Sveriges Radio råkade schabbla bort två års arkiverade sändningar. Nu finns visserligen allting i dubblett hos SLBA, fast i lägre kvalitet som inte anses duga för att sända repriser. Annars leds tankarna lätt till en episod som berättas i Wolfgang Ernsts bok Sorlet från arkiven:
hade inte DDR inom ramen för sin bevakning av fienden arkiverat ARD:s dagliga nyhetssändningar i Västtyskland, skulle också dessa utsändningar, som av kostnadsskäl ofta raderades i väst, ha gått räddningslöst förlorade. /…/ Paranoian är arkivets energi och den driver hela system
Den som vill kan förstås dra paralleller till FRA:s masskopiering och spekulera i hur den kan tänkas påverka framtidens arkivsituation.
4 kommentarer ↓
En annan positiv sak med FRA-lagen är att man numer bara kan lyfta luren och genast ha fler lyssnare än filosofiska rummet på P1, vilket är jättebra för filosofer, poeter och artister under uppsegling.
Observera att detta gäller material från 16 månader före det senaste valet fram till det senaste årsskiftet.
Så praktiskt för både alliansen och de rödgröna!
Just nu kan alltså ingen journalist eller bloggare begära fram rent fysiskt eller ens länka till ljudfiler av verifierad kvalitet av vad som sagts till SR av etablerade politiker om t.ex FRA och/eller fildelning innan de låste sig för respektive ståndpunkter i början av det här året…
Jag kan tänka mig att det finns 349 personer som är väldigt glada för det inför riksdagens öppning i höst…
Man kan till och med börja undra om det är en slump att det händer samma dag som SVT-chefen Juttan går ut och kräver att tevelicensen skall bli obligatorisk för alla medborgare, vare sig de har teve eller inte, och att den skall drivas in via skattsedeln istället för som en separat avgift.
Luktar mer än bara lite “you scratch my back and I scratch yours” tycker jag…
Peter: Jag har mycket svårt att tänka mig att SLBA:s kopior är av så låg kvalitet att man inte kan urskilja vad som sägs.
[...] Men låt mig först ge Heidegger lite cred för begreppet Dasein. Vi människor är kastade in i världen med ett tvång om att alltid var där. Uttrycket “den gubben där” betecknar inte essenser, utan snarare ett sammanhang, en singularitet, en haecceitas (a tribute to Duns Scotus). I den panspektriska tidsåldern är vi ständigt i en värld (in-der-Welt-sein) av vardagliga teknologier som är oss för handen (vor Handen sein). Men vi blir hela tiden Panspektron genom våra handlingar. Att Facebooka, mejla, fildela, ringa med telefonen, gå på stan, låsa upp dörren med passerkortet, köra bil; allt detta är ett blivande-meta-data, ett uppgående i dividen snarare än individen eftersom meta-data hör till dig, världen och andra. Det finns ingen individuell modulering, den är hela tiden kollektiv. Genom innehållet av chip och analoga hål som blir digitala är allt mer av våra liv oegentliga (detta måste man läsa på tyska; un-eigen-tlich). Alltså finns det ett överflöd av det kollektiva som sällan har skådats vid världens horisonter; möjligheten till att göra livet som sådant (Dasein) sökbart av Google, FRA, NSA och Deutsche Bank; vetskapen om att någon haben uns’re Daten da är en existential i Heideggers terminologi. Det är en grundval för varat. En grundval som både har glömska och minne genom arkiv. [...]
Kommentera