har suttit och skrivit på text om gubbslem, och missat denna debatt..

Vill bara säga att jag håller med Rasmus i att man absolut inte skall se det som att vi byter en typ av samhälle (disciplin) mot en annan typ av samhälle (kontroll).

I min mening kan till och med Deleuze postskriptum ge intrycket av att så är fallet. (Jag tror att det är därför som Manuel DeLanda är lite gnällig på denna punkt – texten kan tolkas som om “society-as-a-whole” har bytt logik.)

Däremot tycker jag mig se att den typ av socio-tekniska apparater som Deleuze skrev om 1990 blir allt vanligare. Då menar jag de apparater som följer följande recept (“diagram”):
Loggning av beteenden (“universell modulering”) +
“super crunching” av stora datamängder =
skönjande av övergripande mönster i datan/möjligheter att förutspå skeenden.

Detta kan kopplas till att olika teknologiers evolutionslinjer (“fyla”) råkat sammanfalla till att skapa nya möjligheter – och att dessa råkat sammanfalla med olika samhälleliga möjligheter och “problematiker”. (Precis som panoptiska diagrammet sammanföll med önskan/problematiken kring hur man organiserade massor.)

Jag tror att vi bör studera hur dessa panspektriska strukturer – vare sig yttrar sig inom marknadsföring, produktionsledning/logistik, samhällsvetenskap (som i mitt gubbslemsprojekt) eller övervakningsapparater – “nerifrån-och-upp”, hur de uppstår kontingent.

Men, som sagt, detta betyder – som Rasmus påpekar – att detta är en öppen affär. Vi – inte minst hackare, och andra som inser att innovationer och politik är samma sak – kan påverka vilka strukturer som kan byggas. (Vilka världar är möjliga/omöjliga att bygga? Vi snackar ontopolitik, precis som i fallet bit torrent.)

Dessutom – det panspektriska diagrammet både ger och tar. Precis som panopticismens diagram skapar det både möjligheter och hot. Därför – som Deleuze skriver – “Det finns varken skäl att frukta eller att hoppas, utan att söka nya vapen.”

När jag och säkert många andra varnar för storebrorsamhället är det egentligen Deleuzes kontrollsamhälle vi syftar på. Och det är på ett plan mycket mer skrämmande än Orwells dystopier då det äter sig in i vårat medvetande helt obemärkt. Kapitalismens sociala kontroll blir samtidigt mer osynlig och mer omfattande. Vi är i en övergångsperiod, jag tror inte heller att det kommer avgöras på ett ögonblick men FRA-lagen är helt klart en temperaturhöjare, som förhoppningsvis väcker vår politiska medvetenhet. Framtiden är ändå det viktigaste politiska området, även om det knappast gör skillnad för världens människor idag.

Har ni något substitut för storebror-retoriken?

Den åsiktsregistrering som jag råkat ut för är ju högst aktuell för att förstå hur jag personligen reagerar mot FRA-debatten. Men skall inte läsas som ett komplement i debatten som andra förväntas ta känslomässig hänsyn till.

Och bara för att jag använder ordet “övergång” menar jag inte att vi talar om två tydliga epoker och en revolutionerande övergång.

Det jag menar är att jag ser FRA som ett exempel på nationell kapprustning. Den övervakning som vi talar om finns redan i allra högsta grad. FRA-lagen är ett exempel på att stater nu känner sig tvungna att upprätthålla sin maktposition genom att skära in sig i data mining-teknologin.

Och här saknar debatten djup. Den förenklade “storebror”-paranoian förhärskar. Och människor (både från vänster och höger) som länge förespråkat territoriell makt genom militär upprustning och tydliga gränsdragningar har svårt att läsa in hur FRA nu försöker upprätta just gränsdragningar och kontroll i “cyberpace” (äntligen får jag använda det ordet).

Och när du ändå länkar till 99our68 vill jag passa på att länka till Karl’s läsvärda argument i Fria tidningeng:
http://www.fria.nu/artikel/20704

Jag hoppas i min enkelhet att du använde mitt raljerande och personliga inlägg blott som bakgrund för att får skriva lite kloka ord och kunna länka till lite välskrivna debattartiklar.