens fält, utan från historievetenskapens. Fernand Braudel, av många ansedd som 1900-talets mest betydelsefulla historiker, som i arbetet med sitt stora trebandsverk Civilisation Matérielle, Economie et Capitalisme, 1400-1800 började förstå ekonomi i termer av tre nivåer. Längst ner i pyramiden finns en bred infraekonomisk nivå, det materiella livet. I mitten finns en första nivå av decentraliserade ekonomiska utbyten, marknader. Toppen består av en andra ekonomisk nivå som negerar marknaden genom att etablera oligopol och monopol, alltid i nära relation till staten. Ordet kapitalism reserverade Fernand Braudel för denna topp. Som synonyma begrepp använde han realkapitalism och antimarknad.

Patent och andra former av “intellektuell egenom” hör till uppsättningen metoder för att skapa sådana monopol. Antimarknaderna kan också upplevas i ovanligt renodlad form på varje internationell flygplats: All handel är licensierad. Ägaren av komplexet godkänner innehåller och fördelar ensamrätter till företag att ägna sig åt noga avgränsade verksamheter som kan ta ut monopolpriser. Flygplatsernas realkapitalism eliminerar all den uppfinningsrikedom som hänger samman med marknader. Inglasning av köpcenter är en liknande form av antimarknad.

Marknadens mellannivå är större än (och livsvillkoret för) kapitalismens toppnivå, men det materiella livets bas är större än (och livsvillkoret för) marknaden. Vare sig marknad eller kapitalism kan existera utan underliggande nivå, så det är ingen idé i att hasta fram utopier. Tillsammans utgör de tre nivåerna ekonomin, som inte är något “system” utan en heterogen sammansättning av högst olikartade institutioner. Så har det varit i århundranden, menar Fernand Braudel. Kapitalismen är alltså inte heller en historisk epok. Däremot har dess översta nivå, antimarknaderna, tenderat att stärka greppet om de övriga nivåerna. Kalle Palmås har skrivit om detta många gånger, exempelvis här:

De senaste århundradena har ekonomierna i väst präglats av en kontinuerlig stratifiering. Alltmer har basarer ersatts av katedraler. Under 1900-talet såg vi framväxten av organisationer som alltmer effektivt sög in energi och materia, attraherarade allt större resurser. (Braudel kallar dessa antimarknader, Galbraith kallar dem teknostrukturer, DeLanda kallar dem hierarkier, Deleuze beskriver dem som strata.)

Marknader är genomskinliga, antimarknader är ogenomskinliga. Marknader kommunicerar med priser, antimarknader med kommandon. Marknader anpassar sig, antimarknader planerar. Marknader kännetecknas av en spontan arbetsdelning, medan antimarknadens högsta aktörer (finansmän, politiker) tvärtom når sina framgångar genom att vägra specialisering. Marknader decentraliserar, antimarknader bygger hierarkier — varje företagskoncern är internt en planekonomi. Katedralen och basaren är en närliggande polaritet.
Låt oss nu få rätsida på begreppen. Fernand Braudel använde alltså tre begrepp för samma sak: kapitalism, realkapitalism, antimarknad. Manuel DeLanda, som sysslar med oerhört spännande tillämpningar av det braudelska perspektivet, menar att ordet kapitalism helt bör undvikas. Det är alltför belastat, från flera håll, med föreställningar om ett enhetligt ekonomiskt “system”. Därför föredrar han “antimarknader” som beteckning på denna nivå av ekonomin.
Manuel DeLandas filosofiska projekt handlar inte om att ersätta ett system med ett annat, utan om att ge de självorganiserande processerna en större autonomi. Detta förutsätter ett friläggande av de processer till homogenisering, hierarkisering och centralisering som varit så dominanta under hundratals år. Kalle Palmås, vars blogg alla Copyriot-läsare är bekanta med, är den främsta företrädaren i Sverige för detta projekt.

