En rad demonstrationer mot FRA organiseras av diverse spontankluster på FRApedia, Facebook och Flashback. Imponerande! Oscar Swartz pratade om den pågående utvecklingen på Reboot i Köpenhamn under torsdagen.
Bland planeras denna lördag demonstrationer i landets tre största städer. Massiv mobilisering på Facebook. Medan arrangörerna i Malmö och Göteborg har fått med sig flertalet politiska ungdomsförbund, uppmärksammar Isobel att det sprids oroliga rykten kring demonstrationen i Stockholm:
Jag läser på Svart Måndags sida att de drar sig ur demonstrationen på lördag eftersom de fått signaler om att det kommer bli våldsamheter och skadegörelse. Jag blir så otroligt ledsen. Här finns en potentiellt gigantisk gräsrotsrörelse, tvärs över alla partigränser, och genast ska den tas över av människor som mest vill få fysiskt utlopp för sina inre demoner. Gå med i en firma eller nåt, vetja.
“Signaler” om att en tillställning “kommer att bli våldsam” bör man vanligtvis förhålla sig synnerligen skeptisk till. Sådana signalspaningar härrör ofta från rena bruset från tangentbordskrigare – fast när sådana rykten väl börjar spridas kan de å andra sidan bli självuppfyllande, genom att vissa element avstår från tillställningen och andra tillkommer. Ett dilemma som antagligen uppstår bland alla spontant sammankomna proteströrelser världen över. Rörelsen mot FRA-lagen är ovanligt svåröverskådlig eftersom den består av en rad oberoende nätorganiserade grupper. Dock har Facebook-baserade Svart Måndag framträtt med ambitioner att bli en paraplyorganisation.
Så här skriver två av nätverkets ledare angående planerna på demonstration i Stockholm på lördag:
Petter Axén (Sweden) wrote
at 2:53pm
Vi har starka misstankar om att det kommer bli våldsamt. Vi har våra aningar. Därför väljer Nätverket Svart Måndag att dra sig ur och uppmana alla våra medlemmar att inte vara där om det blir bråkigt.Amanda Brihed (Sweden) wrote
at 1:26pm
Svart Måndag har ingen koppling till demonstrationen på lördag. Den är inte anordnad av oss.Det har kommit till vår kännedom att det i diskussionerna kring arrangemanget pratats intensivt om kravaller och skadegörelse. Jag uppmanar därför våra medlemmar att inte på något vis beblanda sig med den verksamheten.
Jag har heller, förstås, inga planer på att för Svart Måndags räkning söka tillstånd för den demonstrationen. Inte på någon ort. Vi har tydligt markerat gentemot arrangörerna och vi uppmanar nu våra medlemmar att inte acceptera någon form av våld. Då är det bättre att vi inte går dit. Går ni dit, vänd på klacken och gå därifrån direkt vid tecken till bråk!
Amanda Brihed (Sweden) wrote
at 10:44am
Jag känner såhär… Jag kommer att närvara på lördag, har jag tänkt mig. Många av våra medlemmar kommer att närvara. Många som jag samtalat med den senaste tiden kommer att vara där.Jag vill uppmana er alla att om ni ser att det börjar spåra ur på något vis, oavsett vart i landet ni demonstrerar… Dra er ur. Gå därifrån. Se till att inte dra ner Svart Måndag och det goda namn vi har idag.
Vi har ett stort folkligt stöd, vi har stöd i media och vi har stöd av i stort sett samtliga politiker idag som står för samma åsikter om övervakningslagarna som vi gör. Börjar vi hänge oss till våldsamheter och accepterar vi att det förekommer på något sätt i samband som vi stödjer, så är vårt arbete förlorat.
Vad misstankarna hänvisar till avslöjas dock aldrig. Och visst är det ett dilemma – ska man länka eller inte till en diskussion man anser har spårat ur? På FRApedia framgår mera. Några av aktivisterna kring den wikin verkar ha fått polistillstånd till Stockholmsdemonstrationen, vars organisering började i en tråd på Flashback. Där frågar mycket riktigt någon om utsikterna till upplopp, vilket föranleder någon att formulera vikten av icke-våld, på vilket signaturen “euphoria” svarar:
Du snackar skit idiotfitta! Ska vi låta detta gå helt obemärkt förbi? Självklart kan de inte göra såhär, det är fan ett brott mot hela svenska folket! De röstade ju bara ja för att rädda sin karriär och skiter i dig också. Klart man ska ut och slåss, allt annat skiter politiker i och det är ett faktum.
