Sorry om det var lite OT :)

Japp, det är spännande i bägge fallen finns det en tendens till att negligera “baksidan” av dessa företeelser. På samma sätt som många glömmer att Hells Angels ju är en civilsamhällesorganisation (som skapar “social tillit”), tänker man inte på att självorganiserande, rhizomatiska “meshworks” bygger på strikta organisationsprinciper, och således innefattar något mått av maktutövning och tvång.

Å andra sidan så är ett språk alltid dynamiskt och utvecklas och återspeglar samhällets utveckling. Det språk vi har idag reflekterar vilka ord som människor faktiskt använder, och med den betydelse de väljer att ge dem. Det är inte bara orden själva och hur frekvent de används som varierar över tid, utan även deras semantiska innebörd. Med vilken rätt kan vi säga åt någon annan vilka ord som är korrekta?

I princip tycker jag att det är helt ok att använda vilka ord man vill inom ramen för en akademisk uppsats eller avhandling, så länge man tydligt definierar (eller omdefinierar) innebörden av de begrepp man använder sig av. Det är också fullt rimligt att förvänta sig att man förhåller sig till befintliga ord och begrepp, t.ex. de du nämner här ovan. Men om man tydligt kan visa att just den nyansen av begreppet som man är ute efter och som är central för arbetet inte ryms inom de alternativ som står till buds, så ser jag inga som helt problem med att använda ett annat begrepp. Jag har dock inte läst Linas avhandling så jag kan inte avgöra om detta gäller i just hennes fall.

Appropriation är även ett vanligt begrepp inom sociologiskt och etnografiskt orienterad litteratur som handlar om människors förhållande till saker (snarare än platser). Det handlar bl.a. om motsättningen mellan en “tänkt” användning av en sak (från designerns/producentens perspektiv) och den faktiska användningen för en viss individ. T.ex. i vilken grad det är accepterat, eller t.o.m. uppmuntrat, att “modda” sina saker, osv.
Min poäng här är väl snarast att flertalet av de översättningar till appropriation som du föreslår passar mindre bra i detta sammanhang, i och med att de känns knutna till en viss plats, eller till någonting där någon annan i hög grad utövar makt och inflytande. Detta gäller normalt i mindre utsträckning över saker som du själv har i din besittning, än över delade resurser som offentliga rum. Dock är detta en svår distinktion, speciellt då EULAs och andra juridiska konstruktioner tas med i beräkningen.

Kanske är det så att även om “appropriation” kan vara mer eller mindre svår och kontroversiell för materiella ting, arkitektoniska rum, etc, så finns det alltid ett viss utrymme för detta. Det finns alltid utrymme för en viss tolkningsflexibilitet, och det finns alltid en viss mångtydighet beträffande vad något “är” eller vad det är till för, vad det är bra för, vad det används till, av vem, osv. Jag upplever dock att då vi lägger till juridiska begränsningar i form av licenser och liknande så finns det inte längre samma utrymme för tolkning och tvetydighet (trots att lagen alltid ska tolkas). Det finns inte längre samma möjlighet för mig, som individ (eller mindre grupp), att omtolka vad något är och vad det betyder för mig, efter mitt eget huvud och mina referensramar. Detta i sig ser jag som en stor inskränkning i mitt sätt att leva, och som en väsentlig skillnad mellan traditionella, materiella ting (eller för den delen abstrakta, immateriella skapelser) och abstrakta juridiska regelverk vars syfte är att begränsa användningen av något, men också att begära ensamrätt för tolkningen av vad något är (tolkningsföreträde).

En möjlighet är förstås att översätta appropriation helt enkelt till “äg” :)

k33p 0n pwnIng pUbl1c Sp4cE!