Valet att i SvD-artikeln använda beteckningarna “idealism” och “materialism” på nätpolitikens två perspektiv var delvis en lek med marxistisk jargong. Det gick hem bland vänsterpartister vilket är kul att se. Ännu roligare är den knivskarpa responsen från Blogge:
idealisterna vill använda rättsliga normer för att begränsa en entitet med teoretiskt större teknisk kapacitet, medan materialisterna tekniskt vill begränsa entiteten i sig för att inte inbjuda till ändamålsglidning i de rättsliga normerna.
Exakt! Blogge skriver att “en mer dialektisk approach torde vara möjlig”, alltså att idealism och materialism kan kombineras. Så är det förstås. Kombinationen visar ju dagligen sin styrka. Att den kommit till stånd är inte minst piratpartiets förtjänst. När de formerade sig i januari 2006 var det mot bakgrund av en framväxande materialistisk kritik av upphovsrättens urspårning som sedan någon tid hade formulerats kanske framför allt av oss på Piratbyrån samt av Oscar Swartz. Samtidigt innebär själva partiformen att man artikulerar sin linje idealistiskt. Som jag skrev i SvD:
Styrkan i FRA-motståndet är just kombinationen av idealism och materialism, eller om man så vill juridik och teknik. Fram växer en ny förståelse av nätets politik.
En assymetri finns dock inbyggd i medieklimatet. Massmedier och partipolitik ger automatiskt en massiv övervikt åt den idealistiska aspekten, avvägandet mellan rättsliga normer där kompromisser är möjliga. Piratbyrån brukar exempelvis beskrivas i tidningar som förkämpar för “rätten” till nedladdning. Kritik mot övervakningslagar reduceras till krav på “personlig integritet”. Vi får nog räkna med att massmedielogiken fortsätter sådan filtrering. Just därför finns det en poäng i att bloggar i stället lägger kraft på de materiella aspekterna, som de är särskilt väl lämpade att föra fram, inte minst genom möjligheten att länka direkt till praktiska experiment och exempel.
Filtrerad genom massmedier och partipolitik tenderar en binär logik att framstå som en obegriplig extremism, skriver T. Dock är det inte så enkelt som att allting är binärt utifrån det materialistiska perspektivet. Samme T påpekar det paradoxala, att i de fall där det är relevant med en flytande skala, tenderar samma politiker att “trunkera den till en binär sådan: Antingen är du med oss eller med terroristerna”.
Upphovsrättsivrare hävdar att de rättsliga normerna som binära — antingen får man kopiera eller inte — medan de beskriver sanktionernas hårdhet som en flytande skala. “Vi materialister” hävdar snarast motsatsen: Normerna om idé/uttryck och privat/offentligt är flytande vilket gör upphovsrätten fylld av gråzoner. När upphovsrätten däremot tillämpas på nätet ignoreras grundläggande tekniska principer, exempelvis när man utgår från att internet skulle vara ett nätverk av människor, inte av datorer. Sådant leder till eskalationer — sanktionsmedel som inte fungerar måste backas upp av ytterligare nya lagar som rotar i nätets själva infrastruktur — vars logik blir binär.
Anders Mildner slår huvudet på spiken:
acceptera aldrig en journalistik som väljer att se teknik som något krångligt och moral som något enkelt.
Verkligheten är nämligen precis tvärtom.
Övervakningsfrågan består av en mängd delfrågor. FRA:s massavlyssning är bara en, men en stor och sammanhållen: antingen kopplas kablarna in, eller inte. Då krävs framför allt ett materialistiskt perspektiv. Frågan om kameraövervakning av offentliga platser är helt annorlunda, för där handlar det om miljontals enskilda kameror. Var för sig kan de vara på eller av men strömbrytarna regleras inte genom miljontals politiska beslut, utan genom rättsliga normer och avvägningar på en glidande skala. Den som vill kritisera kameraövervakning gör därför bäst i att satsa på ett idealistiskt perspektiv grundat i idén om personlig integritet.
Eftersom kameraövervakning kan ske gäller konflikten när det ska få ske. Däremot kan inte FRA massavlyssna kabeltrafik om de inte genom lag kan tilltvinga sig tillgång till så kallade “samverkanspunkter” hos kabeloperatörerna, detta innan det kan bli tal om vad de får.
13 kommentarer ↓
[...] typen av frågor av de som anses vara oansvariga ständigt, och ämnet har inte minst genererat mer djuplodande analyser och diskussioner än vad som framkommer i ledaren [...]
