Filmklippet ovan, från Rapport i TV2 den 17 maj 1979, har spridit sig som en löpeld. Först av Hybris, sen på Videofeber, därefter kommenterad av bland andra Emil Arvidson, Karl Sigfrid, Per Gudmundson, Stefan Thungren, Studio.se forum, Piratpartiets forum, Stefan Flod, Rick Falkvinge och Projo.
Inte utan stolthet kan jag meddela att det var jag som letade fram det. Det krävde en hel del grävande, först i föreningsblad för discjockeys, sedan i Statens ljud- och bildarkiv. Alltihopa som en del av min forskning om “kampen mot musikmekaniseringen”. Sammanhanget reds ut i en artikel [pdf, 12 sidor] som inom kort publiceras i en antologi för kulturhistorisk medieforskning. Om ni hör till dem som tycker att filmklippet säger något om även dagens situation, rekommenderar jag att ni läser den artikeln.
Många verkar skratta sig blåa över att Musikerförbundet år 1979 krävde en “särskild diskoavgift” för att rädda dansbanden. Med risk för att skratt hamnar i vrångstrupar, måste jag åter påminna om att avgiften faktiskt infördes år 1986. Den kallas Sami-avgift och omfattar förutom diskotek även alla tänkbara andra offentliga sammanhang där inspelad musik används (Yngve Åkerberg nämner i klippet ovan bland annat hissar och idrottsanläggningar).
Musikförbundets andra krav, generell indragning av diskotekens utskänkningstillstånd, infriades däremot inte. Fast Per Gudmundson berättar, utifrån en ny roman av Johan Kinde, att myndigheterna faktiskt tenderade att avslå just diskotekens ansökningar om alkoholtillstånd under 1980-talets första hälft.
Klippet handlar alltså om Musikerförbundet, ett fackförbund inom LO som under 1970-talet i första hand representerade just dansbandsmusiker. När Stefan Flod skriver att det var “antipiratmaffian” som ville stoppa diskoteken är det inte korrekt. Tvärtom jublade skivindustrin över diskovågen och Stims tidning hade euforiska rubriker om ABBA, “Sveriges lönsammaste exportindustri”. Även om detta skriver jag i min artikel, där det i korthet utreds hur det var först efter att upphovsrättslagen utvidgades 1986 som Musikerförbundets intressen började synkas helt med skivindustrins. (I vissa frågor, såsom motståndet mot hemkopiering, slöts alliansen dock tidigare.)
Således måste jag även invända lite mot vad Rick Falkvinge skriver: “1905 krävde musikindustrin /…/ 1930 krävde musikindustrin /…/ 1979 försökte de”…
Det är tveksamt om det går att tala om en enhetlig musikindustri över hela denna tid. Musikerförbundet såg sig förresten år 1979 inte som en del av “musikindustrin”, utan som en del av nöjesbranschen, en bransch centrerad kring dansbanor och levande musik. Ur deras perspektiv framstod skivindustrin i hög grad som ett hot mot musikers försörjning genom levande musik!
Mothugg-Johan formulerar det bra: “I själva verket döljer sig ju en rad olika musikindutrier med olika affärsmodeller bakom de olika historiska fajterna, ofta i konflikt med varandra, eftersom den ena musikindustrins död är den andra musikindustrins bröd.”
Härligast i klippet är hur DJ Big Brother skiner upp när han sätter igång sin discorökare (någon som kan berätta vilken låt det är?) (Sister Sledge – He’s The Greatest Dancer) och börjar skaka sina maraccas. “Det här är väl levande musik, om det är nåt som är levande…” Därför var det vansinnigt kul att Emil Arvidson kunde uppmärksamma att DJ Big Brother inte är vem som helst, utan en levande legend, en musikalisk institution – ja, enligt många den person som gjorde Stockholms musikliv roligt igen. Hans namn är Sydney Onayemi.
Sydney Onayemi kom från Nigeria till Stockholm, diskade på Strands Maritime, körde kaffevagn på AGA och städade toaletterna på Gröna Lund för att finansiera sina studier på Handelshögskolan.
Men mest av allt ville han spela skivor på klubbar på nätterna och nu börjar han spela på två skivspelare (!), inspirerad av pionjärerna på andra sidan Atlanten.
Att vända plattor hade visserligen varit ett säkert sätt att få tjejer på sedan slutet av sextiotalet, men ingen hade tagit det på samma allvar som Sydney, “Big Brother”, som blir vår första riktiga DJ.