Sen råder en typisk Flashback-diskussion, med utrop som:
Sieg heil osama bin laden, heil hitler också, äh, bomba usa med en smutsig bomb också.
Man får inte intrycket av att organiserandet går särskilt bra. Å andra sidan är det nästan långsökt att tro att sådana tangentbordskrigare skulle sätta igång några verkliga upplopp. För upplopp bryter inte ut bara för att några grabbar snackar om det. De organiseras. Organiseringen innefattar ryktesspridning, men även logistik. Än så länge syns inga tecken på att några grupperingar med reell förmåga att starta upplopp skulle vara intresserade av att göra det på lördag.
Att varna för upplopp på grund av rykten är att sprida dessa rykten och kan därför, paradoxalt nog, fullborda den halva av upploppsorganiseringen som består av ryktesspridning. Vilket möjligen kan göra det enklare för logistiskt sammansvetsade smågrupper – exempelvis huliganfirmor – att sätta igång upplopp, om de nu skulle vilja.
En tredje faktor som är nästintill nödvändig för att upplopp ska starta, är polisinsatser. Lika paradoxalt här: Ett stort och rigoröst polispådrag mot en manifestation får vissa deltagare att avstå och andra att lockas, “människor som mest vill få fysiskt utlopp för sina inre demoner” för att använda Isobels klarspråk.
Därmed inte sagt att man enbart arrangörernas ignorering av rykten eller polisens val att hålla sig undan skulle kunna vara en garant för en fredlig tillställning. Detta inlägg syftar inte till att ta ställning för det ena eller andra agerandet, utan efter att dokumentera ett pågående skeende som är samtidshistoriskt fascinerande, samtidigt som dess medier är relativt flyktiga. Som historiker kan jag inte hjälpa att slås av frågan om hur arkiveras.
Ett flertal olika nätmedier jobbar på högvarv. De lämpar sig för olika organisationsformer, vissa förstås mer lyckade än andra. För det första har vi Flashback: Webbforum av klassiskt slag där provokationen sitter i väggarna och urartningen är legio, tack vare att alla kan dölja sig bakom nick. För det andra har vi Facebook: Stället där alla skyltar med namn och där grupper och events styrs av sina grundare, lämpade för intensivt, kortvarigt och fokuserat deltagande.
För det tredje har vi bloggarna, som kanske utgör den gyllene medelvägen. Vem som helst kan ta del, även anonymt, men i praktiken råder en klar hierarki där de mest inflytelserika bloggarna företräds av personer. Hierarkin kan vara rigid eller flexibel, men att den finns är nödvändigt för att kollektiva initiativ ska kunna ske. Ser vi till FRA-aktivismen så befinner sig just nu Oscar Swartz utan tvekan i toppen av denna hierarki. För det fjärde har vi organiseringsformen wiki, effektiv så länge aktiviteten håller sig över en viss tröskel.
Alla dessa organiseringsformer – särskilt bloggar och wikis – tenderar att gå i symbios med klassiska hemsidor, exempelvis stoppafralagen.nu eller piratpartiet.se – det senare ett exempel på en formell organisation som är nätbaserad men sträcker sig över flera av de just nämnda formerna.
Olika protokoll ger upphov till rörelser av olika karaktär. Bäst fungerar förstås en kombination av flera protokoll. Aktivismen mot FRA liknar ett stort laboratorium, vars praktiska experiment ger ledtrådar i hur man bäst hittar den rätta kombinationen.
Uppdatering: Klargörande genomgång av planerade demonstrationer hos Emma/Opassande.
16 kommentarer ↓
Kära riksdagsledamöter!
Jag representerar inte alla människor. Jag representerar en del människor, en högljudd del dock.
I våra ögon har ni just gett oss, dom små människorna, en smäll på käften. Ni talar om avlyssning men ni har inte lyssnat på oss.
Ni kan inte ha undgått att höra folkets protester. Men ändå har ni beslutat att vi ska investera våra pengar i FRA. Medan det svenska folket satt och hejade på landslaget var ni i plenisalen och röstade om vår framtid. Hur kommer det sej att ni inte kollade på matchen? Bara det gör mej misstänksam mot såväl er som mot den demokratiska beslutsprocessen.
Jag föreslår att ni i framtiden går på några matcher och ställer er bland den svenska klacken. Och att ni går på några av dom svenska musikfestivalerna och står i publiken. Var som oss. Upplev Sverige som vi upplever Sverige. Detta handlar inte om vi mot er eller dom mot oss. FRA handlar om varenda människa som bor i Sverige.
