Bildkritik, protestantism och operativsystem

Senaste numret av den självutnämnt kulturkonservativa tidskriften Axess innehåller en lite udda text av författaren Einar Askestad, “I bildernas malström”. Första halvan är en rätt kuslig berättelse om hur en vän gick in i en djup psykos, i samband med excessivt filmtittande vilket framställs som orsaken. Andra halvan är en plädering mot de elektroniska bildernas och det visuellas övertag i vår samtida livsvärld. Diagnosen “bildberoende” lanseras. Ljud nämns inte. Alternativet till bilderna är inte hörvärlden, utan texten.

Sådan kritik är till sin karaktär djupt protestantisk. En katolik eller ortodox skulle inte engagera sig i bildstormeri.
Tankarna går till vad Umberto Eco skrev om operativsystem i början av 1990-talet: Om Mac OS med sina ikoner kan jämföras med katolicismen, är MS-DOS textigt protestantiskt “eller rentav kalvinistiskt. För Umberto Eco framstod nymodigheten Microsoft Windows 1.0 som en anglikansk variant, visuella bländverk men fortfarande med kommandoraden i grunden.

Sedan dess har förhållandena kastats om. Microsoftslavarna har motreformerats in i en grafisk katedral där vanliga användare inte längre har tillgång till texten. Mac OS X har intagit den anglikanska positionen, medan rättroget textcentrerade protestanter använder olika Linux-varianter (fri mjukvara har — om vi ska fortsätta det inomkristliga jämförandet — solklara paralleller med frikyrklighet).

Åter till Einar Askestads protestantiskt färgade bildkritik, som i kombination med klassiska teman från kritiken av kulturindustrierna stegras till en eskatologisk intensitet:

Inför bilderna spelar vi ingen roll, annat än den passive konsumentens. /…/ I biosalongen, vid televisionen eller framför dataskärmen upphör människan att vara människa /…/ fiktionen kan påverka ett medvetande till den grad att verklighetsförankringen går förlorad /…/
bilden är ingenting utan språket /…/ till fullo parasitär

Likställandet av bio, teve och dator ligger nära diskursen om “skärmberoende” som lanserats av självutnämnda experter kring organisationen Fair Play (som inte har märkts av på länge). Att rakt av räkna datorn som bildmedium är dock ännu svajigare. Datorer är mer än www och spelvärldar. Många av de som tillbringar mest tid framför skärmen är också de som skyr grafiska gränssnitt och i hög grad använder sig av terminalen, som bara känner text och inga bilder.

Om man nu vill genomföra en grundlig bildkritik, duger det inte att räkna in datorn bland bildmedierna, för till sitt väsen är och förblir den textuell — även om Microsoft med flera gör sitt för att dölja det. Friedrich Kittler har gång på gång framhållit att enda vägen bortom bildernas förföriska kraft är att lära sig programkod och terminalkommandon. Hans bakgrund är därvidlag intressant: Uppvuxen i Sachsen innan den lutheranska familjen flydde från DDR till det urkatolska Baden-Württemberg, där Friedrich Kittler blev verksam i Heideggers Freiburg innan han återvände till det protestantiska Nordtyskland.
Geoffrey Winthrop-Young ägnar dessa paralleller ett helt avsnitt i sin utmärkta bok om Kittler. Orkar tyvärr inte översätta detta korta citat:

Was er predigt, ist eine technisch auf den neuesten Stand der Dinge gebrachte Form von sola scriptura, ein elektronisches Lutheranertum, in dem Microsoft die Stelle des Vatikans einnimmt. Ein echter Christ braucht keine klerikale Infrastruktur, um sich an Gott anzuschließen, ein technikbewusster User benötigt keine aufdringlische Software, um sich in den Cyberspace einzuklinken. So wie die katholische Kirche mit Ablass, Sakramenten und bunten Mysterienspielen die entmündigte Gemeinde im Zaum hält, so har “unter Stichworten wie Benutzeroberfläche, Anwenderfreundlichkeit ode auch Datenschutz die Industrie den Menschen mittlerweile dazu verdammt, Mensch zu bleiben”

Om man nu vill se övermåttet av visuell information som ett allvarligt problem, är detta nog enda vägen att gå. Tyvärr, Einar Askestad — den andra reformation som du tycks eftersträva kommer omöjligen att bygga på böcker. Ikonoklasm kräver maskinkod.