Nja, det är väl inte så konstigt väl? De som slagit igenom känner sig för det första stöddigare och vågar kritisera samt att de har något att försvara. Musiker som inte slagit igenom vill ha ut sin musik och vill knappast stöta sig med de kanske få fans som de skaffat sig. Men jag blir också trött när man ser att band som exempelvis Metallica bölar och visar sitt giriga tryne.

Sen angående att man i framtiden kan “äga” all musik som någonsin skapats så ser jag en lustighet med det hela som förmodligen är uppenbar för alla. Man vill inte ha all musik och man kommer aldrig hinna att lyssna på all musik heller. Men bara tanken på att detta faktum existerar och att det retar gallfeber på hela musikindustrin får mig att riktigt skratta hysteriskt.

Mja. Ett känt problem med utvecklingen av lagringsmedier är att bandbredden inte alls ökar lika snabbt som lagringskapaciteten. Vi kommer ha utrymme för all världens musik långt innan vi har möjlighet att överföra alltihop på rimlig tid. Därmed inte sagt att grundprincipen håller, men men skall inte stirra sig blind på den ena av två nästan oberoende begränsningar.

(För övrigt finns det en parallell inom nätverk: man kallar bandbredd för ”hastighet” och blundar för att latens är ett svårare problem att lösa. Det är dock inte lika begränsande som den relativt långsamma utvecklingen av bandbredd för lagring.)