1. Vad består verket i?

Upphovsrätten omfattar verk och gäller inte för idéer och procedurer. Annars skulle vi öppna för upphovsrätt på oskrivna böcker och alldagliga saker som folk gör. Verket måste ha tagit sig uttryck på något sätt. Den omfattar inte heller utförande, och för att förstå det räcker det med att konstatera att “utförande” är ett verb, medan “verk” är ett substantiv. Det är verket som omfattas, inte skapandet av det.

2. Är det verkligen ett verk?

Uppnår det verkshöjd. Att någon skriver en kort alldaglig mening på tre-fyra ord gör ju inte att denne kan stämma andra som som skrivit samma mening. Med verkshöjd menas normalt att ett verk inte skulle ha kunnat framställas snarlikt av två personer oberoende av varandra, inget annat. En domstol ska inte bedöma om en viss stil eller trend skall åtnjuta upphovsrätt, det skulle ju vara bedrövligt om domstolar avgjorde vad som är konst och inte.

3. Har då ett intrång begåtts i upphovsmannens ensamrätter?

Den uppenbara kärnfrågan.

Om då ett visst intrång föreligger, har då en tillräckligt betydande del av verket framförts, gjorts tillgängligt osv..? Rätten behöver dessutom göra en bedömning om uppsåt och hurvida upphovsmannen lidit skada, annars är ju hela frågan en storm i ett vattenglas. Det är ju rättvisa som skall skipas, inte någon sorts hämnd.

teater går inte att översätta till ettor och nollor, men så som upphovsrätten är konstruerad är det inte ett krav. allt som är karakteristiskt till den grad att det är mycket förknippat med en viss person eller sällskap skulle säkert kunna bli upphovsrättsskyddat.

jag vet inte riktigt vad som skulle krävas, men säg att nån regissör (eller teatergrupp) gör en tolkning av romeo och julia som är så pass speciell att regissören söker patent på just denna sortens framförande av romeo och julia (de ändrar inget i själva texten, så det är inte en omarbetad version av dramat, bara ett sätt att spela upp det).

eller, säg att en skådespelare har ett mycket unikt och karakteristiskt sätt att säga “att vara, eller inte vara” på, som hela hans karriär är uppbygd omkring. han försäker ta patent på själva sättet han säger det, och rörelserna som han gär när han säger det, och allt vad som kan omfattas. (om elvis varit vid liv: “thankya. thankya very much”).

varför inte? jag kan inte se någon direkt skillnad mellan det, och att ha upphovsrätt på t.ex. en låt. sätt att använda sig av toner, eller sätt att använda sig av sin kropp, båda två är universella ting som alla alltid har omedelbar tillgång till (om vi antar att “låt” = “kombination av toner”).

Det intressanta är att jag fått min upphovsrätt grovt kränkt av 20th C Fox, men trots att jag begärde juridisk hjälp av TF i höstas har ingenting hänt. Man kan släppa fram Pontén att gå de multinationella jättarnas ärenden mot enskilda människor, men tvärtom verkar vara mycket svårare.