Nu har Riksbanken och Riksgälden pumpat in (“tillfört likviditet på”) 500 miljarder kronor i banksystemet. Det är ganska mycket pengar.
Riksbanken skriver i ett pressmeddelande att “man är beredd att tillföra de pengar som behövs i det svenska finansiella systemet”. Så gränslöst kan endast en centralbank uttala sig. Anledningen är förstås att centralbanker har monopol på att tillverka, eller snarare hitta på, nya pengar. Även om pengarna numera oftast är virtuella finns ett ord för denna verksamhet: sedelpressarna.
Just nu är nyspråket väldigt påtagligt. Talet om “säkra likviditet” kopplas aldrig till hur pengarna trollas fram. När riksbankschefen Stefan Ingves förra året besökte riksdagen avskräckte han ledamöterna med exempel från “långt bak i tiden då centralbanken via sedelpressarna tvingats finansiera statliga underskott som av olika skäl skenat iväg”.
Ett sådant beteende är förstås inte förenligt med prisstabilitet. För penningpolitikens trovärdighet är det därför viktigt att det finns regler för hur statens upplåning ska skötas och att sedelpressfinansiering är förbjuden.
Tydligen går det att tala om “sedelpressfinansiering” när det gäller att finansiera statliga underskott, långt bak i tiden eller på andra sidan jorden. När det däremot handlar om att “tillföra likviditet” är det närmast tabu att nämna ordet sedelpress — eller ställa frågan vem som förlorar.
I det längre loppet är detta tabu djupt problematiskt, och borde vara så oavsett vad man har för politisk åsikt kring centralbankers uppgift. Ryms inte dessa frågeställningar inom den officiella politiska diskursen, förträngs de till konspirationsdiskursen. Att detta sker är uppenbart. Filmer som kritiserar (amerikanska) centralbankens penningmonopol, samtidigt som detta kopplas till allehanda andra konspirationer, är oerhört populära. Fenomenet bör läsas symptomatiskt, som en brist på klarspråk. Dags att våga tala om sedelpressarna!
Tidigare delar i serien:
7 kommentarer ↓
[...] undrar om pengarna skulle räcka. Och Copyriot påpekar att pengarna inte ligger och skräpar nånstans utan måste [...]
Inte för att det sättet skiljer sig så mycket från bankernas sätt, egentligen.
En bank “hittar på” pengar genom att låna ut pengar den inte har. I själva verket behöver den ju inte ha täckning för mer än en bråkdel av pengarna som de lånar ut, vilket är grundorsaken till själva finanskrisen.
Den överlägset största mängden pengar som är i omlopp är ju inte tryckta sedlar från riksbanken utan såna som bankerna skapat genom att lånat ut dem.
Pengar handlar inte om reala tillgångar utan om förtroende för möjligheten att en fordran ska kunna betalas som avtalat, och varför ska bankerna ha monopol på att tillverka pengar av luft när staten lika gärna kan göra det själv?
Hmm, en reflexion bara. Bankerna tar alltså en risk när de lånar ut pengar, att deras bank och allt vad det innebär som företag går under om de lånar ut för mkt och blir synade på bluffen. Men samtidigt måste man erkänna att sparande tar en risk när de lånar ut pengar till banker. Personligen så vill jag inte att staten ska syssla med sån spekulation men självklart måste privata företag få göra det.
Att då låta staten gå in för att rädda banker som satsat friskt och förlorat kan ju inte vara något annat än principiellt fel. Men det är min tolkning av vad “tillföra likviditet” och sedemera höja insättningsgarantin innebär.
[...] Realkapitalism, II: Politisk förträngning av sedelpressarna [...]
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Ytterligare tre framtidsord (oljekrönet, transportåldern, avgrunda) Möjligtvis liknande inlägg: Realkapitalism, II: Politisk förträngning av sedelpressarna [...]
Brad DeLong hade en klargörande artikel nyligen: From Central Bank to Central Planning?
Idén med centralbanker är att staten helt enkelt inte tillåter marknaden att bestämma utbudet och priset på likviditet (pengar). När det gäller pengar är vi alla socialdemokrater som Brad uttrycker det.
Brad menar att nu även hanteringen av risk ska bestämmas via centralbanken.
Vi får se vilken lösning som väljs.
Helt klart är att det är slut på vissa typer av marknadstransaktioner där finansiella instrument kunde användas för att spekulera i risk.
[...] Realkapitalism, II: Politisk förträngning av sedelpressarna [...]
Kommentera