Arkivfrågor har inget nyhetsvärde, inte förrän de diskuteras under rubriken “fildelning”

Litteraturvetaren Thomas Götselius gjorde kring senaste sekelskiftet gjort en stor insats för att i Sverige lansera tyska medieteoretiker, inte minst Friedrich Kittler. Han har även bidragit till att etablera termen “mediearkeologi”, för de forskningsansatser som förskjuter fokus från arkivens faktiska utsagor till de mediala förutsättningar som arkiven är underkastade.
I en krönika i gårdagens DN diskuterar Thomas Götselius den stundande sammanslagningen av Kungliga Biblioteket och Statens ljud- och bildarkiv.

Som den tyske mediearkeologen Wolfgang Ernst påpekat medför digitaliseringen en förskjutning från lagring till överföring som arkivets primära funktion. I stället för att som förr gå till arkivet och studera en urkund hämtar man hem det man vill ha i digital form på webben. Men därmed kommer arkivens och bibliotekens traditionella öppenhetsprincip i konflikt med upphovsrätten. För när ett “lån” innebär att man kopierar verket – och det gör man oundvikligen i en digital miljö – är varje låntagare en potentiell bokpirat. Att hålla piraterna borta genom nyinrättade arkivspärrar är emellertid inget alternativ, för då schackrar man med den öppenhetsprincip som från början motiverade uppbyggnaden av mediearkivet.

Thomas Götselius sätter fingret på ett dilemma som är svårt att kompromissa bort. Möjligen låter det lite väl optimistiskt när han hävdar att arkivspärrar är otänkbara. Sammanslagningen lär väl knappast avskaffa de spärrar som redan finns på Statens ljud- och bildarkiv – åtminstone i teorin. För det första måste man vara registrerad som forskare för att komma åt deras arkiv, även om såväl studenter som journalister och konstnärer frikostigt brukar bjudas på forskarregistrering. För det andra är det förbjudet att ta med sig inspelningsutrustning in i arkivet. Detta är emellertid busenkelt att kringgå för den som (likt jag) befinner sig på en institution dit arkivet skickar fjärrlån i digital form. För sakens skull måste man på Södertörns högskolebibliotek boka ett “medierum” med utrustning där man kan se materialet. Men naturligtvis kontrollerar ingen om man tar med sig en dator eller annan kopieringsutrustning in…

Statens ljud- och bildarkiv, eller biblioteken de samarbetar med, har själva inte det ringaste intresse av att förhindra kopiering. Ändå implementerar de kopieringsspärrar, som förvisso går att kringgå, enbart för att invagga rättighetshavare i trygghet. Situationen påminner om hur tjänster för strömmad musik, såsom Spotify och Last.fm, å ena sidan tvingas försäkra musikförlagen att de gör allt för att ingen ska kunna rippa deras strömmar, å andra sidan mycket väl förstår att alla ljudströmmar kan rippas.

Precis som Wolfgang Ernst klargör, handlar detta inte så mycket om upphovsrättens avvägningar, utan om vad själva digitaliseringen gör med våra teknikerna för lagring och överföring av information.

Dagens Nyheter har för vana att rakt under sin logotyp på förstasidan skylta med två krönikörer. Gärna balanserat, som idag: ekonomi till vänster, kultur till höger:

THOMAS GÖTSELIUS: Vad fildelningsdebatten behöver är mera eftertanke. Kultur 4

Fast krönikan handlar ju inte om “fildelningsdebatten”! Den handlar om skriftkulturens digitalisering och om makten i/över de statliga arkiven.
Arkiv har dock sällan nyhetsvärde. För att kunna diskuteras i en dagstidning måste arkivfrågorna därför hakas upp på något som enligt journalistikens rådande norm har nyhetsvärde. Exempelvis “fildelning”.
Således inleds krönikan med meningen “Bokpiraterna är här”, följt av en kort hänvisning till The Student Bay, som nyligen blev till en “nyhet“. Detta lilla intro är dock bara till för att leda över på de arkiverings- och digitaliseringsfrågor som Thomas Götselius egentligen är intresserad av i sin krönika.

Till krönikeformen hör att slutklämmen helst ska knyta an till öppningen. Thomas Götselius kan sitt skribenthantverk och ser till att nämna ordet “fildelningsdebatten” även där. Trots att vad han där försöker säga handlar om någonting annat, visserligen relaterat fast mycket bredare: Att digitaliseringen kräver nya sätt att förstå arkiv.

I morgon lördag anordnar Carl-Michael Edenborg en Textmässa i Stockholm, med bland annat ett samtal om bokmediets framtid där Piratbyråns Magnus Eriksson deltar tillsammans med Oivvio Polite. Själv missar jag tyvärr Textmässan, då tillbringar tre dagar i Lund på Svenska historikermötet 2008 tillsammans med 500 andra historiker.

Litteraturvetaren Thomas Götselius gjorde kring senaste sekelskiftet gjort en stor insats för att i Sverige lansera tyska medieteoretiker, inte minst Friedrich Kittler. Han har även bidragit till att etablera termen "mediearkeologi", för de forskningsansatser som förskjuter fokus från arkivens faktiska utsagor till de mediala förutsättningar som arkiven är underkastade. I en krönika i gårdagens DN diskuterar Thomas Götselius den stundande sammanslagningen av Kungliga Biblioteket och Statens ljud- och bildarkiv. Som den tyske mediearkeologen Wolfgang Ernst påpekat medför digitaliseringen en förskjutning från lagring till överföring som arkivets primära funktion. I stället för att som förr gå till arkivet och studera en urkund hämtar man hem det man vill ha i digital form på webben. Men därmed kommer arkivens och bibliotekens traditionella öppenhetsprincip i konflikt med upphovsrätten. För när ett "lån" innebär att man kopierar verket – och det gör man oundvikligen i en di