En helt annan tillämpning av arvet från Fernand Braudel representeras av sociologen Immanuel Wallerstein. Han är mer uttalat antikapitalistisk och övertygad om en nära förestående “bifurkation” i samband med en systemkollaps, i vilken han menar att utgången är öppen. Hans artikel om Braudel som publicerades år 1991 i The Journal of Modern History kan tillgås för den som har tillräcklig tillgång till den akademiska antimarknaden för att komma åt JSTOR. Ett litet citat därifrån:

Braudel’s views do not reflect a hidden Poujadism honoring a putative “small businessman.” Quite the contrary. Braudel’s “liberatory” market is not what we have come to recognize as a market in the real world.

Detta är förstås mycket viktigt. Marknaden som ekonomisk nivå får inte förväxlas med en romantiserad bild av “småföretagaren”. De olika nivåernas sammanflätning är tätare än så. Inga företag, vare sig små eller stora, opererar helt oberoende av antimarknaderna. Att rycka loss någon av nivåerna och utnämna den till utopi är olämpligt. Fernand Braudel själv var noggrann med att inte låta sig förknippas med någon specifik politisk position, utan att för den skull inta positionen av en kyligt objektiv betraktare av historien.
Braudels intresse för de långa vågorna är i samklang med Benjamins maning att rikta uppmärksamheten på de stabila hierarkier som blottläggs när kurvorna rasar, i stället för att bara fråga oss varför de rasat. Den pågående finanskraschen påbjuder ett slut på föreställningen om “kapitalismen” som ett enhetligt system, och den om att vi skulle leva i en “marknadsekonomi”.

Rekommenderad vidareläsning:

Tidigare delar i serien:

22 kommentarer ↓

#1 Theo on 7 October 2008 at 3:20 am

Oj ännu ett inlägg, du är helt vansinnigt produktiv! Hur lyckas du skriva så mycket nästan varje dag?

Inom ett sammanhang som tillåter marknader så måste det tillåtas att de enskilda aktörerna organiserar sig som antimarknader. Vi kan ju knappast förhindra en markägare att upprätta ett inglasat köpcentrum eller en flygplats med argumentet att det inte är en marknad, då detta skulle inkräkta på marknaden i sig. Antingen är marknaden ett egenvärde eller icke.

Tesen att “antimarknaderna…tenderat att stärka greppet om de övriga nivåerna” känns intutivt sann, men samtidigt som gamla institutioner/aktörer stratifieras så dyker det upp nya marknader och marknadsaktörer och även teknologiska sammanhang (internet(s)) som torde öka transparans och andra typiska marknadsegenskaper.

#2 rasmus on 7 October 2008 at 9:21 am

Theo: Allt skrivs inte på en dag — jag tog mig ordentlig tid att sålla råmaterial under några aftnar i Zagreb förra veckan…

Din uppfattning om att antimarknader oundvikligen uppstår där det finns marknader är vanlig och antagligen sann. Men ingen lagbundenhet bestämmer i vilken mån det här kommer att ske.
Poängen med Braudels perspektiv är att antimarknader inte uppstår spontant utan alltid i koppling till befintliga antimarknader, och kanske framförallt till staten.
När du skriver att “vi” knappast skulle kunna “förhindra en markägare att upprätta ett inglasat köpcentrum eller en flygplats” missar du att köpcentrum är resultat av statsbyggnadsplaner och av (ofta väldigt bilbaserade) transportsystem, och att flygplatser är resultat av myndighetsbeslut och (åtminstone indirekt) genomsubventionerade. Flygbolagen är precis lika beroende av statliga krispaket som banker, de drar vinning på den snedvridning av konkurrensen som blir följden av att flygbränsle inte får beskattas, etc.
Dessutom får man fråga sig vilka företag som tar plats i dessa köpkluster. Det är inte direkt Kurts antikvariat eller Elsies dammode, utan i stort sett endast stora kedjor som internt redan fungerar som hierarkiska kommandostrukturer. Köpklustren ställer vissa krav på sina hyresgäster, vad gäller öppettider, avgränsning av sortiment, välkänt varumärke, stabil koncernstruktur, osv.