Vill vi leva i ett land där alla är misstänkta? Tror vi att det kommer att leda till ett säkrare Sverige? Eller betyder säkerhet för riksdagen osäkerhet för det svenska folket? Behöver vi inte en bättre sjukvård och ett förbättrat utbildningsväsen mer? Vill vi verkligen investera våra pengar i rädsla i stället för en bättre framtid? Är det verkligen denna plats i historien ni vill ha? riksdagen som underminerade demokratin och urholkade folkets förtroende? Som en del av det svenska folket – er arbetsgivare – menar jag att vi borde verka för ett öppnare samhälle. Och inte förvandla vårt underbara land till ett rike styrt av rädsla och hemlighetsmakeri.
Detta handlar inte om partifärg – detta handlar om våra liv. Jag tänker motverka denna typ av verksamhet så länge jag lever!
För det svenska folket i tiden.
Jason ”Timbuktu” Diakité
Samt video från Nimativ Form
http://www.youtube.com/watch?v=Lbwf5LHMiyo
[...] Sergels Torg i Stockholm. Tråden med initiativet till en Stockholms-demo verkar ha tagits över av politiska huliganer (i brist på bättre ord). Kravallromantikerna i tråden är sannolikt inte annat än uttråkade [...]
Vad jag kan se så missade du Centeruppropet.se
Senaste utvecklingen och stödet för Centerpartiets partiprogram hittar du på min blogg:
Centeruppropet: kampen mot FRA-lagen har bara börjat
Rykten är överlägset det störtsa problemet. Det får polisen att övereragera. Det lockar smågangsters och fotbollshuliganer. Därför består det viktiga arbetet mot upplopp av att förebygga och hantera rykten så att de kan dödas på ett tidigt stadium.
Men har du inte en extremt reduktionistisk syn på upplopp nu rasmus. du tycks ju mena att upplopp kan starta om någon/några av följande ingredienser finns: 1. en logistiskt sammansvetsad grupp (utifrån kommande agitatorer är ju en klassiker för att förklara upplopp, oavsett om det är mytiska bolsjeviker eller blonderade tyskar), 2. “människor som mest vill få fysiskt utlopp för sina inre demoner” (mmm, patologisering av sociala protester. härligt!), 3. snutvåld (fungerar kanske lite som brödpriserna gjorde förr? när snutvåldet når nivå X får vi ut upplopp, annars inte).
Tycker nog att vi iaf bör ha med möjligheten att människor som deltar i sociala konflikter som kan kallas upplopp faktiskt kan göra det utan att vara manipulerade, psykopater eller enbart reaktiva. kanske kan den gamla stöten EP Thompsons “de engelska massornas moraliska ekonomi” vara en bättre ingång här? dvs att svaret på varför sociala konflikter stundtals bryter det liberalt accepterade sättet att göra politik på bör sökas i människors föreställningsvärld.
Rätt fånigt att låta sig passiviseras av att vissa kan ta till skadegörelse. Vad händer då i framtiden, om det blir konflikter i samhället och det byggs upp stora proteströrelser. Provokatörer från motståndssidan eller polisen kan då superenkelt splittra sönder rörelsen om de utför mer aggressiva protestformer än vad pacifist wannabes vill ha. Och sen så tänker de sistnämnda att “ja bättre att jag stannar hemma, vill ju inte stödja terrorvåld”, och sen kan motståndarna fortsätta föra sin störda politik som de vill.
Andrés:
Visst är inläggets framställning av faktorer bakom upplopp reduktionistisk. Syftet var nu heller inte att formulera en allmän upploppsteori, utan att ifrågasätta den vanliga myten om att upplopp är något som sker när en demonstration “urartar”. Jag står fast vid att upplopp alltid i någon mån är organiserade, vilket inte betyder att de på något enkelt vis styrs av en mindre grupp organisatörer. Upplopp är heller inte synonymt med sociala konflikter. (Sociala konflikters kräver förstås mer omfattande förklaringar.)
Mycket riktigt skisserade jag på tre stycken nödvändiga faktorer bakom ett upplopp, fast jag tror du missuppfattade lite vad jag menade:
1) En logistiskt sammansvetsad grupp – ja, jag tror att det är nödvändigt att det finns grupper av folk som redan känner varandra väl och har förmåga att när det hettar till fördela uppgifter mellan varandra. Det betyder inte att gruppen tagit sig till platsen i syfte att ställa till ett upplopp, bara att den är faktiskt sammansvetsad.
