Att befinna sig på Sergels Torg är oftast olidligt. Att befinna sig där under gårdagens heldagsdemonstration mot FRA var extra olidligt. Inte för att arrangörerna skulle ha begått några fel, inte heller för att deltagarna var för fel eller för få eller för fula. Inte för att talarna sa fel saker, ej heller på grund av störande externa faktorer. Outhärdligheten låg i själva formatet. En stunds trevligt mingel, visst, men jag lyckades helt enkelt inte uppbringa någon pliktkänsla som kunde hålla mig kvar på platsen någon längre tid. Ett plötsligt infall av arbetslust fick mig att ta ledigt från ledigheten och smyga bort till riksdagsbibliotekets stillsamma sal.
Jag påstår inte att demonstrationen var misslyckad. (Den var antagligen väldigt lyckad.) Jag vill heller inte smolka de positiva upplevelser som vissa andra säkert hade. Allt jag säger att vi var flera som fann vistelsen på plattan olidlig — och att det i längden är något djupt problematiskt med rörelser som hyllar självuppoffring.
Visst, demonstration är ett gammelmedium. Det i sig är inget skäl att förkasta demonstrationer, lika lite som böcker bör förkastas. För även om de flesta demonstrationer (likt de flesta böcker) suger, så finns det även de som är helt fantastiska händelser där samhörighet produceras. Vad kännetecknar dessa?
Närvaro. När-var-o. När och var. Därifrån hämtas kraften.
Demonstrationer kan bli vibrerande produktiva händelser antingen i kraft av sin tid eller i kraft av sin plats. Känslan av nu kan aldrig bli översvallande i en demonstration som planerats sedan månader. Den väller fram i direkt anslutning till en händelse som man vill protestera mot, eller fira, en händelse vars tajming inte kunde förutses. Som knallen efter en blixt från klar himmel. Nukänslan fanns exempelvis där när vi drog ihop demonstrationen tre dagar efter tillslaget mot The Pirate Bay, samma dag som sidan återuppstod.
Något starkt “nu” kan det däremot aldrig bli tal om när protesterna riktas sig mot parlamentariska beslut, för de är till sin natur förberedda och förutsägbara.
Andra demonstrationer blir magiska i kraft av ett starkt här. Då handlar det om att rent fysiskt ta urbana utrymmen i bruk, kanske för någonting karnevaliskt, så kallade temporära autonoma zoner, eller om att samlas så många kroppar att man blockerar något annat. (Polistillstånd tenderar inte att beviljas för aktiviteter av dessa slag.)
Ett element av “här” fanns närvarande i piratpartiets demonstrerande i anslutning till riksdagens öppningsritualer. Starkast blir dock här-känslan när man inte är beroende av att punktmarkera andras spektakel utan agerar suveränt. Och på Sergels Torg går det nog aldrig någonsin att frambringa en platsspecifik här-känsla.
Att både “här” och “nu” har den där vibrerande styrkan är nog ovanligt, och hur som helst är det ingenting som en arrangör kan frambringa medvetet. FRA:s planerade massavlyssning undandrar sig både tid och plats, den saknar närvaro. Frågan är därför om en demonstration mot just FRA-lagen någonsin skulle kunna bli en händelse som producerar närvaro och gemenskap. Detta är alltså, skall än en gång understrykas, ingen kritik av demonstrationerna.
Att en demonstration inte är produktiv behöver inte utesluta att den kan vara politiskt effektiv — men då till priset av att deltagarna börjar hylla varandras självuppoffringar, vilket i förlängningen är politiskt destruktivt.
(Förresten: I tidningen Nummer frågar sig koreografen Claire Parsons om man i FRA-demonstrationerna kan se “något av en sorts ursprunglig teater”. Även om svaret är ett rungande nej, är tanken helt riktig. Kommande inlägg fortsätter i den riktningen.)
14 kommentarer ↓
Varför när-var-o när man kan tala om där-varo?
Jag var där i GBG, men där-varon var i huvudsak ett oegentligt vara och ett uppgående i das Mann. Startkommandot, uppradandet i ett tåg och flödet av människor gjorde att tusen personer gjorde samma sak utan att egentligen reflektera över det. Väl framme lyssnades det till talare, och i efterhand så var man bara en av tusen. Effekten är att GP rapporterar att “FRA-motståndet har ökat”. Kanske leder det till att nån politiker ser det som “folkets missnöje” och ändrar sin uppfattning.
Men i existential-ontologisk mening var nästan ingen där, åtminstone inte som tänkande FRAktivist. Frågan är ju enligt Heidegger tänkandets fromhet, och i massfenomen som dessa lydiga demonstrationer finns det ingen plats för en insats. Framför allt bör det ej ses som en självuppoffring… eller… jag ärndrar mig… det bör ses som en själv-upp-offring. Självet offras till fördel för massan. Men massan är inte samma sak som gemenskapen. Man går själv-upp i ett icke-tänkande, ett varande-nummer, ett varande-skall (i båda bemärkelser).
Jag håller med i sak, formatet var inte det bästa.
Men hur ska man annars få plats med 27 (som blev 37 väl på plats) som ville säga nåt?
Folk vill se kända ansikten säga viktiga saker och just nu är det väldigt många kända ansikten som vill uttala sig.
