Utan tvekan är begreppet “gammelmedia” ytterst användbart. Helt stringent är det däremot inte. Vilka medier åsyftas?
På svenska Wikipedia definieras just nu gammelmedia som “tidningar, böcker, film, radio och TV mm”. Enkelriktade massmedier, med andra ord. Gamla media började man tala om på 1990-talet, i kontrast till nya media, ett begrepp som får allt oklarare innebörd — hur länge är nya medier nya?
När begreppet som nu används allmänt i pejorativ innebörd uppstår vissa problem. Dels tenderar polariseringen att blockera en viktig känsla av medbrottslighet bland bloggare och andra nymedialt aktiva. Dels missar man målet när den kronologiska aspekten sätts i centrum.
Om gamla medier är dåliga för att de är gamla, är nya medier underförstått bra för att de är nya. Någonstans antyds att ju äldre och mer förstockat ett medium är, desto mindre respekt bör det visas. Själv vägrar jag gå med på sådan framstegsmytologi. Jag har betydligt större problem med television än vad jag har med radio och tidskrifter, trots att televisionen är ett nyare medium.
Boken hör till de äldsta massmedierna, men i hur hög grad riktar sig utfallen mot gammelmedia egentligen mot böcker? Ibland vore det nog klokt att specificera att kritiken syftar på journalistiken (inte journalisterna), så som den fungerar i ett system av gamla men “snabba” massmedier som blivit ännu snabbare av att dessutom använda nya medier. De riktigt gamla och långsammare medierna, däribland böcker och tidskrifter, står inte fria från detta system, men det är knappast i deras gammalhet som problemet ligger.
5 kommentarer ↓
Bra poäng. Snarare handlar det väl om löpsedlar/lösnummerförsäljning/tittarsiffror samt i viss mån personlig vinning för vissa journalister (Janne Josefsson?).Världens mest opartiska och informerade media skulle ju kunna vara en kvällstidning, hur osannolikt det än är att det skulle funka som affärsmodell…
Alltså vore ett bättre namn något som byggde på den sortens journalistik och pekade ut den för vad den är, vare sig den struntar i fakta för att det är jobbigt/bråttom eller om den ljuger medvetet för att sälja mer. Löpsedelsmedia?
Bra inlägg, just det här att bloggares och självutnämnda experters rutinmässiga skall på “gammelmedia” skyler över ett djupt symbiotiskt förhållande till papperstidningar – det mesta som dagstidningar kör på webben är ju fortfarande kopierat från pappersupplagan – och tv, det är något som behöver göras tydligt. Kjell Häglund t ex missar helt den aspekten när han missionerar för de “nya medierna”.
Många i Sverige snackar om gammelmedia ungefär som om begreppsparet gammal och ny media motsvarade (1900-tals)modernt respektive postmodernt. Vilket fformat det är flyter ihop med de ideér man ser som typiska för gårdag och 1900-tal (tron på den unike konstnären, på politisk revolt, jämlikhet etc).
[...] Odefinierade gammelmedier [...]
[...] Odefinierade gammelmedier [...]
[...] som kallar sig “nya”. Jag blev därför glad när jag läste ett inlägg om detta på Copyriot. Meningen är oftast, tror jag i alla fall, att man ska tolka in papperstidningen som [...]
Kommentera