Det kräver en annan PR-strategi och det är klart att man måste leka gammelmedia-leken ibland och beräkna vilka konsekvenser ens språkakter får.

Jag är ännu inte säker vilken konsekvens detta får. Debattmässigt undrar jag inte om tiden kommer visa att analysen vinner framför hetsen och lagändringen som Ask talade om tror jag också mest är en PR-grej.

Rätta mig om jag har fel men jag tror att en McLuhansk tolkning av begreppet ‘publicera’ är liktydig med ‘amplification,’ dvs ‘förstärkning’ eller ‘mångfaldigande’. Det finns miljontals offentliga dokument liggande hos svenska myndigheter och samlar damm, samtliga ‘offentliggjorda’ och i den bemärkelsen ‘publicerade’.

Men så fort en aktör möjliggör mångfaldigande av något av dessa dokument, på ett orkestrerat och avsiktligt sätt, nog kan man tala om att det verkliga offentliggörandet ligger i denna ‘amplification’? The Pirate Bay bidrar således med själva förstärkningsmekanismen. Vilket naturligtvis inte är av ondo. Självklart bör inte distinktionen att det är användarna själva som gör länkningen förglömmas. (Dock ligger det i TPB-administratörernas makt att ta bort dessa länkar.)

Nästa steg i graden av offentliggörande är väl ‘förmedlandet,’ det vill säga att mångfaldiga en uppgift men också omformulera den eller tillföra en egen tolkning, såsom journalistyrket ofta innebär. Därefter kommer väl det riktigt propagandistiska ‘förkunnandet’? Som ju, hm, tillhör en gammal medieoffentlighet som dock också TPB, vare sig man vill det eller inte, verkar i….

Vad jag framförallt syftade på i min text var att TPB har en kluven identitet: å ena sidan en infrastruktur (öppen torrent-tracker), å andra sidan ett varumärke och i praktiken en “portal” (för att återanvända detta dammiga begrepp), som vuxit sig dominant inte bara i Sverige men worldwide.
Det är denna andra roll som åker på en smäll när indexet tillgängliggör, som nu denna gång, enstaka chockerande fall. Självklart frossar förstås kvällstidningar etc i sådant här så fort de får chansen.
Och just i dessa scenarion blir den “stöddiga” attityd, som TPB annars blir så känt och omtyckt för, lätt till en börda. Iaf när man bemöter brottsoffer på det, enligt uppgift, klumpiga sätt man nu gjort. Det är *detta* jag menar med PR-strategi, eller kriskommunikation om man hellre vill kalla det så.

Det handlar om att en offentlighetslogik (den infrastrukturella, “carrier neutrrality”-inriktade) kraschlandar i den andra offentlighetslogik som TPB ofrånkomligen nu verkar i (den publicistiska, som i dagens brutala medieklimat också handlar väldigt mkt om märkesvård).
Lösningen ligger kanske i att decentralisera även sitt index (hur man nu gör det?), men också i att veta sina begränsningar när man verkar även i en “gammal” offentlighet.