Bloggsfären är en enorm sfär, men allmänheten som hellre läser sammanfattningar i gratistidningar är fortfarande större, liksom de som läser de gamla drakarna.
Men det håller på att skifta.
Makten finns där informationen finns och det är på nätet idag och det är där vi måste fortsätta avslöja att kejsaren är naken, att retoriken är ihålig, att Reinfeldts/Tolgfors/(Karl Rove?)’s argument suger hästpung.
[...] published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Olidligt demonstrerande Möjligtvis liknande inlägg: Olidligt [...]
Om “folk” hade velat se “kända ansikten säga viktiga saker” hade väl fler dykt upp?
Jag tycker att man hade kunnat ha kortare mer koncisa tal och kanske ägna större delen av tiden till musik-lyssnande/dansande och mingel.
Alla visste varför de var där. De flesta var det för att de hade läst till sig sina åsikter på nätet eller arbetat fram dem i samtal med vänner.
Manifestationer är ett av många exempel (internet ett annat) på mötesplatser för mer eller mindre likasinnade att träffas och att utveckla sina egna och påverka andras åsikter, förutsatt att man inte överröstas av någon annans högtalarförstärkta åsikter.Det var bra att Spogg delade ut fler åsiktsförstärkare, dock synd att de inte räckte till alla.
Varför måste det ena utesluta det andra? Det var ett härligt tillfälle att se andra som man tidigare bara träffat på nätet. Dessutom förstår jag mig inte på riksdagsmannen som tycker att kvantitet är viktigare än kvalitet. Att det bara bidde en tummetott. Jag hade med mig 19 vänners och bekantas välgångsönskningar när jag åkte in till Stockholm. De var upptagna av skola, jobb, läkarbesök, vård av sjukt barn och annat viktigt. Jag kände mig inte liten och obetydlig där på Sergels torg. Men, det säger väl mera om honom än om oss. När jag helt ofrivilligt råkade avlyssna, märk väl avlyssna, en rapportör, som per mobil lugnade någon med att detta inte var något att oroa sig för – max 300 stycken, då tänkte jag i mitt stilla sinne: Om var och en av dem, som han kan se, representerar i snitt lika många som jag, då är vi en försvarlig mängd – jag log för mig själv, där jag satt i torgets utkant och vilade mina trötta fötter. Sedan vet jag att nätverket representerar åtskilliga tusen. Och i morgon kl 09.30 – 14.00 sänds demonstrationen i SVT24
[...] Vinnaren utses av bloggosfären på en spontant uppkommen tid och plats, i enlighet med anvisningar. [...]
Var och en lever ibland i sin egen lilla värld och ett fåtal av dessa kan se in i båda dessa världar.Ett gäng bloggare som skriver i tid och otid under dygnets alla timmar på gott och ont med en sådan iver så att man lätt får för sig att de tror att alla läser och tycker likadant.Vilket de inte gör visar det sig när det väl är dags att gå ut och genomföra händelsen i samhället.Vet flera faktiskt både yngre och något äldre människor som inte har någon dator och i en del fall inte vill ha någon heller som är djupt förundrade över hur man t ex kan hämta hem film mm via nätet men som sagt något de bara hört via kompisar och bekanta.Ingen lögn alls för så är fortfarande världen konstruerad så då borde man ju också tro att de som nu väl skriver i denna IT värld begrep detta … men tydligen inte i allt för många fall där det brusas upp något enormt om man har avikande åsikter i en redan sammansatt liten grupp som i sin fantasi får för sig att de är Världsräddare nr 1 samtidigt som Svenne fortfarande köper kvällstidningen som enda informationskälla.Allt går som sagt inte på en kvart och IT världen ligger fortfarande i sin vagga med tanke på bloggarna även om det med tiden kanske lär förändra sig.Fram tills det så är det nog bra om bägge parter tar av sig skyglapparna och ser bortom sin egen tillvaro.
Pelle: Var detta en mer allmän kommentar, eller avsåg du att skriva en invändning mot inlägget ovan?
Du skriver om “att gå ut och genomföra händelsen i samhället”, men kan väl icke på allvar mena att demonstrationer på plattan någonsin är vad som genomför en rörelses krav?
[...] den här kommentaren av Sanna Rayman angående demonstrationerna i tisdags. Hon undrar varför det var två demonstrationer — och som jag tolkar det, varför [...]
Syftet är ju inte bara diskussion. Syftet är ju förändring. Och vill man åstadkomma förändring IRL måste man förr eller senare gå IRL. Tappa inte bort det viktiga här.
Självklart är syftet förändring, och förändring kräver fysisk närvaro, inte bara kommunikation. Det är just vad jag skriver. Däremot är inte förändring eller närvaro synonymt med just mediet demonstration eller torgmöte.
[...] Copyriot: Olidligt demonstrerande [...]
[...] Gårdagens demonstration Bra polisinsats vid FRA-demonstrationerna FRA protests: A short summary Olidligt demonstrerande Dokumentär: Wiretapping Sweden Opassande Icmpecho – bilder Pirat-Janne Dennis Startreks blip tv: [...]
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Ett par frågor kring lagringen av abonnentuppgifter Möjligtvis liknande inlägg: Olidligt demonstrerande [...]
Kommentera