År 1979 rapporterade däremot Rapport att DJ Big Brother “är discjockey för att spara pengar”. Tro’t den som vill…
När han 1972 startade diskoteket Big Brother, på den då gudsförgätna Körsbärsvägen bortanför Östra station, trodde folk att han var galen. Men Sydney jobbade hårdare än andra, skurade ställets toaletter själv och lyckades genom sin säregna stil med visselpipa och maraccas som förstärkning till skivorna hålla drömmen vid liv. Några decennier senare är det uppenbart att han varit en av centralfigurerna för landets musikaliska utveckling.
Bloggaren Wibjörn berättar personliga minnen av DJ Big Brother. Det kan nog stämma att Sydney Onayemi är värd en bok!
Uppdatering med fler blogglänkar: Mattias Svensson, Ulrika Good, Stationsvakt (med skönaste pratbubblan), Brusa högre lilla å, Judy.
33 kommentarer ↓
Sydney Onayemi bor i mina kvarter vid Gärdet! Jag har alltid undrat vad det var för en lirare – han börjar bli till åren nu men klär sig alltid väldigt uppseendeväckande. Jättestora röda glasögon, guldlänk runt halsen, manchesterbyxor… nu faller plötsligt allting på plats. Jag skall säga hej till honom nästa gång vi ses, och se om han har några anekdoter att dela med sig av från diskoeran.
“Härligast i klippet är hur DJ Big Brother skiner upp när han sätter igång sin discorökare (någon som kan berätta vilken låt det är?)”
enkelt. Sister Sledge: “He’s the Greatest Dancer”
http://www.youtube.com/watch?v=7LUie81E82k
discoklassiker!
TACK JONAS!
En underbar detalj i videon du länkar är “databokstäverna” som stavar Sister Sledge i början. Ännu en liten pusselbit till att förstå hur disco kunde förknippas så starkt med högteknologi…
(Förresten… På tal om 1979, så kanske undrar om Rapper’s Delight, som släpptes först på kvällen. Enda omnämnandet om den som jag hittat i VSD-nytt är dock att en skribent kastar ur sig: “Är det ingen mer än jag som tycker att ‘Rapper’s Delight’ med Sugarhill Gang är skit?!!!”)
Sister Sledge – He’s The Greatest Dancer: http://www.youtube.com/watch?v=7LUie81E82k
Will Smith har samplat den i en irriterande låt: http://www.youtube.com/watch?v=BIduOvEoVeQ
[...] även alla tänkbara andra offentliga sammanhang där inspelad musik används”, kompletterar Copyriot i ett [...]
Otroligt intressant läsning, den där 12-sidiga PDF:en. Å vad man skulle önska att våra beslutsfattare skulle ta sig tid att läsa den som motvikt till vulgärpropagandan från musikindustrins lobbyister, som de uppenbarligen läser och sväljer helt okritiskt med hull och hår.
Den 9 maj ska tydligen STIM-VDn Gunnar Petri doktorera vid Uppsala universitet på “Författarrättens genombrott”. Boken finns redan på mitt bibliotek.
[...] och att discoställen skulle vägras utskänkningstillstånd. Det lät barockt ända tills vi, via Rasmus/Copyriot, fick reda på att de också fick igenom sina krav. Discoavgiften infördes, och discotek vägrades [...]
Tack för att du la ut denna fantastiska tillbakablick i Sverige som det en gång var.
Ett makalöst fall av synkronicitet är att Stil i P1 igår delvis handlade om just Sydney Onayemi. Rolig och intressant lyssning. http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=2794
[...] Bakgrund kring diskoavgiften och Sydney Onayemi [...]
Intressant.
Jo, Sydney är både en kulturell hjälte i Sverige och en hjälte utifrån entreprenörsperspektivet.
Jag har inte läst artikeln ännu, men… ovan verkar det lite som att storyn slutar vid 1986. Det är lite synd för det är ju runt 1987 som historien börjar på allvar. Då startar det som skall bli det svenska musikundret och ffa den svenska klubbmusiks-undret (åtminstone i Sthlm).
Detta var ju inte bara en kulturell revolution utan är nog också det moderna Sveriges största liberala revolution. Det är lite konstigt att ingen någonsin verkar ha skrivit Sveriges moderna klubb- och musikhistoria utifrån ett liberalt perspektiv. För i grunden finns ju precis samma elementen där som vi såg i den tidiga indusrtialiseringen på 1800-talet och dess liberala reformer.
Johan H: Just i den här artikeln ligger fokus på ungefär tiden 1976-1986, ja. Allting ryms inte i ett blygsamt papper till en historikerkonferens…
Jag har två originalaffischer hemma på väggen inramade från Sidneys (har jag för mig att han stavade men är inte hundra …) klubb 1984. Han körde mycket med Big Brother-konceptet i början av 80-talet. Har även åkt med Sidney i hans vita öppna Rolls Royce sommaren 1982 kanske. Han förändrade Stockholm.
