Pelle Snickars skriver, klokt som vanligt, om utsuddandet av gränsen mellan dator och nätverk. Att mjukvaran inte längre körs på ens lokala dator, utan på en server. Google Apps i stället för Microsoft Office eller OpenOffice. Han skriver utifrån en ny bok av Nicholas Carr.
Carrs mediehistoria över internets framväxt låter förstå att omvandlingen av ens ”desktop” till ett slags ”webtop” länge legat latent i webbmediet.
En teleologisk syn på nätet, som utgår från att en viss utvecklingsriktning ligger latent i tekniken. Skäl finns att vara skeptisk till sådant. Pelle Snickars kommer in på ett av dem (i anslutning till Paul Virilio), nämligen att medan telekommunikationernas bandbredd dubbleras varje decennium (Grove’s law), fördubblas processorernas beräkningskraft vartannat år (Moore’s law). Vad som inte nämns är den tredje, minst lika viktiga tendensen, att lagringsmediernas kapacitet fördubblas ännu snabbare (Kryder’s law).
Dessa tre utvecklingar pekar åt olika håll. Situationen blir än mer öppen av att andra faktorer än snabbhet, Virilio i all ära, också spelar roll. Däribland säkerhet, förutsägbarhet och modifierbarhet. Om FRA och andra övervakar ens kommunikationer, blir det en sak att överväga i valet mellan att köra mjukvara lokalt eller att använda en onlinetjänst. Avsaknaden av säkra garantier för att Google inte råkar radera ens data går inte heller att blunda för.
Fri mjukvara går dels att kontrollera efter dolda säkerhetsfel, dels att modifiera för just den funktionalitet som önskas. Mjukvaran som körs av onlineapplikationer som Google Apps är per definition ofri och omöjlig att modifiera.
Nicholas Carr gör en intressant parallell till elektricitetens decentralisering för drygt hundra år sedan, och om hur företagens självförsörjning ersattes av centrala kraftverk. Poängen är “att påvisa att decentralisering, spridning och fragmentering var, och fortfarande är, av ondo.” Ett argument som låter synnerligen endimensionellt. Vad som är av godo eller av ondo är för det första en etisk fråga, inte bara en fråga om ekonomisk rationalitet. För det andra går det bara att avgöra utifrån en kombination av flera faktorer, såväl infrastrukturella som politiska.
Kort sagt måste vi undvika varje tanke på att nätet har en övergripande utvecklingsriktning. Tillkomsten av nya onlinetjänster som gör vad man tidigare gjort på sin lokala burk, får inte skymma de nya aktiviteter som sker i de lokala burkarna. Det intressanta är det allt mer intrikata samspelet mellan lokala och centraliserade databeräkningar, inte alltings flyttande till en ny nivå.
En motsvarande diskurs har blivit populär i frågan om digital musik. Spotify är framtiden, heter det. Vi kommer inte längre vilja lagra MP3-filer lokalt, utan få den strömmad från centrala servrar. Andres Lokko gick nyligen så långt som att påstå att den “era då man fortfarande laddade ner musik från nätet” skulle vara förfluten.
Även bortsett från den tekniska detaljen att även strömmad musik laddas ner från nätet till datorn, om än för att strax åter raderas, är ju påståendet uppenbart falskt. Folk använder portabla musikspelare som aldrig förr. Att fylla dessa med musik kräver att man har musiken lagrad lokalt. De kan inte förlita sig på att musiken “skvalpar runt”. Mobiltelefonoperatörer vill visserligen sälja abbonemangstjänster där de sitter på musiken, men ingenting tyder på att det skulle ta kål på folks vilja att samla på sig lokala arkiv.
DJ:s kan inte nöja sig med att någon server långt borta ska strömma över musiken i exakt rätt ögonblick. De vill sitta på musiken, ha de lagrad på sina egna hårddiskar eller skivor. Ingenting tyder på att detta skulle vara på väg att bli ett marginellt beteende. Snarare finns överallt tecken på att även den genomsnittliga musiklyssnaren tar över beteenden som tidigare varit förbehållna en mindre klick DJ:s. Kanske är det exemplet värt att behålla i skallen när lovkörerna inför de centrala arkiven stäms upp.
