Precis som Kalle Palmås blev jag både trött och rädd av att lyssna på P1 i morse. Det presenterades som att det skulle hållas en diskussion om offentlighetsprincipen. Upplägget var i själva verket att Staffan Sonnig, “chefsstrateg” på Sveriges Radio, om och om igen skulle ropa ett j’accuse mot The Pirate Bay, vars talesperson Peter Sunde om och om igen skulle få svara på samma fråga, utan att svaren lyssnades på. Frågan var: “Varför tar inte The Pirate Bay sitt ansvar?”
Peter Sunde förklarade principen med en öppen bittorrent-tracker och försökte även han ställa frågor: Var det nödvändigt ur bevishänseende av åklagaren att offentliggöra obduktionsbilderna i förundersökningen? Och framför allt, vilket ansvar har TV4 som först av allt basunerade ut existensen av en torrentfil som var på väg att spontandö, men efter massmediahetsen använts tiotusentals gånger?
Så fort Peter Sunde sade något sådant, gick ordet åter till chefsstrateg Staffan Sonning, som åter upprepade sin fråga: “Varför tar inte The Pirate Bay sitt ansvar?”
Ännu har ingen av de som vill se sådant “ansvar” brytt sig om att utveckla hur långt de menar att det ska sträcka sig. Vilka andra länkar som eventuellt skulle plockas bort. Antingen för att de helt enkelt inte orkar tänka längre än på ögonblickets indignationsobjekt, eller för att de faktiskt önskar se ett sluttande plan, där The Pirate Bay till slut kan pressas att även plocka bort länkar till upphovsrättsskyddad musik. Det senare är liktydigt med en kriminalisering av öppna bittorrent-trackers.
Förvisso har The Pirate Bay redan tagit ett litet första steg på det sluttande planen, genom att de avlägsnar torrents som länkar till barnpornografi (samtidigt som de rapporterar uppladarens IP-adress till polisen). Argumentet är att barnporr är olagligt inte bara att sprida utan även att inneha, till skillnad från all annan information. Beslutet är begripligt men inte oproblematiskt. En mer idealisk lösning vore att man lät torrents som pekar till barnporr ligga kvar, medan polisens spanare enkelt kunde notera IP-adresser och agera mot dem som bevisligen gjort sig skyldiga till brott. Polisen verkar dock föga intresserad. Kanske ser de rentav det som positivt att slippa ta ansvar för beivrandet av brott, och i stället skjuta över det på The Pirate Bay.
En av dem som hänvisar till att ett första steg redan tagits är Jonas Andersson, som förvånansvärt nog inte ens berör frågan om det sluttande planet. Han menar att det är “dålig PR” av The Pirate Bay att acceptera en torrent som länkar till en fil som innehåller en omstridd obduktionsbild. Fast på hur lång sikt? En PR-strategi måste innefatta en tydlig policy för vilka torrents som tas bort. Det har The Pirate Bay idag. En policy som säger att The Pirate Bay ska ha moderatorer som avlägsnar länkar till filer som “kränker den personliga integriteten”, eller vad det nu är som man tänker sig, skulle aldrig kunna vara tydlig. En otydlig policy bäddar för katastrofal PR. Fast det vore ett marginellt problem i jämförelse med det sluttande planet mot kriminalisering av fildelningsindex.
Allting vore annorlunda om det hade funnits flera stora öppna bittorrent-trackers vid sidan av The Pirate Bay, vilket de själva efterlyser men som osäkerheten i upphovsrättens gråzoner tycks stå i vägen för. Då hade upprördheten av nödvändighet riktats inte mot ett enskilt index, utan mot andra led i den stora maskin som fick bilderna att multipliceras till mer än ett osmakligt men försumbart fenomen i ett av nätets skrymslen.
En maskin som inkluderar en rad komponenter: The Pirate Bay som infrastruktur, åklagarens beslutsrutiner kring förundersökningar, massmediernas metafrosseri i andras föregivna frosseri i obehagligheter, med mera. Maskiner som denna ingår ibland “någon form av symbiogenesis” med en “smittande subjektivitet” som tar sig formen av “allmänintresset”, skriver Kalle Palmås i en kommentar. Någon sociolog (Kalle?) borde systematiskt undersöka dessa smittande subjektiviteter, kanske med utgångspunkt i Aftonbladets egen bloggosfär, eller i de protestgrupper mot obduktionsbilderna som formerats på Facebook och vars närapå totala (tonårs)kvinnliga dominans bör föranleda en genusanalys.
Sakfrågan, i strikt begränsad bemärkelse, kan kokas ned till innebörden i verbet “publicera“. Rimligtvis betyder det “offentliggöra”, vilket i så fall är vad åklagaren har gjort. Den yrkeskår som kallar sig “publicister” och liknande, som ser offentlighetsprincipen som sitt eget privilegium, vill däremot definiera publicera som att “förkunna”. Och förkunnat har de gjort, företrädarna för denna kår.
Journalistförbundets ordförande skickade ut ett pressmeddelande om hur ondskefullt “Pirate Bays handlande” är. Förbundstidningen Journalistens chefredaktör Helena Giertta vågade däremot gå emot strömmen. På ledarsidan ställer hon frågan om journalisternas ansvar:
En offentlig handling är offentlig. Varför blir då upprördheten så stor när förundersökningen om Arbogafallet läggs ut på Pirate bay? Det är förstås bilderna på de obducerade, mördade barnen, som känns osmakliga. På nätet blir bilderna lättåtkomliga, och genast höjs röster för att förändra sekretesslagstiftningen. Det är som att skjuta mygg med älgstudsare. I en demokrati ska vi lita på folk. Om de drivs av nyfikenhet kring ett rättsfall så är det ok och i enlighet med offentlighetsprincipen. Man kanske hellre kan ifrågasätta TV4s ”avslöjande”, vilket ökade antalet nedladdningar.
