Copyriot påvisade tidigare i år hur skivindustrins lobbygrupp inte vill kännas vid sitt eget 75-årsjubileum. Tvärtom har de gjort vad de kan för att dölja det faktum att organisationen grundades 1933 i Mussolinis Italien.
Ifpi.se verkar just ha fått ny utforming. Besökaren möts nu av viss historisk information, om än mycket sparsmakad, redan på frontsidan:
IFPI (International Federation of the Phonographic Industry) bildades för 75 år sedan och har idag cirka 1 500 medlemmar i nästan 80 länder med huvudkontor i London.
Om man däremot klickar på fliken “verksamhet” ges direkt motstridig information:
IFPI företräder skivbolagen och bildades i slutet av 60-talet. Idag har IFPI cirka 1 500 medlemmar i drygt 80 länder med huvudkontor i London.
Underligt, inte sant? Förklaringen ges om vi går och tittar i arkiverade versioner av ifpi.se från åren 2000-2007. Där återfinns samma (illa uppdaterade) formulering:
IFPI (International Federation of the Phonographic Industry) bildades för närmare 70 år sedan /…/
IFPI Svenska Gruppen bildades i slutet av 60-talet
Uppgiften att Ifpi bildades vid slutet av 1960-talet som nu sprids på Ifpi.se är visserligen en lögn, men av allt att döma en oavsiktlig sådan. Vad den andra av uppgifterna syftar på är bildandet av “IFPI Svenska Gruppen” som juridisk person.
För vem denna uppgift skulle vara intressant är högst oklart. Ifpi var nämligen högst aktiva i Sverige även innan man formaliserades som “IFPI Svenska Gruppen”.
År 1963 riktade exempelvis Ifpi, tillsammans med det då nystartade Sami, gemensamma ersättningskrav gentemot Sveriges Radio. Kraven grundades i att Sveriges nya upphovsrättslag innebar att inte bara kompositörer, utan även artister samt skivbolag, gavs rätt till pengar för radioutsändningar. (Detta grundades i sin tur på Romkonventionen, som i sin tur blev som den blev på grund av diverse förhandlingar där just det fascistiska Italien spelade ledarrollen.)
Ifpi och Sami krävde 30 kronor per minut att dela på. Sveriges Radio tyckte att 3 kronor fick räcka. Ärendet hönsköts till Stockholms rådhusrätt och vandrade upp genom instanserna. Året hade hunnit bli 1968 innan slutligen högsta domstolen kom fram till att 10 kronor per minut skulle gälla som fast pris på musik i radio (utöver avgiften till Stim som väl är i samma storleksordning).
I och med detta domslut fick Sveriges Radio retroaktivt utbetala pengarna till Ifpi, som i sin tur skyfflade vidare hälften till Sami. Man får anta att det var detta förtroende som föranledde bildandet av “IFPI Svenska Gruppen” som juridisk person. Att påstå att Ifpi inte funnits i Sverige före sextiotalets slut är däremot inte korrekt.
2 kommentarer ↓
“… är visserligen en lögn, men av allt att döma en oavsiktlig sådan.”
En lögn är alltid avsiktlig! Om man är medveten om att det man påvisar är falskt, är det en lögn. Om man inte är medveten om det är det ett falskt påstående.
Björn: Då var det väl ett falskt påstående då. Jag är relativt ointresserad av människors avsikter och avser inte att jiddra kring dem.
Kommentera