Som sagt så anlitades jag av den amerikanska tankesmedjan Cato Institute för att skriva en essä om upphovsrättens framtidsutsikter till deras webbtidning. Responsen (främst bland amerikanska bloggar) har varit stor och överväldigande positiv.
På Cato Unbound pågår nu en organiserad debatt, med tre inbjudna respondenter, vilka alla verkar tillhöra Catos omkrets av ideologiska nyliberaler, och har det gemensamt att de är män och juridiskt utbildade. Representanter för antipiratlobbyn erbjöds att svara, men avböjde. Det enda verkligt kritiska svaret kom därför från Doug Lichtman, som ärligt talat inte bemötte något jag sagt utan mest spekulerade om hur det skulle vara om upphovsrätten plötsligt upphörde att existera – en hypotetisk och enligt min mening ointressant fråga.
Övriga två respondenter delade väsentligen mitt perspektiv. Medan Tim Lee formulerade en förhoppningsfull reformplan som skulle återbegränsa upphovsrätten till kommersiellt nyttjande, formulerade Tom W. Bell en mer dystopisk spekulation utan att gå närmare in på alternativa vägar.
Diskussionen fortsätter under veckan. Tim Lee ställde några frågor i ett sammanfattande inlägg.
Själv har jag just publicerat två inlägg. I det första försöker jag svara dem som avkrävt mig ett konkret program för upphovsrättsreform – man kan väl säga att de fick ett halvt svar och några nya frågor tillbaka.
Mitt andra inlägg diskuterar mer specifikt frågan om film: Movies: Major art or minor art? Titeln är en referens till idéhistorikern Paul Oskar Kristeller, som jag använder för att ställa frågan om långfilmer bör ses som en konstart i sig, eller blott som ett av flera sätt att konstnärligt använda sig av rörlig bild. Vilket svar man ger på den frågan har stora konsekvenser för upphovsrättsdebatten. Hur mina samtalspartners, dessa amerikanska nyliberaler, tar sig an sådana estetikhistoriska frågor har jag faktiskt ingen aning om, men jag lät backa upp resonemanget med Oscar Swartz mer ekonomiska perspektiv.
8 kommentarer ↓
Tyckte mycket om slutklämmen med frågan om hurvida det råder en underproduktion av återuppförda sjöslag på kolosseum… :-)
Fakta: Utländska upphovsmän/utländska verk skyddas i Sverige, mot otillåtna nyttjanden här, enligt svenska regler. Motsvarande gäller för svenska upphovsmän/svenska verk i de flesta andra länder
Fråga: Hur är det med bilder från utländska servrar – i första hand från USA, förbjudas användandet i Sverige även när det gäller “fair use” (i svensk undervisning)? Gäller Svensk lag eller Amerikansk lag?
Jag läste din artikel på Cato-unbound. Det är inte det att jag är imot fildelning, men när jag läser triumferande påståanden som att alla försök att stoppa fildelning har misslyckas, det är omöjligt att stoppa fildelning så blir jag lite besvärad. Det behövs jo bara att förbjuda bredband-leverantörna att tillåta det sen är det klart. Ingenting kunne vara enklare. Om man nu verkligen VILL förbjuda fildelning.
Robertc: Fast min artikel var ju väl ändå tydlig med att det inte bara handlar om fildelning via internet, utan även fildelning offline, Sneakernet 2.0 om man så vill.
Vissa former av fildelning kan allvarligt försvåras, men då tar andra över. Även om de tenderar till lägre grad av kulturell mångfald, kan den totala mängden av upphovsrättsöverträdelser bli minst lika stor.
Dessutom har vi frågan om rippning av digitala strömmar, som åtminstone upphovsrättsindustrin i allt högre grad tenderar att betrakta som ännu en form av illegal fildelning. Tekniskt omöjligt att stoppa på operatörsnivån.
För oss som är van vid torrent sajter som piratebay och demonoid att gå tillbaka till off-line fildelning vore ungefär som att börja tillverka bilar med att först gå till myren för att tillverka järn. Strömmar kan DRM märkas precis som e-böcker kan. Jag klarade inte av, fast med 20 års erfarenhet av dekompilation och internet crack att låsa upp pdf-boken som jag laddade ned från Stadsbiblioteket (även APDFPR från ökända ElcomSoft la buken i vädret). Stadsbiblioteket!:( Hur kan man då hoppas på att knäcka de verkligen stora drakerna?
Lägg märka till: Jag förordnar inte att förbjuda fildelning, jag hävdar bara att det lätt att stoppa, om myndigheterna så vill.
Robertc: Ljudströmmar är bara att spela in. Behövs ingen erfarenhet av cracking för det. Enda sättet att stoppa det skulle väl vara en lag om “trusted computing”, dvs ett förbud mot Turings universaldator.
Jag håller med om att en fullständig tillbakagång till offline-fildelning skulle vara katastrofalt dålig. Poängen jag gör är inte att fildelningen fortsätter att finnas och att det är bra i sig, utan att fildelningen kommer att fortsätta i någon form, bättre eller sämre. Det intressanta är inte om filer kopieras, utan vilka — fast den diskussionen förutsätter att man på något plan lägger upphovsrätten bakom sig.
“Ljudströmmar är bara att spela in.”
Gratis streaming är bara skit. Om man ska ha högupplöst nära CD kvalitet måste man betala, och då kan man om man vill, införa ett system med public och privat key som ör omöjlig att knäcka. DRM.
Om myndigheterna inför förbud mot fildelning hos bredbands-leverantörena och de privata företagen DRM så blir det iaf 1000X sämre för oss.
m a o, vi lever på nåder.
[...] Bloggat om närliggande: Copyriot1, Copyriot2, Andra bloggar om: Fildelning, Äganderätt, Information, Kunskap, Immateriella [...]
Kommentera