Fernand Braudels teori är inte ett politiskt program. Där finns ingen dröm om att stoppa all stratifiering och utjämna all hierarki. Ambitionen att destratifiera, som framför allt Manuel DeLanda tar fasta på, handlar snarast om att skapa en något bättre balans, ett klimat som främjar emergenta fenomen. Inte om “marknaden är ett egenvärde” eller så.

Annars instämmer jag (och DeLanda) i att det ständigt dyker upp nya emergenta fenomen, inte minst i anslutning till datornätverk.

#3 Jonas Andersson on 7 October 2008 at 11:19 am

Yes! Braudel – I like!
Vad jag finner mkt intressant här är just det Theo påpekar, hur stratifiering och bildning av kluster kan te sig närmast inneboende hos marknadernas logik, i takt med att basarer effektiviseras, rationaliseras och mass-ifieras. Självklart är detta en tendens som trots att den ter sig inneboende dock inte bör antas vara ‘naturlig’ dock utan som du pekar ut Rasmus, ofta beroende av subventioner och ingrepp från staten eller andra aktörer inom antimarknaden (antagligen desto mer så ju större antimarknadernas grepp blir…)
Detta är en utveckling som är närmast endemisk inom mediestrukturer, om vi tittar bakåt i historien. Vilda, heterogena upstarts som sedan konsolideras till att bli “drakar” och multinationals.
För att knyta detta till en tidigare debatt, den om The Pirate Bay och den dominanta position sajten åtnjuter såsom det by far “största huvudet” på BitTorrent-hydran: Kan inte också det exemplet sägas visa på just detta fenomen?
Notera dock hur detta inte har enbart en orsak eller gärningsman; snarare sker denna konsolidering/stratifiering i symbios med en hel medie-ekologi som samverkar i den riktningen.
* De tekniska protokollen som gynnar centraliserade index och som gynnar kritisk massa vad gäller seeders/leechers
* …i samverkan med den repressiva upphovsrättsliga situationen, där mindre index inte vågar marknadsföra sig, etablera sig fullt ut, och där det krävs en viss redan etablerad integritet för att stå emot upphovsrätts-skrånas tryck.
* Nedslag och avstängningar i andra länder mot just mindre index (OiNK, TorrentSpy) – färre blir kvar på spelplanen
* Sveriges välutbyggda infrastruktur och medievanor vad gäller p2p – massor av ‘early adopters’, snabb etablering av nya innovationer
* TPB’s de facto effektivitet vad gäller varumärkesetablering, synlighet, identitet som “ansikte” för fildelningen…

#4 Erik Josefsson on 8 October 2008 at 7:16 am

Förlåt en offtopicpostning, men jag hittade just att Kulturutskottet i EP röstade sämst på telekompaketet:

http://www.laquadrature.net/wiki/Telecoms_package_directives_1st_reading_by_committee

#5 rasmus on 8 October 2008 at 8:28 am

Jonas Andersson: Absolut!
Känner bara behov av att lägga till en sak, nämligen att Braudels tredelning av ekonomin nog inte bör användas för klassificering av företag och andra organisationer. Få, om några, verkar på endast en nivå.

#6 Kalle P on 10 October 2008 at 11:27 am

Tack för puffen!

