Världshistoriens mest storskaliga experiment, Large Hard-On Collider, sätts igång under onsdagen. Partiklar ska accelerera runt i alperna tills de krockar och bildar pyttesmå svarta hål. Den övervägande majoriteten fysiker är övertygade om att sådana genast kommer att stråla bort i så kallade Hawking-strålar. Visserligen är dessa strålar inte bevisade, men liknande kollisioner händer ändå hela tiden i atmosfären, intygar de. Partikelacceleratorns syfte är inte att göra något som inte redan sker, skriver Niels Madsen, utan för att definiera exakt var i tid och rum som det sker.
Ett fåtal partikelfysiker tvivlar däremot på säkerheten. Om svarta hål inte försvinner så växer de och slukar hela planeten, vilket är vad som kan ske enligt bland andra Otto Rössler.
Alldeles oavsett sannolikheter är det en underbar apokalypsteori, utommoraliskt betraktat. Först tänker man sig en ögonblicklig undergång, så kosmiskt snabb att ingen hinner märka att den sker. Vissa människor lockas av tanken. Kanske de som är rädda för döden. Kanske de som drömmer om singulariteter.
Sedan får man veta detaljerna i Otto Rösslers prognos och apokalypsteorin antar plötsligt helt andra dimensioner. Undergången kommer inte att ske förrän om mellan 50 månader och 50 år. Under tiden kommer vi kunna se det svarta hålet äta sig från Alperna och ut över världen. Efterhand kommer ett fantastiskt ljussken att stråla ut från två sidor av jorden. Om det svarta hålet hamnar i jordytan finns det en extremt hypotetisk möjlighet att det, genom en oanad teknisk kraftansträngning, kan skjutas ut i rymden så att vi kan koncentrera sig på våra andra apokalypser, men antagligen kommer de sista dagarna obönhörligen att ticka.
Vad kommer mänskligheten att ta sig till under tiden? Andra människor lockas mer av den tanken. Kanske de som inte räds döden. Kanske de som drömmer om gemenskaper.
Moraliskt betraktat är frågan inte fullt så spännande, om än relevant. Massmedierna framställer Otto Rösslers idéer i moralisk skrud, under rubriker som “Mänsklighetens största förbrytelse“. Nog för att han själv verkar spela även på de strängarna för att få uppmärksamhet, men det var en allt annat än förbittrad man som jag i vintras hörde tala på Transmediale i Berlin, tvärtom. Otto Rössler bladdrade gemytligt om Bonobo-apor och om Einstein länge och väl, ivrigt tecknande på ett overheadpapper. Frågan om de svarta hålen glömde han helt bort, men när någon frågade honom bekräftade han att han befarade att hans teori om apokalypsen var sann.
Medan andra får spekulera i sannolikheten för att undergången ska orsakas av Large Hard-On Collider, strövar vi på en alpturer i dess närhet. Vi finner ekonomi, metodologi, kvantfilosofi, tid, rättshaveri, ljud och bild.
Ekonomin är glasklar: Den fördömda delen. Partikelacceleratorer är först och främst en utgift som förbrukas utan kalkyler på framtida vinning. George Batailles allmänna ekonomi kunde knappast framträda tydligare. Alf Rehn skriver i Marx’s Laughter:
Where the categories of use and necessity are comprehensible only within the more limited sense of the economic, the general economy builds on the way in which the world contains the potential for glorious excess. We build a world, from a situation where everyone had enough to eat and life was pleasant if not particularly exciting to a situation where it is completely possible to send people into space, wire every human being together in order to send dirty SMS-messages, and build a large hadron collider for 300 million euros. What glorious waste! What a marvelous expenditure of energies!
Tim Etchells funderade på partikelfysikens metodologi — “bevisa” något som ren teori, i hopp om att framtidens verktyg kan bevisa den — i kontrast till den praktik som måste invänta framtidens teori för att förklaras.