Vissa saker som tidigare skedde lokalt överlåts till nätverket. I andra lägen går utvecklingen i andra riktningen, så att saker som tidigare skedde centralt övertas av en enskildes maskin. Inte särskilt paradoxalt, bara dynamiskt. Det har i hög grad att göra med att idén om persondatorn håller på att lösas upp, till förmån för en bred skala av små och stora datorer. Kombinationerna av lagringskapacitet, bandbredd och beräkningsförmåga är otaliga. Nätets utveckling har inte en enda färdigutstakad riktning.
12 kommentarer ↓
På samma sätt bör man även förhålla sig till Grove’s, Moore’s och Kryder’s lagar. Energikriser, komprimeringsalgoritmer och “kvantsprång” inom ingenjörsforskningen kan leda till att de bromsas eller tar snabba steg framåt. Men de är ofta goda approximationer.
Om jag gömmer Jantes lag i garderoben för en minut, skulle jag vilja påstå att den fylogenetiska forskningen är tillräckligt robust för att kunna ta dessa fluktuationer i beräkningar genom dess ekologiska perspektiv.
Moores abstrakta maskin kräver sina agencements och en vacker dag går de in i kislets matter-forces sönderfallande kiselväggar.
Jag känner totalt noll personer som använder Google Apps som sitt huvudsakliga kontorsprogram, så jag misstänker att det där med software as a service är mer snack än verkstad i dagsläget.
Ärligt talat är jag mycket skeptisk till att det över huvud taget skulle ta över. För sällan använda program kommer det säkert kunna bli en hit men knappast för dagliga arbetet. Visst är det sant att bandbredden ökar allt snabbare, men den sanningen gäller även för lokal lagring.
Det finns ingen anledning att vara förblindad av vad investerare slänger pengar på i dagsläget, om man inte är investerare själv förstås.
Grove, Moore och Kryder, visst pekar deras lagar åt olika håll för utvecklingen med hastighet/tillgång, beräkning/bearbetning och lagring/kopiering inom “diskursen för digital musik”. Men nog är de också samverkande på ett måhända oförutsägbart vis.
När mångas data blir tillgängliga för alla föds ett behov av snabb överföring. Handen på hjärtat, vilka ville i slutet av 90-talet ha den snabbaste bredbandsuppkopplingen om inte fildelarna? Med snabb överföring föds ett behov av att kunna lagra mer (när man märker att streaming och nedladdning är två sidor av samma mynt och kanske pga ett behov av privat katalogisering).
Å andra sidan, när man snart kan lagra hela historiens musikproduktion, exempelvis, på sin egen dator ökar behovet av hastighet igen då det rör sig om enorma mängder data. Lagringskapaciteten ökar ju som sagt fortare än hastigheten.
Men samtidigt, när hastigheten blivit tillräckligt stor och all data blivit tillräckligt ubikuös, så kanske behovet av lagring kommer att minska – vem behöver spara all musik hemma när den är blixtsnabbt tillgänglig från otaliga källor? “Real men don’t use backup, they upload to ftp and let the world mirror it” (Linus Torvalds)
Det verkar röra sig om en växelverkan om man med utvecklingen avser aspekten fildelning och digital musik som driver behovet växelvis mellan hastighet och lagring.
Vad som driver beräkningskraften framåt i fildelnings- och digital musikperspektivet är inte lika klart.
Att snabbt digitalisera musik kräver idag inte mycket snabbare beräkningsmöjligheter. Inte heller att spela upp digitaliserad musik. Det som tar tid att digitalisera musik är dels att avläsa själva källan (CDn osv) men framför allt att skriva in (bra) metadata som möjliggör sökning och katalogisering samt presentation (vem vill lyssna på musik med metadata “Track01.mp3″?).
