Nu en torrentlänk med tillhörande tips: Varva två stycken nyligen utgivna och sinsemellan mycket skilda inspelningar av J.S. Bachs samling av fugor, matematiska variationer på ett och samma tema utan angiven instrumentering. De bägge inspelningarna finns samlade i en torrent.
Laibachkunstderfuge är titeln på den ena. Den har alltså åsamkats av slovenska Laibach, för en performance (vars centrum tycks ha utgjorts av ett parti korsschack) vid Bachfestivalen i Leipzig 2006.
Laibach förklarar att musikens algoritmiska karaktär gör att Bach kan betraktas som en pionjär inom datorbaserad musik. Någon på Everything2.com skriver:
If you’ve heard Wendy/Walter Carlos‘ Switched-On Bach, then parts of this will bring Moog-like memories flooding back. Other aspects recall Laibach’s foray into disco-techno with their NATO album. Contrapunctus 2, a twenty minute epic, is breathtakingly lovely, and track seven, mentioned above, is a delightful little musical joke that recalls Saint-Saëns‘ musical puns blatantly sneaked into The Carnival Of The Animals.
I samma torrent ryms ytterligare en tolkning av Die Kunst der Fuge, av pianisten Pierre-Laurent Aimard, en inspelning som med rätta höjts till skyarna (kan även jag säga, som vanligtvis är minst sagt skeptisk mot försök att spela Bach på piano).
Tipset är att varva spår för spår. Först pianoversionen av Contrapunctus 1, sedan Laibach-versionen av densamma, och så vidare. Plus regn.
Helt oundgänglig för den kräsne är också Het Collectiefs tolkning av Ein Musikalisches Opfer från 2006, med udda instrumentering.
8 kommentarer ↓
Tack! Även om regnet har slutat nu, åtminstone här i Malmö…
Det ska bli mycket intressant att se om två goda ting (Laibach och Bach) tar ut varandra eller om de skapar något nytt och gott tillsammans.
Väl värd att nämnas i sammanhanget är Linus Åkesssons extremt väl(assmebler)programmerade Bach-tolkningar, några månader gammal. De framförs av en eller två Commodore 64or i en (virtuell) kyrka (hehe) och låter förvånansvärt likt traditionella orglar och mänsklig handföring. Bring it on!
http://www.linusakesson.net/music/reverberations/index.php
Det här låter ju som en Gould profetia som slagit in. Vill minnas att han dryftade ett identiskt resonnemang, om fördelen med att kunna mixa sin egen bach med hjälp av olika versioner, i någon essäsamling.
Aimards inspelning är direkt dålig. Tempovalen är banala, någon arkitektonisk utveckling står inte att finna, och värst av allt: han annonserar varje nå stämma med flaggor, trumpeter och högtidliga dekret.
Är man skeptisk till Bach på piano så finns det ju förutom alla dammiga cembaloinspelningar t. ex. Juilliard S.Q:s briljanda inspelning, eller varför inte Los Angeles saxofonkvartetts.
Vill man höra på ett insiktsfullt geni finns ju alltid Gould.
Hmm. Skrev litet fort där: nå ska vara ny, briljanda briljanta etc.
Dessutom skulle jag nog nämna Leonhart där bland cembalotolkningarna. Well.
Laibachalbumet var ju grymt!
Appropå klassisk musik i ny tappning så har du väl hört “Mozart in Egypt“?
Leonhardt, vafan.
“Laibach förklarar att musikens algoritmiska karaktär gör att Bach kan betraktas som en pionjär inom datorbaserad musik.”
Eh … Kunst der Fuge är skrivet som ett testamente över en konstform som vid den tiden var utdöende. Bach var den sista i en lång tradition. “Pionjär” var det sista han var.
Senmedeltidens och renässansens konstmusik är oerhört “matematisk”, dvs regelstyrd och formell.
Barockmusiken, även dess kanons och fugor och passacaglior, är i allmänhet långt mindre “matematisk” än t ex. Dufay eller Palestrina.
Kommentera