Kvantfilosofi hos Naught Taught:
Anthropomorphism has, unfortunately, hijacked many interpretations of quantum physics especially Hugh Everett’s Multiple Worlds Interpretation (MWI). Frank Tipler and John Barrow are prime examples of how the radical anti-humanism of quantum physics is turned on its head and argue that the universe was made for sapient life and that the ultimate fate of the universe will not be molecular decoherence but the creation of an omega point – a singularity which would function as a kind of god computer.
På tal om antropomorfism — känns inte tidsrymden “mellan 50 månader och 50 år”, den tid som Otto Rössler tror att det tar för ett svart hål att äta jorden, misstänkt ickekosmologisk? Vi är så inställda på att kosmologins tid är absolut skild från mänsklig förnimmelseförmåga, att en överensstämmelse nästan automatiskt skulle ta sig andlig skepnad. Inte minst kompatibelt med 2012-memen.
För en studie i rättshaveri, kolla in bloggen The Fifth Knight (smaka på pläderingerna för en rationell offentlig sfär).
Lite elektronisk musik till apokalypsen, och fantastiska bilder på partikelacceleratorn.
Påminner inte undergångsmaskinen lite om min favoritskulptur?
9 kommentarer ↓
Otto Rössler är inte alls partikelfysiker.
Jag har haft vissa svårigheter att komma ihåg den korrekta beteckningen på den stora apparaten, men “Large Hard-On Collider” gick ju direkt in i långtidsminnet!
Extra roligt är att det var en av blaskorna med högre svansföring som myntade begreppet! New York Times.
http://largehardoncollider.com/nyt_lhc.html
Henrik: Nej, det har du ju rätt i. Låt oss säga att han hör till partikelfysikens mera, eh, engagerade lekmän.
Varifrån kommer uppgiften att vi skulle se det svarta hålet växa och eventuellt kunna skjuta ut det i rymden? Som jag har uppfattat det skulle det svarta hålet växa blixtsnabbt när det väl blir märkbart, men att den tidpunkten inte kommer förrän eligt Rössler om 50 månader, och enligt den officiella värstafallsanalysen om 50 miljoner år. Nu tillhör jag förvisso inte ens partikelfysikens engegerade lekmän, men det är så jag läser denna bit av en dålig översättning av en Rössler-intervju på http://www.lhcfacts.org/?cat=27:
Rossler: The danger is that a small black hole forms and then evenly not dematerialized. The probability is quite high that it flies away, but there is a completely small probability that it does not fly away. One wants to produce of it one million per year. Those are enough, in order to say that of it one will not dematerialize completely surely. This would circle then in the earth and occasionally with an elementary particle, an atomic nucleus or a quark would collide and it would up-eat. The question, which remains, is, how long it lasts then, until this small black hole grew sufficient strongly, in order to finally up-eat the whole world. That sounds absurd, is however last end very probable. There is an estimation with BBC Horizon that this 50 million years will last. That is the official Worst Case Scenario. But they forget with the fact that there is chaos and non-linearity. Thus it grows many faster. I came in such a way on a factor of 50 months!
Mycket intressant! Håller idag en vetenskapsteoretisk föreläsning om experiment för naturvetare och givetvis blir detta ett topic. Magnituden gör ju liksom att Einstein/Eddington bleknar. Ett soundtrack borde för övrigt ha den ironiska titeln “physique non-stop”.
Ctail: Uppgifterna du undrar om kommer från en tyskspråkig artikel som också länkades från inlägget. I vilken mån de refererat Otto Rössler korrekt vet jag inte. Fast när sådana uppgifter cirkulerar är det hur som helst spännande att fundera kring de hypotetiska eskatologiska konsekvenserna för mänskligheten. Att det sedan inte sker i verkligheten är, i just detta sammanhang, mindre intressant.
Är det inte global uppvärmning så är det svarta hål… :)
Angående ekonomin, så kan man ju undra hur många miljarder som sammanlagt lagts på att ge män en hårdare Hard-On för könskollisioner. För att inte tala om Hard-On-industrin med lättklädda damer.
När jag nu för första gången får höra mer om argumentationen bakom anklagelserna så kan jag inte undgå att dra mig till minnes handlingen i en sci-fi-deckare jag läste för några år sedan (Earth av David Brin) som också handlade om svarta hål i jordens inre.
Kommentera