Idén med centralbanker är att staten helt enkelt inte tillåter marknaden att bestämma utbudet och priset på likviditet (pengar). När det gäller pengar är vi alla socialdemokrater som Brad uttrycker det.

Brad menar att nu även hanteringen av risk ska bestämmas via centralbanken.

Vi får se vilken lösning som väljs.

Helt klart är att det är slut på vissa typer av marknadstransaktioner där finansiella instrument kunde användas för att spekulera i risk.

Att då låta staten gå in för att rädda banker som satsat friskt och förlorat kan ju inte vara något annat än principiellt fel. Men det är min tolkning av vad “tillföra likviditet” och sedemera höja insättningsgarantin innebär.

En bank “hittar på” pengar genom att låna ut pengar den inte har. I själva verket behöver den ju inte ha täckning för mer än en bråkdel av pengarna som de lånar ut, vilket är grundorsaken till själva finanskrisen.

Den överlägset största mängden pengar som är i omlopp är ju inte tryckta sedlar från riksbanken utan såna som bankerna skapat genom att lånat ut dem.

Pengar handlar inte om reala tillgångar utan om förtroende för möjligheten att en fordran ska kunna betalas som avtalat, och varför ska bankerna ha monopol på att tillverka pengar av luft när staten lika gärna kan göra det själv?