Snart rasar striden om radiorippandets gråzoner (Chilirec, Popcatcher)

Digital radioinspelning utgör en upphovsrättslig gråzon, där minst två nya svenska företag prövar sin lycka. De har just lanserat en sajt respektive en manick som erbjuder gratis musik i mp3-format, utan att själva betala några licenser.

Chilirec är en gratistjänst som låter en välja bland hundratals nätradiostationer, extraherar individuella spår, lagrar dem på sin centrala server och låter dem finnas tillgängliga där, prydligt sorterade efter artist och station. Någon dag efter registreringen sitter man med tusentals spår som inte bara kan lyssnas på i sajtens inbyggda spelare, utan också laddas ned som mp3. Chilirec gör alltså ingenting som en användare inte skulle kunna göra lokalt på sin egen dator, men förenklar drastiskt en process som manuellt utförd kräver tidsödande klippning och taggning.

Snabb utvärdering efter att ha rippat några utvalda kanaler i några dagar: Utbudet är enormt. Laddade just ned Åke Hodells USS Pacific Ocean, ett slags världspolitiskt ljudspel som uruppfördes år 1968 på Moderna museet. Det sändes på nätradiostationen Electroacustic Sweden och kommer att finnas i min ficka nästa gång jag går hemifrån.

Att såväl P2 som P3 finns med bland radiostationerna som kan rippas är mycket attraktivt. Tyvärr var metadatan oftast inte synkroniserad med musiken, utan flertalet rippade spår börjar antingen med prat eller med slutet på föregående spår. Dessutom är ljudkvaliteten begränsad till 96 kbit/s, vilket för övrigt gäller många andra av de tillgängliga kanalerna, däribland de från Digitally Imported som sänder elektronisk musik av flera olika slag. En radiokanal vid namn “Otto’s Classical Musick” förvandlades av Chilirec till en stor mp3-samling varifrån jag bland annat hämtade en utmärkt tolkning av C.P.E. Bach och Claude Debussy. Visst låter de märkbart kantigare än de dubbelt så högupplösta versioner som jag kunde dra hem via Soulseek, men uthärdar man att lyssna på SR-stationer över nätet så kan man knappast klaga på mp3-filer i samma ljudkvalitet.
Hur som helst så rippar Chilirec även en hel del kanaler som sänder i 128 kbit/s. Ett par som kan nämnas är Destroyer.net fokuserad på mörka breakbeats och DroneZone med allehanda ambient musik, inklusive sådant som Stars of the Lid.
Chilirec är långt ifrån färdigutforskat och kommer åtminstone någon tid framöver att förbli ett komplement i det allmänna musikhittandet.

Det andra svenska företaget i fråga heter Popcatcher och säljer en liten box kallad The Ripper. Tydligen har redan 20000 exemplar sålts i Sverige sedan lanseringen i senaste julhandeln.
The Ripper har en FM-antenn som ställs in på att mottaga en analog radiokanal, vars signaler under någon tid bearbetas med någon form av algoritm för mönsterigenkänning, innan reklamen kan rensas bort och låtarna spelas in och sparas som separata mp3-filer, redo att överföras till datorn. Någon metadata följer inte med, vilket gör jämförelsen med att spela in på kassett eller minidisc hamnar ännu närmare.
En möjlighet är förstås att identifiera spåren genom att anlita en kommersiell databas för musikmetadata – vilket vips skulle få funktionaliteten att te sig mer jämförbar med att ladda ner musikfiler från en server. Enligt vissa uppgifter är detta vad Popcatcher tänker göra under 2008. Nästa steg lär då bli en pryl med egen internetanslutning.

Givetvis hävdar både Chilirec och Popcatcher att deras tjänster är lagliga, vilket nog är sant. Några invändningar har ännu ej anlänt från musikens rättighetsinnehavare. Även Ifpi tycks hittills köpa argumentet att allt företagen gör är att automatisera en privat kopiering som är fullt tillåten. Ändå är det antagligen bara en tidsfråga innan Stim via Copyswede försöker att kräva privatkopieringsersättning, bara för att upptäcka att deras rättsliga grund är skakig.
Copyswede får nog inga problem med att kräva pengar för varje sålt exemplar av The Ripper: 0,4 öre per megabyte lagringsutrymme. Saken är bara att Popcatcher lätt kan undvika detta genom att sälja sin pryl utan medföljande minneskort. Att det första användaren gör kan vara att koppla in en gigantisk hårddisk som fylls med musik ligger utom indrivarnas befogenheter.
Lagen talar om “anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk”. Eftersom nätsidor knappast lär kunna räknas som “anordningar”, blir det nog även svårt att komma åt Chilirec, trots att de tillhandahåller stort lagringsutrymme åt varje användare på sina egna servrar.
Chilirec kanske behöver oroa sig mindre för privatkopieringsavgifter och mer för fullständig kriminalisering. För även om det kanske är tillåtet för ett företag att upplåta verktyg som låter kunderna utföra en privat kopiering, bygger det argumentet lite på att varje kund ges en personlig service – vilket kanske inte är fallet, som Download Squad skriver:

ChiliRec does not let users add their own radio streams. We have a feeling the service is constantly recording each of the streams in its directory, and when you sign up for an account it simply gives you access to the stored recordings starting at the moment you hit record. That would use up a lot less bandwidth and storage space than actually creating separate recordings for each user.

Enda sättet att bevisa att Chilirec gör det rationella men antagligen olagliga valet att spela in varje ström bara en gång torde dock vara genom en husrannsakan där alla datorer beslagtas, med konkurs för företaget som trolig följd, även om de senare skulle frias i domstol.
En spännande gråzon, som sagt. Associationerna går genast till skivuthyrning, en nu bortglömd affärsverksamhet som tydligen blomstrade i Sverige under ett par åt i början av 1980-talet. Man kunde deponera 100 kronor för att hämta ut en skiva, och dagen efter återfå 90 kronor när man lämnade tillbaks skivan efter att ha kopierat av musiken på sitt kassettdäck. Efter att bland andra Stim protesterat ändrades lagen den 1 januari 1983 och året efter att skivuthyrare dömts i två fall fick dessa butiker slå igen. Gissningen ligger nära till hands att Stim även nu kommer att uppvakta regeringen om skärpta lagar.

I amerikanska senaten ligger redan ett lagförslag som siktar på att förbjuda sådant som Chilirec. Det kallas PERFORM Act och är kanske det bästa exemplet på hur långt upphovsrättens abstraktion har drivits under det tjugoförsta århundradet. Lagen ska tvinga nätradiostationer att införa restriktioner mot automatiserad åtkomsten av metadata såsom spårnamn, samtidigt som det busenkla kringgåendet av sådana restriktioner kriminaliseras. Copyriot har redan skrivit om vansinnet ett par gånger.