Utöver det håller jag fullständigt med om att rykten som dessa kan förverkligas av sig själva. Fler av de som inte vill stå med på plattan och bara stå, utan vill hitta utlopp för sina inre demoner skulle komma, medan andra fredligare Svenssons kanske föredrar att hålla sig undan. Att sprida dessa rykten istället för att döda dem är farligt och kan resultera i att ryktena förverkligas. Dock tog jag och Amanda det beslutet då vi gärna “offrar” en demonstration än förlorar allt vi hade jobbat för.

Och av de som var där var det en hel del prat om att “starta något”, men att det inte var tillräckligt med folk. Jag själv var inte där, så detta är bara vad jag har hört. Med det i åtanke vet jag faktiskt inte hur det skulle gått om fler vore där.

Jag är ändå glad att inget allvarligt hände.

~ Petter Axén

Du understryker med rätta vikten av en “delad förställningsvärld”. Den faktor som jag nämnde “ryktesspridning” bör kanske ses som en specialform av föreställningsdelande – rykten kan på mycket kort tid skapa föreställningar som realiserar sig själv. Minns exempelvis ryktena hur Göteborg en lördag i juni 2001 surrade av (falska) rykten om att polisen hade skjutit flera demonstranter i ansiktet, vilket fick vissa att fly, andra att beväpna sig trots att de frams tills nyligen varit pacifister, etc.
Vad jag menar är att rykten har förmåga att snabbt förändra föreställningsvärldar.

Jag lutar åt en immanent modell, i motsats till en humanistisk: Varken rykten eller polisinsatser, eller för den delen stadens arkitektur, bör betraktas som “yttre faktorer”. Snarare än en uppdelning i subjektiva och objektiva faktorer, kanske vi bör tänka oss en skala av faktorer från de mycket tröga (t.ex. arkitektur) till de mycket snabbföränderliga (t.ex. rykten). Kravaller måste alltså förstås som ett resultat av en komplex urban dynamik (som inkluderar föreställningsvärldar) – inte bara som ett resultat av demonstranters, bråkmakares och/eller polischefers intentioner.

En kort parantes om den logistiskt sammansvetsad gruppen bara. det största upplopp jag bevittnat, avenyn 01, hade visserligen ett överflöd av sådana grupper men saknade samtidigt en överordnad sammansvetsning. snarare skulle jag vilja hävda att det som förenade och möjliggjorde en myriad av vängrupper kring fem personer i storlek att ställa till med just ett upplopp (till skillnad från ett riktat anfall eller något sådant) var den delade förseställningsvärlden.

Inlägget borde vara obligatorisk läsning för alla som är rädda för det oreglerade nätet, som den där estniska tanten som vill reglera bloggar.

Mycket riktigt skisserade jag på tre stycken nödvändiga faktorer bakom ett upplopp, fast jag tror du missuppfattade lite vad jag menade:
1) En logistiskt sammansvetsad grupp – ja, jag tror att det är nödvändigt att det finns grupper av folk som redan känner varandra väl och har förmåga att när det hettar till fördela uppgifter mellan varandra. Det betyder inte att gruppen tagit sig till platsen i syfte att ställa till ett upplopp, bara att den är faktiskt sammansvetsad.
2) Ryktesspridning är, som även Anders Svensson påpekar, den kanske viktigaste faktorn.
2) Jag påstod inte att patologiska individer är en nödvändig faktor för upplopp. Däremot att upploppsrykten har en tendens att även locka folk som i ärlighetens namn mest kämpar med sitt eget inre, vilket komplicerar situationen.
3) Ordningsmaktens agerande. Jag tror inte att man kan förstå den eskalation som leder fram till en kravall utan att räkna in det som en faktor. Däremot syftade jag inte på idén om att “snutvåld” provocerar fram ett motvåld (ofta populärt framförd i radikal vänstermedia), utan mer på hur polisen sätter sina villkor för hela kvarter, genom att försvåra passagen på vissa gator, genom hur de väljer ut vilka personer de kroppsvisiterar, etc. Detta förändrar vilka personer som kommer till platsen (exempelvis kanske folk med barnvagn väljer att avstå, medan folk som mest kittlas av spänningen tillkommer), samt interagerar med ryktesspridningen. Ingen enkel kausalitet alltså.

Alltsammans är bara mitt försök att i all korthet avmytologisera frågan om hur kravaller uppstår. Skulle vara kul att höra fler kommentarer på det, inte minst från Andrés (jag utgår från att du är den Andrés jag tänker på, dvs. min kollega?)