Hur ofta kan det vara en “nyhet” att kurslitteratur kopieras? Flera gånger per år, uppenbarligen. Sist var det starten av sajten The Student Bay som i våras väckte massor av uppmärksamhet. Vilka som låg bakom är okänt men om de var ute efter att tjäna en slant, vilket de kanske var, är det tveksamt om de lyckats. Liknande initiativ har tidigare lanserats med politisk motivering, såsom den nu döda sajten Kunskapsfabriken som drevs av Syndikalistiska ungdomsförbundet och gjorde stor sak av att länka ett fåtal torrents till spridda läroböcker.
Den här gången kan inte ens något sådant motivera nyhetsvärdet i den uppenbara lobbyistprodukt som DN publicerar under rubriken “Kurslitteratur tjuvkopieras som aldrig förr“. Smaka på ingressen:
Piratkopieringen av kurslitteratur har spridit sig från kopieringsrummen ut på internet. Författarna blir utan ersättning, förlagen bantar utgivningen och en utarmning av studentlitteraturen är redan synlig.
Vad som lätt kommer bort är att den analoga papperskopieringen är långt mer omfattande än någon digital kopiering av böcker.
Överlag befinner sig frågan om kopiering av kurslitteratur på ett primitivare stadium än frågorna om kopiering av musik och film. Om någon annan än förlagsbranschen får uttala sig, är det företrädare för studentkårerna som visserligen tar avstånd från brott men pekar på studenternas försämrade ekonomi som orsak. De vänsterradikala grupper som engagerat sig i frågan säger i princip samma sak fast beskriver kopiering som en lösning, inte bara som ett symptom.
Även om man inte ska förringa ekonomins betydelse som kvantitativ faktor, så går inte frågan om kopiering av kurslitteratur att förstå utan att ta in även kvalitativa faktorer i beräkningen. Vilken kurslitteratur är det som trycks och hamnar på studenternas läslistor?
När dessa frågor aktualiseras, intervjuas vanligtvis företrädare för företaget Studentlitteratur AB. Det är direkt komiskt. Studentlitteratur gör böcker som är så fula att de flesta människor som är vid sunda vätskor aldrig skulle få för sig att köpa dem frivilligt. Dessutom är innehållet i många fall direkt undermåligt. Enda rimliga anledningen till att betala för deras böcker är att man behöver dem för att klara en tenta (samt att alla biblioteksexemplar redan är utlånade).
Enligt vad förlagets vd säger till DN verkar de ha som som uttalad strategi att kränga böcker som behövs för tentorna. Hur vore det att i stället trycka snygga böcker, vars innehåll har varaktigt värde för köparna? Sådana böcker skulle vara mindre intressanta att kopiera. Visst finns det en köpvilja för böcker, men då ska det vara böcker som man vill plocka fram flera gånger, inte behållare för text att trycka in i skallen och glömma efter tentan.
Till förlagsbranschen kan vi alltså leverera det triviala tipset att höja kvaliteten i stället för att bara gnälla. För övriga som oroar sig över att nyproduktionen av kursböcker ska sina, finns det skäl att fundera över litteraturlistornas likriktning. Om alla grundkurser i ett större ämne, oavsett universitet, innehåller samma böcker, då får man räkna med att det blir lätt för studenter att få tag i böckerna utan att betala ett öre. Antingen på andrahandsmarknaden eller via kopiering, analog eller digital. Om däremot olika institutioner sätter olika prägel på sina kurser, och kanske i högre grad låter studenterna läsa originaltexter i stället för böcker från Studentlitteratur, då kommer logiskt sett en större andel att köpa nya exemplar av böckerna. Särskilt om litteraturlistorna inte ser likadana ut i år efter år. Mångfald är inte bara svårare att kopiera — en bok som bara 50 studenter per år läser lär vara svårare att hitta på nätet eller på andrahandsmarknaden — utan också vitaliserande för den akademiska världen.
22 kommentarer ↓
Studentlitteratur AB tycker jag i allmänhet har mycket god smak vad gäller formgivning och lagom mängd enhetlighet. Är det något speciellt du invänder mot?
Vad innebär “lagom mängd enhetlighet”?
Bland de förlag som gör snygga böcker finns både dem som knappt har någon enhetlighet alls och de som kör hårt på minimalistiskt standardiserade omslag.
