Det stämmer dock inte att programvaran i onlineapplikationer per definition är ofri. Ingenting tekniskt hindrar Google från att köra fri programvara på sina servrar. Naturligtvis kan inte varje användare modifiera koden på servrarna, men poängen med fri programvara har aldrig varit att varje användare ska modifiera den. Däremot kan vem som helst, privatperson eller organisation, sätta upp en egen server för onlineapplikationer när sådan serverprogramvara blir allmänt tillgänglig. Det kommer säkert att dyka upp alternativ till Google Apps, baserade på fri programvara. Till vissa applikationer kommer servrarna att vara intresserade av att kommunicera med varandra via peer-to-peer-protokoll, och så kryper molnet nedåt mot persondatornivån igen.

När mångas data blir tillgängliga för alla föds ett behov av snabb överföring. Handen på hjärtat, vilka ville i slutet av 90-talet ha den snabbaste bredbandsuppkopplingen om inte fildelarna? Med snabb överföring föds ett behov av att kunna lagra mer (när man märker att streaming och nedladdning är två sidor av samma mynt och kanske pga ett behov av privat katalogisering).

Å andra sidan, när man snart kan lagra hela historiens musikproduktion, exempelvis, på sin egen dator ökar behovet av hastighet igen då det rör sig om enorma mängder data. Lagringskapaciteten ökar ju som sagt fortare än hastigheten.

Men samtidigt, när hastigheten blivit tillräckligt stor och all data blivit tillräckligt ubikuös, så kanske behovet av lagring kommer att minska – vem behöver spara all musik hemma när den är blixtsnabbt tillgänglig från otaliga källor? “Real men don’t use backup, they upload to ftp and let the world mirror it” (Linus Torvalds)

Det verkar röra sig om en växelverkan om man med utvecklingen avser aspekten fildelning och digital musik som driver behovet växelvis mellan hastighet och lagring.

Vad som driver beräkningskraften framåt i fildelnings- och digital musikperspektivet är inte lika klart.

Att snabbt digitalisera musik kräver idag inte mycket snabbare beräkningsmöjligheter. Inte heller att spela upp digitaliserad musik. Det som tar tid att digitalisera musik är dels att avläsa själva källan (CDn osv) men framför allt att skriva in (bra) metadata som möjliggör sökning och katalogisering samt presentation (vem vill lyssna på musik med metadata “Track01.mp3″?).

En drivande kraft generellt för ökad beräkningskraft verkar vara behovet av att forcera krypton (underrättelser och kriminellt spionage t ex). På samma sätt behöver man kraft att beräkna för att bättre kryptera och skydda sin kommunikation (eller lagring).

Men jag tror inte att fildelningen är ett intressant mål för underrättelseverksamhet. Än. Så hur ser ni på utvecklingen av beräkningskraft sett inom ramen för digital musik?

(jag vet att inlägget inte främst handlade om den “diskursen” men eftersom jag arbetar just med “digital[iserad] musik” så finner jag det intressant)