Angående fantasin om att digitala budskap skulle kunna upphäva analog närvaro

Eftersom jag inte varit på plats i Malmö, ser jag ingen anledning att kommentera helgens händelser där. Nu rasar förstås diskussioner om var skulden bör läggas. Som vanligt finns det vissa som mest ropar på “hårdare batonger” (fast gör inte mjuka batonger ännu ondare?). Mer verbalt lagda tyckare kryddar sina fördömelser med exempel på hur man egentligen borde göra för att “föra ut sitt budskap” utan våld.
Det senare är lite intressant, i relation till senaste veckans resonemang kring budskap och närvaro. Kort sagt: Demonstrationer kan inte reduceras till ett medium för att “föra ut budskap”. Den som tror det kommer aldrig att förstå den andra aspekten, den som handlar om en intensifierad närvaro på en tid och en plats, en närvaro som bland annat producerar gemenskap. Att slå sönder saker är ett av otaliga sätt att intensifiera sin närvaro. Många vill förklara våld och skadegörelse såsom irrationella sätt att kommunicera ett budskap, men de är ute och cyklar.

Snubblade över ett skrattretande exempel i ett blogginlägg titulerat “När terrorn tog över Malmö“. Eftersom författaren är någon form av reklamare är det förstås inte konstigt att han drar till med den så välkända frasen “det finns bättre former att föra ut sitt budskap på”. Det riktigt lustiga är dock försöket till ekologisk vinkling:

Tusentals unga, ja de flesta är unga, har begett sig ifrån världens alla hörn till Malmö för ideologisk grupponani. De här unga människorna tycks ha missat det stora fina världsomspännande nätverket som kallas Internet. Det tar några minuter så finns ett diskussionsforum uppe och alla kan diskutera allt mellan himmel och jord.
För hur i hela fridens namn kan någon på allvar säga att det är miljövänligt att resa för att diskutera? Lägg sen till de händelser som skedde igår i Malmö där folk kastar gatsten /…/ Hade mötet skett online så hade detta aldrig kunnat att ske.
/…/
Själv så använder jag allt ifrån Skype till diskussionsforum för att slippa resa. Jag gör det både för miljöns skull och för min egen skull.

För det allra första går det att fråga sig vad som är mest skadligt för miljön: Att resa kollektivt till Malmö, eller att (som bloggaren i fråga) vara besatt av att skaffa alla nya Apple-prylar — läs Mattias Hagbergs Skräp om vart elektronikskroten tar vägen. Detta dock ett sidospår.
Tydligen har inte 1990-talets syn på nätet som ersättning för platsbaserade verksamheter ännu dött ut. Tydligen finns det fortfarande folk som ställer “att resa för att diskutera” i motsättning till digitala diskussionsforum. Tydligen finns det de som kombinerar detta synsätt med en påstått klimatsmart idé till att generellt förkasta fysiska möten. Även om det är svårt att tänka sig människan på allvar lever efter den livsförnekande devisen att man bör avstå från utflykter till skogen till förmån för att surfa efter bilder på skogen, eller att man bör säga nej till att åka på fest när man kan facebooka i stället.
I själva verket är det uppenbart att den intensifierade kommunikationen inte har förminskat behovet av närvaro, av plats- och tidsspecifika händelser, utan tvärtom ökat det. Frågan om hur resmönster måste förändras för att drastiskt minska förbrukningen av fossila bränslen är någonting helt annat. Att bara förespråka bruk av “allt ifrån Skype till diskussionsforum för att slippa resa” är inget giltigt svar.

Svaren på det digitalas frågor återfinns inte inom det digitala, utan i dess relation till det analoga: tid, rum, mellanmänskliga relationer. Svaren på det analogas frågor — exempelvis den triviala frågan om varför en massa människor åker till Malmö för ett möte — återfinns också i relationen mellan digitalt och analogt, däremot inte i form av ett digitalt upphävande av tid, rum och mellanmänskliga relationen. Låt den fantasin stanna kvar på nittiontalet.

Eftersom jag inte varit på plats i Malmö, ser jag ingen anledning att kommentera helgens händelser där. Nu rasar förstås diskussioner om var skulden bör läggas. Som vanligt finns det vissa som mest ropar på "hårdare batonger" (fast gör inte mjuka batonger ännu ondare?). Mer verbalt lagda tyckare kryddar sina fördömelser med exempel på hur man egentligen borde göra för att "föra ut sitt budskap" utan våld. Det senare är lite intressant, i relation till senaste veckans resonemang kring budskap och närvaro. Kort sagt: Demonstrationer kan inte reduceras till ett medium för att "föra ut budskap". Den som tror det kommer aldrig att förstå den andra aspekten, den som handlar om en intensifierad närvaro på en tid och en plats, en närvaro som bland annat producerar gemenskap. Att slå sönder saker är ett av otaliga sätt att intensifiera sin närvaro. Många vill förklara våld och skadegörelse såsom irrationella sätt att kommunicera ett budskap, men de är ute och cyklar. Snubbla