Tänk också på att inlägget ovan i sig inte syftar till att driva någon tes. Det är, vilket tydligt framgår, en sammanställning av befintlig forskning som är tänkt att fungera som bakgrund till en kommande artikel. Där sker den definitiva värderingen av olika faktauppgifters relevans, där kan eventuellt en tes drivas.

Förresten handlar det ju inte bara om ett Ifpi-möte, utan om en hel serie aktiviteter på det upphovsrättsliga fältet åtminstone från 1928-1939.

Att “studera hur valet av mötesort togs emot av samtiden” är ett gott förslag. Vilket fack vars facktidskrifter man då ska läsa är däremot oklart. Juridikpressen kan förstås vara en källa, men vad bevisar det att en eller annan jurist tyckte si eller så om Italiens regim? Grammofonindustrin själva publicerade knappast någon offentlig fackpress, och det är tveksamt om musikernas fackpress ens fick kännedom om mötet – åtminstone verkar Svenska Musikerförbundet inte ha tagit notis.

Ett exempel är detta: Man sitter tio personer runt ett bord och konstaterar att vi som är födda på 1960-talet och aldrig cyklat med hjälm, har ju hjärnorna i behåll ändå. Men den elfte personen, som fick hjärnskada, sitter ju inte med vid bordet. “Vi som sitter runt bordet” är ett snedfördelat (biased) urval (nämligen just överlevarna, inte de förolyckade) av alla som föddes på 1960-talet.

Att börja studera Italien (och alla brister i dess dåvarande statsskick) efter att man konstaterat att det var där IFPI:s grundarmöte hölls, verkar vara just ett sådant urvalsfel, ett letande under gatlyktan.

Ett intressant komplement vore att studera hur valet av mötesort togs emot av samtiden. Det bör väl vara dokumenterat i facktidskrifter? Man kan jämföra med hur lärarkonferensen i augusti 1933 i Santander, Spanien, refererades i Svensk Lärartidning senare samma månad, speciellt “det tyska problemet”,
http://runeberg.org/svlartid/1933/0749.html

Urvalsfel? Du betraktar i så fall denna undersökning lösryckt från annat som undersöks på t.ex. den här bloggen eller i min egen historiska forskning. Jag “tittar inte på resten av Europa under mellankrigstiden”, påstår du. Inte? Nå, bara bland de senaste tio inläggen på Copyriot finner jag en titt på mellankrigstidens Ungern samt ett som länkar till en pdf-artikel jag just skrev som tittar på Sverige och USA under mellankrigstiden.

Ingen har påstått att korporativa tendenser var någonting unikt för Italien. Tvärtom. Just därför citeras just följande passage från Julius Stone i inlägget ovan: “most of the changes which Fascism professes to sponsor were sponsored long before in democratic countries“. Han har nog rätt i detta. Samtidigt var Mussolinis Italien unikt i så motto att de renodlade korporativismen till ett ideal som, även om det aldrig förverkligades, strävade efter att omfatta alla aspekter av livet. Självklart är detta relevant att förstå i ett historiskt sammanhang.

Och vilka alternativa orter hade IFPI 1933? Hade Paris, Berlin eller London varit tänkbara orter att samlas på?

Bra fråga! Snabbt försök till svar:
Berlin vore kanske lite knepigt hösten 1933. Paris skulle väl däremot funka utmärkt (inte minst som franskan fortfarande var det språk som gällde för juridiska diskussioner kring droit d’auteur). London vore dock allra mest logiskt, den europeiska skivindustrins oomstridda huvudstad, dit Ifpi också förlade sitt kansli.
Andra alternativ skulle vara det neutrala Schweiz, populär plats för allehanda internationaler och även det land där Ifpi efter stiftandet kom att registrera sin juridiska person. Eller varför inte Bryssel, Amsterdam, Köpenhamn, Stockholm, Budapest…
Att just Italien valdes, inte bara en utan minst två gånger, pockar på en förklaring.

Rasmus tittar på fascismens Italien och där hittar korporativism. Men han tittar inte på resten av Europa under mellankrigstiden. Om han gjorde det, skulle han hitta korporativism lite varstans, t.ex. i det svenska Saltsjöbadsavtalet. Eller i statliga televerkets övertagande av privata Stockholms Allmänna Telefon (cirka 1920). Eller Lubbe Nordströms “Lort-Sverige” där genomgripande (statliga) åtgärder var den självklara lösningen på en misär orsakad av otillräckliga privata initiativ. Eller folkstämningen efter kapitalmarknadens självkollaps på Wall Street 1929. Eller den allmänna entusiasmen (före kraschen 1932) för Ivar Kreugers sammanblandning av privatekonomi och statliga monopol.

Detta bakgrundsbrus, oberoende av statlig ideologi (nazism, leninism, socialdemokrati, kapitalism, liberalism), av tilltro till storskaliga statligt-privata korporativistiska lösningar, måste utgöra bakgrunden för beskrivningen av det fascistiska Italien.

Och vilka alternativa orter hade IFPI 1933? Hade Paris, Berlin eller London varit tänkbara orter att samlas på?