12 kommentarer ↓
[...] om Staffan Sonning som jämför TPBs ställningstagande med Röda armé-fraktionen. Även Rasmus kommenterar det och den allmänna hetsen mot de “ondskefulla [...]
En helt orelaterad kommentar: Dina citationstecken är slumpmässigt blandade mellan vanliga och uppochnedvända. Svenska språket är enkelt och använder enbart de rättvända.
Jonas B: Det beror nog på att texthanteraren jag skriver i och Wordpress-gränssnittet där jag efterhandsfixar gör olika citattecken. Jag håller med om att det är osnyggt men vet inte om jag orkar fixa det manuellt varje gång. (Eller finns det måhända en inställning i Wordpress?)
[...] verkar som att jag fått ett litet beting av Copyriot – mycket bra uppslag. Skall försöka ta tag i det någon gång, brukar ju ta hemuppgifter på [...]
[...] Rick Falkvinge, Jonas Morian, Blogge Bloggelito, Christian Engström, Kalle P, Farmorgun, Copy riot, Teflonminne, Same same but different, Andra bloggar om: Yttrandefrihet, Arbogamålet, Censur, [...]
Ah, det sluttande planet. Givetvis har du rätt i att en policy likt den du beskriver skulle påverka TPB:s verksamhet i en ofriare riktning, då alla som misstyckte till en publicering skulle få vetorätt.
Vad jag framförallt syftade på i min text var att TPB har en kluven identitet: å ena sidan en infrastruktur (öppen torrent-tracker), å andra sidan ett varumärke och i praktiken en “portal” (för att återanvända detta dammiga begrepp), som vuxit sig dominant inte bara i Sverige men worldwide.
Det är denna andra roll som åker på en smäll när indexet tillgängliggör, som nu denna gång, enstaka chockerande fall. Självklart frossar förstås kvällstidningar etc i sådant här så fort de får chansen.
Och just i dessa scenarion blir den “stöddiga” attityd, som TPB annars blir så känt och omtyckt för, lätt till en börda. Iaf när man bemöter brottsoffer på det, enligt uppgift, klumpiga sätt man nu gjort. Det är *detta* jag menar med PR-strategi, eller kriskommunikation om man hellre vill kalla det så.
Det handlar om att en offentlighetslogik (den infrastrukturella, “carrier neutrrality”-inriktade) kraschlandar i den andra offentlighetslogik som TPB ofrånkomligen nu verkar i (den publicistiska, som i dagens brutala medieklimat också handlar väldigt mkt om märkesvård).
Lösningen ligger kanske i att decentralisera även sitt index (hur man nu gör det?), men också i att veta sina begränsningar när man verkar även i en “gammal” offentlighet.
Re: begreppet publicering/offentliggörande
Rätta mig om jag har fel men jag tror att en McLuhansk tolkning av begreppet ‘publicera’ är liktydig med ‘amplification,’ dvs ‘förstärkning’ eller ‘mångfaldigande’. Det finns miljontals offentliga dokument liggande hos svenska myndigheter och samlar damm, samtliga ‘offentliggjorda’ och i den bemärkelsen ‘publicerade’.
Men så fort en aktör möjliggör mångfaldigande av något av dessa dokument, på ett orkestrerat och avsiktligt sätt, nog kan man tala om att det verkliga offentliggörandet ligger i denna ‘amplification’? The Pirate Bay bidrar således med själva förstärkningsmekanismen. Vilket naturligtvis inte är av ondo. Självklart bör inte distinktionen att det är användarna själva som gör länkningen förglömmas. (Dock ligger det i TPB-administratörernas makt att ta bort dessa länkar.)
Nästa steg i graden av offentliggörande är väl ‘förmedlandet,’ det vill säga att mångfaldiga en uppgift men också omformulera den eller tillföra en egen tolkning, såsom journalistyrket ofta innebär. Därefter kommer väl det riktigt propagandistiska ‘förkunnandet’? Som ju, hm, tillhör en gammal medieoffentlighet som dock också TPB, vare sig man vill det eller inte, verkar i….
Jonas:
Håller med dig i din analys om att eftersom Pirate Bay har en stark röst så föreställs de vara mer av en aktör än vad någon skulle anse att google, msn, internet explorer eller en internetleverantör är, som också är verktyg för att förstärka signaler (för att tala massmedialt).
Det kräver en annan PR-strategi och det är klart att man måste leka gammelmedia-leken ibland och beräkna vilka konsekvenser ens språkakter får.
Jag är ännu inte säker vilken konsekvens detta får. Debattmässigt undrar jag inte om tiden kommer visa att analysen vinner framför hetsen och lagändringen som Ask talade om tror jag också mest är en PR-grej.
[...] förstå vad som händer med offentligheten i ett paradigmatiskt tekniksskifte. Copyriot har redan skrivit klokt om detta. Det går nämligen inte att varken försvara eller anklaga Pirate Bay, eftersom den [...]
[...] texter: Lågvattenmärke av SVT-debatt | Peta inte Peter Sunde i ryggen! | Piratebay och media | Ansvarsmaskinen | Fy skämt SVT och Gammelmedia [...]
[...] Bays hela gärning i fallet, är att de vägrat plocka bort torrentfilen ur sin sökmotor. De har många skäl till detta, men tydligen enligt medias dom inget giltigt sådant. Det hela förvärrades för piratbukten då [...]
[...] Jonas Morian, Mina Moderata Karameller, Gunnar Hökmark, 99 our 68, Erik Laakso, Blogge, Cypriot, Opassande [...]
Kommentera