Musikskaparnas intresseorganisation?

April 14th, 2008 | inkasso Skriv ut

När Stim i början av februari tog ställning för en oklart utformad nedladdningsavgift i en debattartikel, presenterade sig organisationen på ett helt nytt sätt. Man kallade sig “musikskaparnas egen intresseorganisation“.
Sedan dess har Stim fortsatt att banka fast frasen genom flera pressmeddelanden, senast idag.

Det är ingen hemlighet att byrån Westander PR ligger bakom Stims höjda profil. En arbetsgrupp bestående av Jean-Daniel Maurin, Birger Östberg och Karin Widengren hjälper Stim med medieträning och formulering av pressmeddelanden. Stim har all anledning att vara nöjda över genomslaget.

Det finns ingen anledning att fördöma Stim för att de anlitar en PR-byrå. Tvärtom ser jag fördelar i att de tvingas styra upp sin retorik, som tidigare ofta tenderat åt det pompöst diffusa. Däremot finns det skäl att kritisera alla de nyhetsredaktioner som kallar omredigerade pressmeddelanden för nyheter. En enkel sökning visar hur bland andra TT, Resumé och SVT Rapport rakt av har kopierat frasen “musikskaparnas intresseorganisation”.

Vad är det då för fel på en sådan beskrivning? Framför allt är det bedrägligt hur Stim – eller kanske snarare Westander PR – omdefinierar ordet “musikskaparna”. För de allra flesta inbegriper ett så brett begrepp alla tänkbara människor som arbetar med att skapa musik, inklusive den musiker som tolkar låtar skrivna av någon annan. Stim representerar dock inte musiker i deras egenskap av musiker, utan representerar tonsättare. Därtill representerar de musikförlag vilka näppeligen kan påstås vara “musikskapare”.
Betydligt mer korrekt är därför den beskrivning som Stim själva ger på sin hemsida: “Musikens upphovsmän och musikförlagen har gett Stim i uppdrag att förvalta deras ekonomiska rättigheter.”

Att sköta den ekonomiska förvaltningen av vissa rättigheter, är inte riktigt detsamma som att vara en allmän intresseorganisation för alla som skapar musik. Om Stim vore en intresseorganisation, skulle man också kunna förvänta sig att den hade en mer traditionell interndemokrati. I verkligheten måste man dock bli särskilt invald som medlem för att få något inflytande alls, och de tre organisationerna FST, Skap och SMFF har alla vetorätt. Sistnämnda representerar musikförlagen. Är det inte lite konstigt att de har en sådan position i något som kallas “musikskaparnas intresseorganisation”. Lite som om Förläggarföreningen skulle ha vetorätt inom Författarförbundet.

Genom att underförstått utmåla sig som samlad företrädare för all slags musikupphovsrätt, kan Stim ge nyhetsmedierna det köttben som de så ivrigt suktar efter – hoppet om en lösning. Därför får varje pressmeddelande om att Stim har träffat företrädare för internetföretag utslag i nyhetsartiklar, trots att de inte meddelar något nytt. Och visst har även internetföretagen intresse av att demonstrera sin öppenhet för samtal, i ett läge när de satts under ökad press från Ifpi med flera.
Men att bägge sidor genom pressmeddelanden uttrycker sin förtjusning efter dessa samtalssessioner, betyder inte att en “lösning” är på väg i hamn. För det första på grund av det enkla faktum att musik inte bara omfattas av upphovsrätt, utan även av “närstående rättigheter“, vilket gör att Stims idéer har noll praktisk betydelse så länge inte såväl Sami som Ifpi är med på noterna.
För det andra för att Stim fortfarande är kvar i 2005 års förvirring, i det att de talar om nedladdning som ett lösryckt fenomen. “Stims förslag innebär att den som lagligt vill kunna ladda ner musik för eget bruk ska kunna välja ett internetabonnemang som tillåter detta mot en högre månadsavgift.” Med andra ord vill de att uppladdningen ska vara lika kriminaliserad som idag, alltså att kriget mot fildelningen ska kunna fortsätta. Detta förstår internetföretagen, men de har inga skäl att lufta sin skepsis. Tvärtom har de allt att vinna på att fortsätta le och låta teatern dra ut på tiden.

16 kommentarer ↓

#1 brokke on 14 April 2008 at 3:59 pm

Jag reagerade också på “musikskaparnas intresseorganisation” i pressmeddelanden idag. Dessutom reagerade jag starkt på att det var just pressmeddelanden som kom – om nåt så vagt som att nån skulle ha ett möte. Det är ju rakt av löjligt. Men vad kan man förvänta sig av desperation..

#2 Uffe on 14 April 2008 at 7:10 pm

Ser man lite cyniskt på det så kan det ha en fördel….

Om Stim, i gemene mans ögon, blir den enda organisation som företräder musikskapare, kommer Sami och IFPI inte att ha någon annan än Stim att gnälla på. Det kan alltså bli interna stridigheter ‘inom’ musikbranschen. Och då får vi något som Stalin var bra på: divide and conquer.

#3 T on 14 April 2008 at 9:14 pm

Jag råkade i hastigheten först läsa:

Musikkaparnas intresseorganisation

Jag kan inte påstå att det heller är en alldeles felaktig benämning.

#4 Björn Felten on 15 April 2008 at 1:36 pm

Man kan ju inte låta bli att fråga sig om någon av våra beslutsfattare över huvud taget brytt sig om att skumma igenom STIMs årsredovisning.

Den är en fullkomligt hårresande beskrivning av hur mycket alla vi medborgare tvingas betala (via massor av omvägar) för att STIM skall få ihop sina 1,12 miljarder (2006) att leka med.

Vaffan, släng in några hundra miljoner i internetavgifter också, det försvinner ju ändå i deras (eller förmodligen Copyswedes — med ytterligare 265 miljoner 2006) stora, omättliga gap.

#5 Stim och fildelning « Onsdag on 15 April 2008 at 3:46 pm

[...] hanterar vissa ekonomiska rättigheter åt anslutna tonsättare och musikförlag (och alltså inte musikskaparnas egen intresseorganisation). De har gjort lite väsen av sig de senaste månaderna genom luddiga förslag om hur man kan [...]

#6 Mr.Tin on 15 April 2008 at 6:22 pm

Är det Stim påstår ens möjligt så som 2005 års lag ser ut?

“Stims förslag innebär att den som lagligt vill kunna ladda ner musik för eget bruk ska kunna välja ett internetabonnemang som tillåter detta mot en högre månadsavgift.”

Om vi bortser ett ögonblick från att Stim inte kan erbjuda detta eftersom de inte har alla rättigheter, stupar det inte ändå? Lagen innebär ju att det är förbjudet att tillägna sig en kopia som är gjord från en olovlig förlaga. Så om förlagan alltjämt är olovligt tillgängliggjord, kan det verkligen bli lagligt att kopiera den bara för att man betalar för det, ens om betalningen faktiskt sker till rättighetshavaren?

#7 Copyriot › “År 2030 kommer det inte finnas några artister kvar” on 17 April 2008 at 11:50 am

[...] published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Musikskaparnas intresseorganisation? Möjligtvis liknande inlägg: Bedrägligt förslag om [...]

#8 opassande » Blog Archive » Stim och åklagare Roswall — arrogansens ambassadörer on 26 April 2008 at 5:09 pm