Här behövs byggas, känner jag… Provokativt formulerat:
Är det inte så att Piratpartier och -byråer än så länge “bara” är symptom på en samhällsförändring i vardande och inte verktyg för en sådan? Det vill säga att det är fullt möjligt att avfärda för det första “styrkan” i dessa rörelser, och för det andra att styrkan är ett resultat av “just kombinationen av idealism och materialism”?
Är det inte så att ett motstånd här, som helt eller delvis baseras på integritets- och rättighets-begrepp, bara studsar mot exempelvis “rent mjöl i påsen”-argumentet (som konstant underskattas och avfärdas alltför enkelt av många på vår sida av debatten)?
(Är det förresten inte också en lite väl snäv genväg att kalla “dialektik” för “en kombination av idealism och materialism”?)
Marcus: Självklart är det en brutal reduktion av de olika innebörderna i ordet “dialektik”, men som sagt, på det här stadiet är ordvalen lekfullt preliminära.
Misstron mot rättighetsbegrepp delar jag förstås med dig (om jag förstått dig rätt), det är väl rätt uppenbart?
Sen tror jag aldrig att några piratbyråer framställt sig som verktyg för en stor samhällsförändring. Hur piratpartier uppfattar sig själva får de själva förklara.
Jag vet inte… Kanske är jag för sträng eller halvblind i min läsning av dina inlägg här, men för mig framstår det inte som uppenbart att du delar min misstro mot rättighetsbegrepp. Gott att du också är skeptisk, hursomhelst! Men om jag uttrycker mig så här istället: Vad är det för “styrka” du då ser manifesteras i kombinationen mellan idealism och materialism – “stark” hur då, liksom?
Marcus: Själv tycker jag det är upppenbart från SvD-artikeln att jag anser mig höra till ett utpräglat materialistisk läger som helst av all fullständigt skulle vilja avstå från rättighetsbegrepp.
Samtidigt tror jag inte att referenserna till rättigheter går att avstå från så länge man tänker sig någon resonans inom massmedier och partipolitik. Någon kommer att göra “översättningen”, och då föredrar jag att det finns “dialektiker” (sagt med blinken i ögat) som gör den tolkningen, än att den görs av journalister som är blinda för den materialistiska sidan. Därav den pragmatiska “styrkan”.
Jag förstår hur du menar, även om det får mig att vilja dra igång en debatt om nödvändigheten i att skilja mellan “strategisk” (där det på förhand givna ändamålet (“Kablarna ska inte kopplas in”) helgar medlen) och “pragmatisk” (som självständig tankeriktning med en experimentell hållning gentemot världen)…
“Var för sig kan de vara på eller av men strömbrytarna regleras inte genom miljontals politiska beslut, utan genom rättsliga normer och avvägningar på en glidande skala.”
Jag förstod inte det där riktigt. Kan du utveckla?
Ja, det var ju det jag sa. Vackert skrivet där Rasmus, dock tycker jag att formuleringar som “Massmedier och partipolitik ger automatiskt en massiv övervikt åt den idealistiska aspekten” tillskriver dessa institutioner en allt för hög kollektiv intelligens. Binär logik från dylika institutioner i slutändan är helt logiskt (ehm) emedan det är på den nivån en reptilhjärna befinner sig.
Linus Walleij: Absolut, sådana institutioner tenderar i många lägen åt en binär logik: rätt/fel.
Däremot kan de inte hantera nätpolitiska frågor utan att först omtolka dem till rättighetsfrågor, vilket ger åtminstone en möjlighet till flytande skala, även om denna flytande skala är helt imaginär.
Marcus: Jag skulle varken beskriva Piratbyrån som en orsak eller ett symptom på en utanförliggande samhällsförändring. Snarare skulle jag kalla Piratbyrån en knutpunkt där signaler snappas upp, behandlas och förstärks för att sändas vidare i annan riktning. Vissa är mottagare på avstånd av dessa signaler, andra befinner sig mitt i epicentrum och känner deras närvaro.
Rättighetsbegrepp går alldeles utmärkt att använda för en materialist om man ser (till) att ha begränsad effekt – alltså något som möjliggör det att koppla upp internet med partipolitik och massmedia.
[...] sig åt beroende på om den är uttryck för idealism eller för materialism. (Läs också här och här.) Den förstnämnda talar om medborgerliga rättigheter (t ex rätten till personlig integritet) – [...]
[...] Dialektiken [...]
[...] sig åt beroende på om den är uttryck för idealism eller för materialism. (Läs också här och här.) Den förstnämnda talar om medborgerliga rättigheter (t ex rätten till personlig integritet) [...]
Kommentera