En drivande kraft generellt för ökad beräkningskraft verkar vara behovet av att forcera krypton (underrättelser och kriminellt spionage t ex). På samma sätt behöver man kraft att beräkna för att bättre kryptera och skydda sin kommunikation (eller lagring).
Men jag tror inte att fildelningen är ett intressant mål för underrättelseverksamhet. Än. Så hur ser ni på utvecklingen av beräkningskraft sett inom ramen för digital musik?
(jag vet att inlägget inte främst handlade om den “diskursen” men eftersom jag arbetar just med “digital[iserad] musik” så finner jag det intressant)
Enligt Snickars referat av Carrs bok nämns inte problemet med strömförsörjning. Även om Internet är byggt med automatisk redundans, kan jag vara säker på att hela kedjan från server till min dator har uthållig säkerställning mot långvariga strömavbrott?
Intressant. Attraktionen i molnet ligger förstås i att den befriar data från de slutna programmen på datorn, så att de utan krångel blir åtkomliga var man än är – inte bara geografiskt utan också oberoende av plattform. Det kan driva på utvecklingen i riktning mot att datorlokal programvara åstadkommer samma sak. En motkraft, alltså, mot programvaruföretagens vilja att stänga in användarna i just deras system. Fri och öppen programvara får en chans att flytta fram positionerna, men framför allt är större öppenhet i format och kommunikationsprotokoll en förutsättning.
Det stämmer dock inte att programvaran i onlineapplikationer per definition är ofri. Ingenting tekniskt hindrar Google från att köra fri programvara på sina servrar. Naturligtvis kan inte varje användare modifiera koden på servrarna, men poängen med fri programvara har aldrig varit att varje användare ska modifiera den. Däremot kan vem som helst, privatperson eller organisation, sätta upp en egen server för onlineapplikationer när sådan serverprogramvara blir allmänt tillgänglig. Det kommer säkert att dyka upp alternativ till Google Apps, baserade på fri programvara. Till vissa applikationer kommer servrarna att vara intresserade av att kommunicera med varandra via peer-to-peer-protokoll, och så kryper molnet nedåt mot persondatornivån igen.
[...] Wadström – ettan igen | Cykelmygg.se | Varken Henrik Elmér eller mindre | Kommunisternas blogg | Copyriot | VendettanBettan | Sverigedemokratiska bloggen Dragan med vänner! | Jens O. igen | Rick Falkvinge [...]
[...] Wadström – ettan igen | Cykelmygg.se | Varken Henrik Elmér eller mindre | Kommunisternas blogg | Copyriot | VendettanBettan | Rick Falkvinge (pp) #3 | Sverigedemokratiska bloggen Dragan med vänner! | Jens [...]
[...] Elmér eller mindre | Lakes lakonismer igen | Kommunisternas blogg #3 | projo’s blog igen | Copyriot | VendettanBettan | Drottningsylt | Jens O. #5 | ProjektPåRiktigt #3 | Mark Klamberg #4 | f.d. [...]
[...] blogg #3 | Rick Falkvinge (pp) #11 | Rick Falkvinge (pp) #12 | projo’s blog #3 | Copyriot | Anna Troberg #7 | VendettanBettan | Anna Troberg #8 | Jens O. #6 | Opassande #6 | [...]
[...] Elmér eller mindre | Lakes lakonismer igen | Kommunisternas blogg #3 | projo’s blog igen | Copyriot | VendettanBettan | Drottningsylt | Jens O. #5 | ProjektPåRiktigt #3 | Mark Klamberg #4 | f.d. [...]
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Ny antologi om mediernas kulturhistoria Möjligtvis liknande inlägg: Skepsis kring onlineifiering [...]
[...] till annat än teknikdrömmeri lyckades. Förvånande och exeptionellt är att Copyriots inledande skepsis övergick i okritik, till någon form av självkritik (där skepsis till onlineifiering plötsligt [...]
Kommentera