I fallet Studentlitteratur AB bjuds vi däremot på de mest gräsliga kombinationer av fula fotografier, ful logotyp och ful formgivning. Hela mitt smaksinne vänder sig mot dem i vämjelse.
Fast jag kan erkänna att jag egentligen vänder mig minst lika mycket mot innehållet i många av de böcker från Studentlitteratur som jag kommit över, samt att jag väl i allmänhet är kritisk till tendensen att alltid använda standardiserade läroböcker i stället för originalforskning.
I min erfarenhet inom det teknisk-naturvetenskapliga området är studentlitteraturs utgåvor ofta baserade på kompendier som är speciellt framtagna för en kurs.
Typiskt scenario: En lektor skapar en kurs, inklusive specialicerad litteratur, som studenterna får köpa direkt av institutionen i form av ett kompendium. Efter några år, om kursen överlever, börjar Studentlitteratur ge ut kompendiet som bok istället, vilket medför aningen större kostnad för studenten, men boken är trots allt något snällare att läsa och trillar inte lika lätt sönder när den bärs omkring.
Oftast erbarmligt fula böcker, visst, men en lågprisutgivning som faktiskt bidrar till precis vad du efterlyser: smal, specialicerad litteratur. En service som är värd att betala för så länge den gör nytta, men som det inte finns någon anledning att sakna om den på grund av kopieringsteknikens utveckling inte längre behövs.
Inget argument för eller emot kopiering, bara en upplysning.
Icke att förglömma, mycket studentlitteratur skrivs på arbetstid. Arbetstid som betalas av oss skattebetalare och som således borde komma oss tillgodo på annat sätt än genom att betala en andra gång.
Studentlitteratur,hu! Vid sidan av Connex är det nog det varumärke som väcker starkast negativa associationer hos mig. De kan göra vad som helst tråkigt. Det är ett slags omvänd alkemi de håller på med. De tar guld och förvandlar det till skit.
Jag måste säga att jag invänder mer mot enorma, snyggt formgivna lyxböcker tryckta av internationella storförlag. I alla fall i min musikvetenskapskurs i fjol rörde det sig om mediokra amerikanska böcker utan någon som helst vinkling mot europeiska förhållanden, som kostade 500-800 kr styck, som lyxiga coffee-tableböcker alltså. Studentlitteratur gör fula böcker men åtminstone prissatta i förhållande till innehållets värde.
Men å andra sidan: precis som Rasmus är jag egentligen tveksam till läroböcker över huvudet taget. Är det verkligen värdigt en kurs på universitetsnivå i ett humanistiskt eller samhällsvetenskapligt ämne att man ska blint följa informationen i ett auktorativt verk? Källkritik och att forska fram information själv ska man ju ändå lära sig, varför inte köra det från början i grundkursen? Särsklit nu när allt börjar bli lättillgängligt på internet. (Antologier och kompendier med olika vinklade artiklar är väl förhållandevis okej.)
Nu har jag kommit billigt undan, kanske tack vare att det är en datakurs jag läser, men majoriteten av mina böcker har kostat 200-400 kr.
Värre är det för min syster som nyligen fick betala 800 kr för en bilderbok om insekter och andra djur. Hon läser till lärare och har därför svårt för att förstå varför denna boken är ett krav.
Jag skulle inte klaga om man faktiskt fick lära sig något vettigt, men tyvärr så har böckerna man tvingas köpa väldigt dålig kvalité, jämfört med billigare böcker inom samma område.
Vem bestämmer egentligen vilka böcker vi måste köpa och varför väljer man nästan alltid de dyrare som vanligtvis håller sämre kvalité?
Här finns en illustration som beskriver multiplicering i det mekaniska rummet:
illustration.
Det kanske är onödigt att påpeka men om olika institutioner börjar sätta upp olika böcker på sina litteraturlistor för att minska likriktningen går det åt helvete för Studentlitteratur i alla fall eftersom deras affärsidé är att leva på likriktning.
En osund affärsidé i en osund universitetsvärld helt enkelt.
[...] Sparat under: Uncategorized Efter att ha läst dagens DN-artikel är jag benägen att hålla med Copyriot om att artikeln känns som en uppenbar lobbyistprodukt. Inte för att det skulle vara otänkbart [...]
Jag håller med om kritiken till 100%. Studentlitteratur är ett kraftfullt motgift mot både bibliofili och läsglädje. Men är de verkligen så billiga som vissa kommentarer antyder? Nu är det några år sedan jag lämnade universitetet, men jag har ett tydligt minne av att studentlitteraturs böcker till råga på allt var hemskt dyra.
