Konfidentiellt projekt upptäckt genom remix

År 1996 initierade Neue Slowenische Kunst en bussresa, som samtidigt var ett konstprojekt, tvärs genom Nordamerika: Transnacionala.
År 2008 initierade Piratbyrån en bussresa, som samtidigt var ett konstprojekt, tvärs genom Europa: S23M.

Transnacionala dokumenterades i en film som aldrig tycks ha blivit färdigställd, samt i en bok, innehållande transkriberade diskussioner samt essäer av Eda Cufer och Victor Misiano. Bägge essäerna återfanns senare i det fanzine som distribuerades till de 23 S23M-resenärerna.
S23M har hittills dokumenterats i en film och diverse andra format, digitala såväl som analoga. “Historien om S23M sönderfaller i bilder, inte berättelser.” Även om det blir en bok av dokumentationen kan dess texter inte ha ambitionen att sammanfatta. “Till saken hör att kopimis anhängare hittills aldrig har formulerat sin lära i egna ord, utan endast presenterat den via kopierade och lätt modifierade beskrivningar av helt andra rörelser” står det att läsa i tidskriften Gläntas kommande framtidsencyklopedi). Varför skriva långa förklarande texter när de åtrådda effekterna ofta kan uppnås genom att smärre förändringar av befintliga texter?

Sagt och gjort.
Victor Misiano: The Institutionalization of Friendship
förvandlades till
Victor Misiano: The Institutionalization of Friendship (S23M remix)

Operationen krävde inte mycket mer än simpel “search & replace”: Transnacionala blev till S23M, NSK blev till Piratbyrån, och så vidare. Den första bussresan hade som ambition att undersöka kopplingar mellan öst och väst, den senare att undersöka kopplingar mellan det analoga och det digitala, mellan det sånt som kan kopieras och det som inte kan kopieras.
Gemensamt var frånvaron av övergripande programförklaring — Is it possible for friendly communication to have a theme? — institutionaliserandet av vänskap som någonting annat än såväl yrkesmässigt samarbete som aktivistisk målgemenskap. Victor Misiano utvecklar en spännande diskurs om detta i sin text, i kretsande kring begreppet confidential community (konfidentiell kanske mer i bemärkelsen “förtrolig” än “hemlig”, även om de bägge sidorna inte går att skilja åt). Flera av S23M-deltagarna upplevde en stor samklang med sina egna busserfarenheter. Dessutom kastade remixen Piratbyråns framväxt och riktning i ett nytt ljus. Om sedan beskrivningen är “sann” är kanske mindre viktigt.

År 1996 initierade Neue Slowenische Kunst en bussresa, som samtidigt var ett konstprojekt, tvärs genom Nordamerika: Transnacionala. År 2008 initierade Piratbyrån en bussresa, som samtidigt var ett konstprojekt, tvärs genom Europa: S23M. Transnacionala dokumenterades i en film som aldrig tycks ha blivit färdigställd, samt i en bok, innehållande transkriberade diskussioner samt essäer av Eda Cufer och Victor Misiano. Bägge essäerna återfanns senare i det fanzine som distribuerades till de 23 S23M-resenärerna. S23M har hittills dokumenterats i en film och diverse andra format, digitala såväl som analoga. "Historien om S23M sönderfaller i bilder, inte berättelser." Även om det blir en bok av dokumentationen kan dess texter inte ha ambitionen att sammanfatta. "Till saken hör att kopimis anhängare hittills aldrig har formulerat sin lära i egna ord, utan endast presenterat den via kopierade och lätt modifierade beskrivningar av helt andra rörelser" står det att läsa i tidskriften Glänt