Stim spräcker miljardvallen

För ett tag sedan fick jag ett utbetalningskort från Stim med några tusen kronor. Det gör mig till en relativt priviligierad i jämförelse med de flesta anslutna till Stim, som inte fick ut några pengar alls för 2007. Av oss drygt 21000 som fick Stim-pengar, fick 81 % mindre än 5000 kronor. Några hundra rättighetshavare hörde till den klick som kunde kassera in mer än 100000 kronor.
Bland dem finns utan tvivel Per Gessle, Björn Ulvaeus och Max Martin, rättighetshavare till de tre mest inkomstbringande låtarna.
Mycket mer information än så ges inte om den faktiska fördelningen i Stims årsredovisning från 2007, som just släppts [pdf]. Där finns dock viss annan intressant läsning.

Det går bra för Stim. Rekordbra. För första gången överstiger de samlade licenspengarna en miljard kronor. Att skivförsäljningen minskar kompenseras av att den levande musiken, och bakgrundsbruket av inspelad musik, ökar kraftigt. Enligt Stims årsredovisning har livemusiken i Sverige börjat ändra form under senare år:

Antalet stora konserter minskar medan klubbverksamhet som erbjuder levande musik växer. Festivalerna hävdar sig fortfarande i konkurrensen om publiken.
/…/
Klubbverksamhet som erbjuder levande musik växer. Som exempel kan nämnas rockklubben Debaser vid Slussen, vid Medborgarplatsen och nu även i Malmö. Band som spelar covermusik drar publik till uteställen med diskotekprofi l. Internet och framförallt MySpace bidrar till att publiken hittar ny musik och efterfrågan på ett mer varierat utbud av levande musik ökar. Många svenska band som inte är kända av den bredare publiken turnerar flitigt. Även spelställen med dansbandsmusik i medelstora städer drar stor publik.
Det blir allt vanligare med tillfälliga event i samband med lanseringar av nya produkter, jubileer och positionering av varumärken. Enstaka kvällar anordnas i butiker och andra lokaler med såväl levande musik som DJs. Professionella DJs turnerar som artister och agerar publikmagneter.

I den mån som denna bild av Sveriges musik stämmer, måste den betecknas som ljus! Färre besökare på mastodontkonserterna och fler på småspelningarna betyder att ett större antal artister kan tjäna stålar på att spela (observera att vi då inte talar om royalties, utan om gager, som Stim inte har med att göra).
Stims fördelningen av licenspengar från den växande klubbscenen uppges baseras på “områdets statistiskt utvalda musikrapporter”. Vad det innebär är oklart. Tidigare verkar det ha inneburit att Stim låter en grupp mainstream-dj:s skicka in listor på sina mest spelade låtar, och sedan utgått från att dessa låtar är de som spelas på alla klubbar.

Två andra områden där fördelningen är godtycklig har också ökat sin omsättning stort. Bakgrundsmusik i butiker och liknande är det ena. Byggande av inglasade gallerior verkar ge Stim rejält klirr i kassorna.

Det är vare sig ekonomiskt försvarbart eller praktiskt genomförbart att den som behöver en musiklicens för bakgrundsmusik också ska rapportera vilken musik man använt. Därför tillämpas på detta område en så kallad analogifördelning. Redan befintliga rapporter om spelad musik i radio och tv återanvänds.

Kort sagt räknar man med att den musik som spelas på landets kaféer och butiker är densamma som sänds via etermedierna. Närmare bestämt har Stims styrelse klurat ut följande “analogiunderlag” för området bakgrundsmusik:

SVT 4,98
TV3 – 4,24 %
TV4 – 3,81 %
Kanal 5 – 2,34 %
Canal+ – 0,61 %
Film/tv, Temo – 1,99 %
SR-P1 – 0,38 %
SR-P2 – 1,48 %
SR-P3 – 10,36 %
SR-P4 – 3,38 %
SR-lokalradio – 12,35 %
Kommersiell radio – 21,11 %
Närradio – 1,63 %
Fonogram – 31,34 %

Även vad gäller privatkopieringsersättning (kassettersättning) ser sig Stim tvingade att förlita sig på massmediebaserad fördelning av pengarna. Där gäller följande analogiunderlag:

NCBs fonogramavräkning – 25%
SR riksradio och P4 Lokalradio – 25%
Tv/Film – 50%

Att musik från tv/film får en så stor andel tycks bero på att Stim gissat sig till att digitala lagringsmedier i hög grad används till att lagra videofiler. Försäljningen av mp3-spelare och andra digitala medier – vars faktiska användande är ännu svårare att gissa än de gamla kassettbandens – har fått Stims intäkter från privatkopieringsavgifterna att skjuta i höjden. Kolla in diagrammet:

Dock bör det dock noteras att livemusik, bakgrundsmusik och privatkopieringsersättning – de tre kraftigt ökande områdena – tillsammans blott utgör en knapp tredjedel av Stims totala intäkter från svenskt musikbruk. De två stora tredjedelarna stavas fortfarande radio-tv respektive fonogram. Vilket kan bidra att förklara att Stims negativa inställning till fildelning är lika militant som tidigare, oavsett hur de försöker framställa sig utåt.
Stims vd Kenth Muldin kräver i årsredovisningens förord att Renfors-utredningens förslag om att stänga av fildelare ska genomföras. Och han formulerar åter vad Stims omtalade förslag, som okunniga tyckare fortsätter att lovprisa, går ut på: “de rättighetshavare som så önskar kan få sina rättigheter licensierade via Stim för fildelning”. Rakt på tvärs med påståendet på stim.se om att Stim har ett förslag om “att göra det lagligt att ladda ner all musik på internet”. Snackar vi om all musik, eller bara om viss musik? Enligt vd:n det senare. Följaktligen utbasunerar Stim (med bistånd av Westander PR) en medveten lögn!

Stims nya PR-strategi verkar dessvärre varken leda till transparens eller klarspråk. Men ambitiös, det är den. Nu har Stim har rekryterat en ny kommunikationschef, ett “stort Eagles-fan” vid namn Susanne Bodin.