[...] fram klippet för sin forskning och resonerar kring 70-talsdebatten i en artikel (här, 12 sidor). Rasmus konstaterar också att “diskoavgiften” också infördes, så kallad Sami-avgift, som inkluderar alla [...]
[...] Gudmundson uppmärksammar Rasmus Fleischers spaning om hur Diskoteten sades vara “dansbandsdödare”. Gudmundson tycker ändå att det är [...]
[...] Copyriot utvecklade och Hybris var kanske först. Komiskt är det i alla fall när Svenska Musikerförbundet försöker stoppa diskoteken. Självklart blir parallellen till idag, när man försöker stoppa fildelning. [...]
[...] Niklas Strömstedts blogg. Jag hade inte tänkt på honom på evigheters evighet innan jag läste Copyriots inlägg om “diskoavgiften” och föjde de länkar som fanns där om gamla DJn Sydney Onayemi (Big Brother). Då dök främst [...]
[...] i svensk tv (Rapport i TV2) den 17 maj 1979 (flashvideo från youtube.com) hittade jag bland Copyriot-inlägg jag lämnat olästa en [...]
[...] Update: Läs mer hos Copyriot [...]
Jättekul att Sidney dyker upp igen! Han var discoguden framför alla andra i Stockholm i mitten av 70-talet. Jag slank med min äldre bror in till Körsbärsvägen och Big Brother och dansade till den allra hetaste musiken. Sen hängde jag med till 1984 ett tag också! Utan Sidney och Big Brother hade Stockhom definitivt varit en tristare stad. Sidney har haft kultstatus sen dess. Jag morsade på honom på Kungsgatan i slutet av maj – och tyvärr hade jag för bråttom för att hinna stanna och prata. Sidney gick på kryckor (!), men såg lika vältränad ut som alltid. Han kör säkert hårt tills han är 100!
Ursäkta felstavningen: Sydney ska det ju vara, förstås.
All respekt till Sydney!! Han var helt klart startmotorn till Stockholms nattliv…. Stureplan hade nog varit Norra bantorgets korvkiosk utan honom!
Var själv DJ från -77 till sådär -87. det var en härlig tid… och visst kom en hel del inspiration från just Sydney!
Betr div avgifter etc så fick nog varken Stim eller Sami en spänn från de ställen jag spelade på -vilket de heller inte var/är värda. Ännu mer intressant var att man tjänade mer som DJ på fritidsgårdarna än på t ex Big Brother, Phonograph, New Generation etc… -intressant så tillvida att fritidsgårdarna betalade mer och dessutom svart!! (dvs tog ur entrékassan).
Eftersom jag spelade på “fel” ställen fick jag aldrig tillfälle att träffa Sydney och de övriga “tunga” i Sthlm vilket jag beklagar -dock så var det en fantastisk tid!
Ha ha shit va kul. Hängde alltid på big brohter på grevturegatan när det begav sig..shit va kul Hoppas sidney mår bra!
[...] hittat i arkivet utan på Youtube… och istället för att själva leta upp originalbanden (såsom Copyriot en gång gjorde) hämtar de ner filmen från Youtube och visar den i flashkomprimerad Youtube-kvalitet. Märkligt. [...]
[...] ett tag sedan skrev Copyriot om hur musikerförbundet ville förbjuda discomusiken. Det är dags att bumpa tråden nu när IPRED är på [...]
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Frågor kommer och går Möjligtvis liknande inlägg: Bakgrund kring diskoavgiften och Sydney Onayemi [...]
Jag har skrivit om Sydney i min bok GÅ UT (Bonniers 1997). Den beskriver hela disko-eran i Stockholm, förhistorien med klubbarna i gamla stan och utvecklingen till klubbstockholm i början av 90-talet. Några av citaten i texten här ovan är tagna direkt ur min bok!
Den som är intresserad kan köpa boken av mig.
vänligen
C F H
[...] via: copyriot [...]
[...] kamp mot ”amatörer” och mot discon kan tyckas otroligt fånig, och det var den också, men vad som däremot inte är ett dugg fånigt [...]
[...] kommentarerna Henrik on Vad är det samtida?Så bare hold din kaeft, mand! « Andrea Doria on Bakgrund kring diskoavgiften och Sydney OnayemiLinus Walleij on Maskerade ungnietzscheanerNea on Maskerade ungnietzscheanerPhilip Jägenstedt on [...]
I’m Sydney’s brother, the youngest and think he’s the best. Thanks everyone for paying tribute to a ‘a good man and hardworker for the love of the arts’.
[...] Om du har slutat skratta nu, så kan jag berätta att den avgiften både infördes och finns kvar idag. Den kallas numera för Sami-avgift. [...]
Kommentera