2) Ryktesspridning är, som även Anders Svensson påpekar, den kanske viktigaste faktorn.
2)Jag påstod inte att patologiska individer är en nödvändig faktor för upplopp. Däremot att upploppsrykten har en tendens att även locka folk som i ärlighetens namn mest kämpar med sitt eget inre, vilket komplicerar situationen.3) Ordningsmaktens agerande. Jag tror inte att man kan förstå den eskalation som leder fram till en kravall utan att räkna in det som en faktor. Däremot syftade jag inte på idén om att “snutvåld” provocerar fram ett motvåld (ofta populärt framförd i radikal vänstermedia), utan mer på hur polisen sätter sina villkor för hela kvarter, genom att försvåra passagen på vissa gator, genom hur de väljer ut vilka personer de kroppsvisiterar, etc. Detta förändrar vilka personer som kommer till platsen (exempelvis kanske folk med barnvagn väljer att avstå, medan folk som mest kittlas av spänningen tillkommer), samt interagerar med ryktesspridningen. Ingen enkel kausalitet alltså.
Alltsammans är bara mitt försök att i all korthet avmytologisera frågan om hur kravaller uppstår. Skulle vara kul att höra fler kommentarer på det, inte minst från Andrés (jag utgår från att du är den Andrés jag tänker på, dvs. min kollega?)
[...] kommenterar på copyriot. … Vill vi leva i ett land där alla är misstänkta? Tror vi att det kommer att leda till [...]
Mycket intressant ide (aha-upplevelse för mig) om hur hierarkier byggda på trovärdighet kan vara ett sätt att förebygga att små extrema grupper tar över agendan. Som ett sidospår noterar jag att resonemanget också har en allmänmänsklig dimension, förmågan att avläsa vem som går att lita på (och därmed samarbeta med) anses ju vara en av de främsta evolutionära vinsterna med vår intelligens.
Inlägget borde vara obligatorisk läsning för alla som är rädda för det oreglerade nätet, som den där estniska tanten som vill reglera bloggar.
Egentligen borde jag väl jobba klart avhandlingen men jag kan nog inte låta bli att diskutera upplopp istället. (så jo, jag är Rasmus kollega. för hur många Andrés kan det finnas som droppar okända och döda engelska historiker i tid och otid…)
Vad jag tror stör mej med den liberal-demokratiska diskursen (eller socialdemokratiska kanske) kring “upploppet” som fenomen är den kompakta oförmågan att urskilja vad ett upplopp är och kanske framförallt varför det är. Tanken att en demonstration urartar av sej självt är, som rasmus helt riktigt påpekar, uselt svag. men jag vill nog argumentera för att även modellen där vissa yttre faktorer, som rykten eller polisinsatser, skapar en situation där vissa dyker upp och andra stannar hemma inte är helt klockren. därmed inte sagt att det sociala rummet är viktigt, för det är det ju.
men jag tror att den linje som exempelvis anders svensson ger uttryck för ovan, att rykten gör att “smågangsters och fotbollshuliganer” dyker upp är problematisk, inte minst eftersom den skapar en särskiljande diskurs som knyter vissa subjekt till upploppet och avskiljer andra. att en trotskist som anders gör det är kanske inte så förvånansvärt, i mycket går ju den typ av formell organisering som han företräder ut på ett stärkande av det liberala politiska systemet genom en tydlig produktion av värdiga subjekt (proletariatets mest klassmedvetna del ni vet) och ett bortstötande av andra. Samma mekanik gäller självfallet för liberaler som Isobel även om deras diskursiva gränsdragning nog ser lite annorlunda ut.
Min poäng här är att så länge talet kring upploppet reproducerar en (liberal) diskurs kring politik kommer upploppet aldrig att kunna ses som något annat än en produk av vissa sociala rumsliga förhållanden eller som ett avsteg från den rådande och önskvärda formen för politisk normalitet. Det upplopp som anders svensson drömmer om (om han alls drömmer om politisk våldsutövning dvs) kan inte finnas inom en diskurs som alltid producerar upploppet som ett misslyckande, frågan är dessutom om dom disciplinerade och klassmedvetna proletärers kollektiva och informerade våldsutövning som (parti)socialister vill frambesvärja som det perfekta upploppet ens kan kallas för just ett upplopp.