#7 Copyriot › Stora frågetecknet kring piratjägarlagen on 10 October 2008 at 4:16 pm

[…] Realkapitalism, III: Fernand Braudel, marknader och antimarknader […]

#8 Copyriot › Realkapitalism, IV: En något oklar religion on 11 October 2008 at 5:41 pm

[…] Realkapitalism, III: Fernand Braudel, marknader och antimarknader […]

#9 Copyriot › Realkapitalism, V: Drömmar om ädel metall och mätbar tid on 11 October 2008 at 9:52 pm

[…] kring piratjägarlagenCopyriot › Realkapitalism, IV: En något oklar religion on Realkapitalism, III: Fernand Braudel, marknader och antimarknaderCopyriot › Realkapitalism, IV: En något oklar religion on Realkapitalism, I: Rädslan för […]

#10 Copyriot › Realkapitalism VI: Brottsregister on 19 October 2008 at 2:01 pm

[…] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Taxitankar Möjligtvis liknande inlägg: Realkapitalism, III: Fernand Braudel, marknader och antimarknader […]

#11 thomas on 24 October 2008 at 8:23 am

Glöm inte den instrumentiella rationaliteten, blodet i systemet, http://emergenceofhumantouch.blogspot.com/2008/10/instrumentiell-rationalitet.html

#12 Spectraz on 27 October 2008 at 11:53 pm

Angående Palmås-citatet om katedraler och basarer, så tänkte jag att följande video kanske kunde vara av intresse: http://www.youtube.com/watch?v=AOrXAsjUFwc

#13 Copyriot › Realkapitalism, VII: Formativa moment (1929, 2008) och tre B:n on 30 October 2008 at 7:35 pm

[…] Realkapitalism, III: Fernand Braudel, marknader och antimarknader […]

#14 Copyriot › Realkapitalism, VIII: Loopat ägande on 1 November 2008 at 6:06 pm

[…] Realkapitalism, III: Fernand Braudel, marknader och antimarknader […]

#15 Copyriot › Pirater i metropolen: Braudel, Vivaldi, Venedig on 4 June 2009 at 12:42 pm

[…] Realkapitalism, III: Fernand Braudel, marknader och antimarknader […]

#16 Småföretagen skapar inte långsiktigt välstånd « VÄNSTRA STRANDEN on 24 September 2009 at 5:19 pm

[…] – jag tror på människan och hennes förmåga att övervinna motstånd och problem. Kapitalismens dynamik och utveckling visar snarare på mänsklig kraft och mångfald än är prov på den enfaldiga privatiserings- och […]

#17 Kantinan och basaren | Mothugg on 6 November 2009 at 1:10 pm

[…] att samla alla anställda till gemensam lunch enligt klostermodell. Kantinan är också en liten antimarknad, inte helt olik flygplatsen eller den inglasade gallerian: ”All handel är licensierad. […]

#18 Idéer, tankar och reflektioner: Strävan efter realistisk ekonomi on 4 February 2010 at 11:52 pm

[…] det finns hierarkier av katedraler och bazaarer: marknader skapas och omskapas ständigt; se detta inlägg av Rasmus.[3] Välfärd kan definieras på många olika sätt; men enligt den […]

#19 Göteborgsliberalismen och rörelsefriheten i staden | Mothugg on 8 April 2010 at 9:35 am

[…] som exempel: Det handlar inte om marknad vs stat (eller stad i det här fallet), utan om antimarknader.[⇑]Leviathan, Chapter XIV.[⇑]En modernare engelsk översättning, hämtad från […]

#20 Därför är jag socialdemokrat « strötankar och sentenser on 15 September 2011 at 11:45 am

[…] Perfekta marknader är en skrivbordskonstruktion, och storföretag kan lika väl som stater skapa antimarknad. Rörelsefrihet, såväl i rummet som i tanken, är mer intressant än äganderätt. Livaktiga […]

#21 Två artiklar om eu « Gustav Nipe, ordf. Ung Pirat on 9 July 2012 at 2:06 pm

[…] andra artikeln behandlar ämnet antimarknader. Ett begrepp jag hört från Rasmus och […]

#22 Långa svansar och höga huvuden | Makt som metafysik och mätbar enhet on 22 December 2013 at 1:24 am

[…] Heiti Ernits fortsatte med två uppföljare vilket ledde mig både till Thomas Svensson, Copyriot och en äldre artikel av Karl Palmås om en ny vänsterliberalism. Den senare skriver dessutom […]

Kommentera