De flesta av mina lärare hade annars attityden “Jag får inte uppmuntra till olaglig kopiering, men om någon vill bläddra igenom kurslitteraturen lägger jag den här bredvid kopieringsapparaten…”
Är det någon som känner till ngt bokförlag som har progressiva idéer på hur man kan sprida litteratur via internet?
De flesta kurser jag har läst har haft ett väldigt bra upplägg. Varje föreläsning har ett gäng utförliga bra slides i PDF-format som går att ladda hem från kurshemsidan. Dessa plus föreläsningarna räcker för att få dugliga betyg. Kursboken är alltid internationell och är till för seriöst nörderi och fördjupningar. Jag använder många av mina kursböcker långt efter kursen är slut men det kanske är annorlunda på teknisk/matematisk utbildning jämfört med såntdär trams som nutidshistoria eller vad folk numer läser när dom inte vill växa upp och skaffa ett riktigt jobb.
T: Haha, faktiskt tror jag att historieämnena hör till dem där man i hög grad slipper standardiserade kursböcker och faktiskt främst läser originalforskning ända från grundnivå (vilket innebär lägre grad av likriktning i litteraturen).
Värre är det nog inom t.ex. sociologi.
Intressant att få höra dina och andras erfarenheter från naturvetenskaperna!
[...] published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Om kopiering av kurslitteratur och dess orsaker Möjligtvis liknande inlägg: Copy Me på [...]
Åh herre gud, T och Rasmus. Nu minns jag min första (och sista) föreläsning på en introduktion till Socialantropologi. Nästan hela föreläsningen gick ut på att avfärda etnologi som “för er som tycker om att gå på museum och katalogisera och sortera artefakter”.
Undrar hur många tids- och energiprocent inom humanioran som ägnas åt att snacka ned granndisciplinerna.
;-)
[...] finns åtgärder som kanske kan hjälpa till att hålla förlagen vid liv ett tag till framöver. Copyriot pekar på problemen med undermålig litteratur och likriktning av litteraturlistorna som något [...]
Givetvis är det en planterad artikel. Min gissning är att den ursprungligen är skriven av PR-firman Springtime. Springtime har anlitats av Svenska förläggareföreningen för att lobba för mer restriktiv upphovsrätt. Företagen som citeras är medlemmar i SvF och Föreningen Svenska Läromedel som också får uttala sig delar adress och personal med SvF.
Det skulle även kunna vara FSL själva (de citerade förlagen är även med i FSL), men deras stil brukar vara direkta debattartiklar snarare än planterade nyheter.
Peppe Bergqvist wrote:
“Icke att förglömma, mycket studentlitteratur skrivs på arbetstid.”
- – -
På obetald övertid menar du. Som i sin tur ofta är en förlängning av underbetald ordinarietid.
Det finns många sammanhang där jag är för piratverksamhet, men inte när det gäller studentlitteratur. Åt författaren vad författaren tillkommer.
Fast det förstås… om studentlitteraturen blir gratis kan man ju politiskt motivera minst en halvering av studiemedlen. Neoliberalerna vädrar morgonluft.
Jag hade själv idéer om att starta en torrentsida för kurslitteratur för drygt ett år sedan då jag upptäckte att kursmaterialet för universitets grundkurs i Filmvetenskap faktiskt kostade mer än man fick i studiebidrag från CSN (bara bidragsdelen då alltså, jag tog inget lån).
Flera gånger blev det kursböcker som kunde kosta runt tusen kronor styck, kompendier för 500 och sådant, vilket är helt jävla absurt när de som ska skaffa dem i princip är de med minst pengar. Det blev en hel del lånande, kopiering och sådant av varandra, men i många fall var alla tvungna att ha ett eget ex för att kunna läsa alla texter på den korta tid man hade på sig.
Nej, skulle jag ha de ekonomiska förutsättningarna så skulle jag absolut sätta igång en tracker och scanna in alla kursböcker jag kommer över.
Öppna digitala lärresurser och nya pedagogiska synsätt är viktiga parametrar som inte får glömmas bort i det här sammanhanget! Läs (och kommentera!) gärna dagens inlägg på KK-stiftelsens blogg Framtidens lärande: Öppna digitala lärresurser utmanar den slutna läroboksmodellen.
Kommentera