Och det är klart att folk får tycka att upplopp är oönskvärt. men en sådan normativ position hjälper oss inte att förstå varför ett upplopp sker. (kanske förväntar sej nu en eventuell läsare en positiv definition av hur vi bör förstå upplopp istället, men det får nog vänta)
En kort parantes om den logistiskt sammansvetsad gruppen bara. det största upplopp jag bevittnat, avenyn 01, hade visserligen ett överflöd av sådana grupper men saknade samtidigt en överordnad sammansvetsning. snarare skulle jag vilja hävda att det som förenade och möjliggjorde en myriad av vängrupper kring fem personer i storlek att ställa till med just ett upplopp (till skillnad från ett riktat anfall eller något sådant) var den delade förseställningsvärlden.
Andrés: Många bra poänger där. Även jag baserar nog mina observationer i första hand på vad jag såg kring Avenyn 2001 (plus Götgatsbacken 2000), och det är förstås viktigt att understryka att det logistiska sammansvetsandet inte i något av fallen var samordnat på större nivå. Ändå tror jag att närvaron av “vängrupper” (oavsett om de är AFA-celler eller en klickar ur en fotbollsfirma) är ett nödvändigt kriterium för att kravaller ska uppstå – vilket bör ordinera en stor nypa salt vid läsning av nätforum där enskilda individer uttrycker förhoppningar om bråk.
Du understryker med rätta vikten av en “delad förställningsvärld”. Den faktor som jag nämnde “ryktesspridning” bör kanske ses som en specialform av föreställningsdelande – rykten kan på mycket kort tid skapa föreställningar som realiserar sig själv. Minns exempelvis ryktena hur Göteborg en lördag i juni 2001 surrade av (falska) rykten om att polisen hade skjutit flera demonstranter i ansiktet, vilket fick vissa att fly, andra att beväpna sig trots att de frams tills nyligen varit pacifister, etc.
Vad jag menar är att rykten har förmåga att snabbt förändra föreställningsvärldar.
Jag lutar åt en immanent modell, i motsats till en humanistisk: Varken rykten eller polisinsatser, eller för den delen stadens arkitektur, bör betraktas som “yttre faktorer”. Snarare än en uppdelning i subjektiva och objektiva faktorer, kanske vi bör tänka oss en skala av faktorer från de mycket tröga (t.ex. arkitektur) till de mycket snabbföränderliga (t.ex. rykten). Kravaller måste alltså förstås som ett resultat av en komplex urban dynamik (som inkluderar föreställningsvärldar) – inte bara som ett resultat av demonstranters, bråkmakares och/eller polischefers intentioner.
[...] roliga med den här anekdoten om att en attack från det stora okända är när den dyker upp i nästan helt orelaterade sammanhang! Fakta bakom “det andra”-skräcken är att det har bildats en lag som på oklara [...]
[...] har hittat flera för mig nya kreativa inslag i FRA-debatten (bland annat tipsar han om en video timbuktu postade om hos copyriot), och jag föll som en fura för nedanstående galet svängiga låt. I [...]
[...] frågan: När den största internetska politiska mobilisering vi har sett hittills i Sverige ska ta fysisk form är det i form av… ett [...]
[...] Ryktesspridning och organisering: FRA-aktivismen som laboratorium [...]
Intressant inlägg/artikel.
Dock känner jag att det är passande med ett förtydligande från Nätverket Svart Måndags sida; Det var inte enbart på grund av rykterna om våld som vi valde att dra oss ur evenemanget. Vi sökte efter den ansvarige, och ju längre vi sökte desto fler personer som är kända för att vara våldsbenägna stötte vi på. I slutändan hittade vi ingen ansvarig, inget tillstånd och ingen organisation bakom, vilket fick oss att dra i bromsen.
Utöver det håller jag fullständigt med om att rykten som dessa kan förverkligas av sig själva. Fler av de som inte vill stå med på plattan och bara stå, utan vill hitta utlopp för sina inre demoner skulle komma, medan andra fredligare Svenssons kanske föredrar att hålla sig undan. Att sprida dessa rykten istället för att döda dem är farligt och kan resultera i att ryktena förverkligas. Dock tog jag och Amanda det beslutet då vi gärna “offrar” en demonstration än förlorar allt vi hade jobbat för.
Och av de som var där var det en hel del prat om att “starta något”, men att det inte var tillräckligt med folk. Jag själv var inte där, så detta är bara vad jag har hört. Med det i åtanke vet jag faktiskt inte hur det skulle gått om fler vore där.
Jag är ändå glad att inget allvarligt hände.
~ Petter Axén
Kommentera