Jag kan naturligtvis inte tala för andra, men personligen har jag en 40gb musik-spelare som jag bär med mig överallt. Mycket enkel, med stöd för den mest vanliga USB-kabeln man kan tänka sig, och när den väl kopplas in i datorn kommer den direkt upp som en extern hårddisk till vilken jag nu kan föra över filer (även musik, utan att använda speciell mjukvara som exempelvis iTunes). Det hela är mycket smidigt!

När jag träffar vänner byter vi sedan filer med varandra; jag har ny musik, nya filmer eller vad det nu kan vara — och får sedan även själv något nytt. Jag skulle vilja hävda att offline-kopieringen för personlig del ger mig lika mycket som online-kopieringen, och då vill jag tillägga att jag i snitt laddar ner 3-4 filmer i veckan, och musik dagligen.

ps: ta bort “blink” på “NO COPYRIGHT. NO LICENSE.” ;-)

Därför går de midre bemedlade hem till andra och lånar.

I den föredragstext som länkas från inlägget, säger jag:

“The attempts to stifle file-sharing networks aim at downscaling piracy. But in effect, it’s not so much about reducing the total quantity of copyrighted data that is exchanged, as it is about the scale of the networks themselves. Downscaling the swarms of peers accessing each others’ archives, while keeping bandwidth constant: That does not mean less piracy, but less pluralism in what is really shared.
If you have to rely on the archives of your personal social networks – that is, on darknets – then your available archive is so much more limited that in the end of the day, the dominant players of the copyright industry will keep a great amount of control over in what directions you will be able to develop your taste, even if they cannot inhibit the reproduction of their own “content”.
That means a certain amount of predictability for them, which they regard as highly important. /…/ In a larger perspective, the ongoing war against file-sharing networks is more a war for securing this predictability, market synchronization and control, than it is about defending copyrighted works against their unauthorised reproduction.”

Finns det nån statistik på vilken musik som gynnas av den här trenden? Det borde väl vara musik från de stora bolagen..

släpper hela musik/filmhistorien fri än de senaste månadernas

produkter. Kanske antar de att det tar längre tid för dem att nå

hemkopieringen än fildelningsnätverken. Om detta stämmer eller ej vet

jag faktiskt inte.

Intressant att se hur kontrollen över ett upphovsrättsskyddat verk

ökar och minskar under dess levnadstid. Mp3-bloggar hålls rätt löst,

där finns de som uppmärksammar musiken allra först och därför fungerar

som värdefull buzz. Sen kommer en fönster med maximal kontroll när

verket är nytt och ska syncas med marknadsföring, premiärer och andra

lanseringar, efter det tunnas kontrollen ut mer och mer.

Hur ska det tolkas att andelen britter som använder internet i andra

hem är högst i Europa? Bra fråga! Har det med spridningen av teknologi

att göra? Är det på grund av utforming av och rörlighet i och mellan

stadsdelar? Har det att göra med britternas långa festnätter som ger

utrymme för både för- och efter-data? Drogvanor? Arbetsfördelning?

Bostadssituationen? Använder britter Internet mer till social mjukvara

medan svenskar tenderar att använda det till asocialt surfande?

Finns det annat som britter gör i större utsträckning i andras hem än

surfar?

Jag ser bara på mig själv, det dyker upp en mp3:a från vänner och bekanta i princip varje dag, ibland slinker en musikvideo in i mailboxen också.

Jag har slutat med att spara piratkopierade låtar på hårddisken, väljer att ha dem faktiskt i mailen.

Till och med när jag flyttar saker mellan datorerna använder jag i många fall epost, på så sätt är det ju även en backup man gör.

Därför tror jag inte på att hårddisk till hårddisk-kopiering är någon som kommer att öka, däremot utdelning just via email och liknande tjänster, det är ju liksom mycket smidigare.