Igår höll så riksdagen sin utfrågning om “Upphovsrätt på internet”. Copyriot förutspådde att det skulle bli en förutsägbar teaterpjäs, vilket det antagligen också blev. Slående nog verkar inga nyhetsmedier ha gjort sig besväret att rapportera därifrån, och inga bloggar utom ett par stycken skrivna av riksdagsmän, däribland Karl Sigfrid (m).
Han antyder misstanken att antipiratismens drivkraft inte så mycket är rättighetsindustrin, utan lobbyisterna själva, som i intresse av att behålla sina jobb har starka incitament “att övertyga uppdragsgivarna – skivbolag, filmproducenter och dataspelsföretag – om att kampen mot tekniken kan vinnas”.
Att gå tillbaka från överflödsparadigmet till det gamla lågkonsumtionsparadigmet är inget alternativ.
Med ovanstående mening sammanfattar Karl Sigfrid det anförande som enligt honom utgjorde utfrågningens ljuspunkt, vilket hölls av Martin Thörnkvist från The Swedish Model. Där betonas att framtidens modell inte är en modell.
Framför allt tar anförandet upp utvecklingen av lagringsmedierna – något som också var utgångspunkten när Piratbyrån för snart ett år sedan dödförklarade fildelningsdebatten, bland annat med följande ord:
Igår gick vi runt med megabyte i fickorna, idag går vi runt med gigabyte, i morgon med terabyte…
Temat utvecklas vidare av Daniel Johansson på Digital Renaissance, en nystartade blogg närstående The Swedish Model. Han arbetar just nu på ett forskningspapper med arbetstiteln “Effects on the Music Industry as a Result of Radically Increased Storage Capacity“, vilket kan bli högst intressant läsning.
Redan nu skriver han om Kryder’s Law, en slags motsvarighet till Moore’s Law, fast för lagringsmedier i stället för processorkraft. Smaka på följande lista över den genomsnittliga kapaciteten på hårddiskar för konsumentmarknaden, extrapolerad tio år fram i tiden:
1998: 8 GB
1999: 15 GB
2000: 30 GB
2001: 55 GB
2002: 100 GB
2003: 175 GB
2004: 250 GB
2005: 450 GB
2006: 600 GB
2007: 900 GB
2008: 1,5 TB
2009: 2,5 TB
2010: 4,5 TB
2011: 7 TB
2012: 12 TB
2013: 20 TB
2014: 35 TB
2015: 60 TB
2016: 100 TB
2017: 175 TB
2018: 320 TB
Storleken på viss programvara, exempelvis operativsystem, tycks öka i motsvarande takt och bidra till att driva på ökningen i hårddiskars storlek. För musikfiler är saken annorlunda. Flertalet tycks nöja sig mp3-filer i storleksordningen 5-6 megabyte, och även om det osannolika skulle inträffa att okomprimerade filer blev populära utanför de snäva kretsarna av ljudfanatiker, finns ett tak för hur stora de kan bli.
Daniel Johansson skriver:
If you buy a new harddrive during 2008 you can probably store around 200 000 music files on that drive. The increase in storage capacity is exponential meaning that in just 5 years a harddrive can store 4 million songs and in the year 2018 the capacity will be around 64 million songs. /…/
In the year 2018 a regular iPod will most likely be able to store around 6-7 million songs, and just a couple of years after that a DAP might hold most of the music that has ever been published. /…/
I believe this is a “wild card” that most people in the music industry is not seeing at all. How will this developmnent affect private copying? When music fans can say: “I have all the music from 1950-2010, do you want to copy?” What kind of business models will be viable in such a reality?
Det är frågan som måste ställas! Eller snarare den ena frågan. Den andra frågan handlar om någonting större än affärsmodeller, om hur inspelad musik kan göras meningsfull.
Samtidigt, som kuriosa, kan vi notera att kristdemokraterna har bytt linje i fildelningsfrågan. Nu tycker de att “Stimavgift för nedladdning” är en lösningen. Bortsett från hur verklighetsfrämmande det är – med lagringsmediernas utveckling i åtanke – att behandla fildelnings som ett lösryckt fenomen, är det intressant att kristdemokraterna åtminstone i teorin öppnar för en avkriminalisering. För tre år sedan var det snarare miljöpartiet som lade fram det förslaget.
Det är intressant att notera hur samma förslag har vandrat från riksdagens mest internetvänliga till dess mest upphovsrättsfundamentalistiska parti. Ett framsteg, trots allt.
19 kommentarer ↓
“finns ett tak för hur stora de kan bli” – eh, nej? :) Om man kan koda en ljudfil i n kbps, kan man väl lika gärna koda den i n+1 kbps?
Sen045: Visst, visst. Men det finns föga skäl till det, åtminstone så länge “originalet” är digitalt och alltså redan har en begränsning.
Hela The Swedish Models anförande finns här: http://www.theswedishmodel.org/about/anforande/
Martin: Redan länkat i texten ovan :)
(Sorry förresten att jag i tidigare inlägg skrivit att det var Mattias som skulle snacka för The Swedish Model. Jag hade fått den uppfattningen när jag sprang på honom strax innan.)
för att ett fickminne på 10 TB verkligen ska vara användbart gäller det ju att överföringshastigheter ökar i samma takt som lagringsutrymmet. jag har ingen insyn i vilka tekniska svårigheter det kan finnas med det, skulle vara intressant att veta. det får ju inte ta mer än några timmar att kopiera över några TB för att man ska ha verklig möjlighet till fildelning.
men visst, förr eller senare så kommer all teknik vara tillräckligt bra och musikfiler kommer vara för små för att man inte ska ha all musik man gillar i samma usb-penna eller vad det nu är för pryl. det dröjer väl 10-15 år till innan samma sak gäller för film då.
Det stämmer absolut att utvecklingen på bussarna är lika viktig för att kraftigt utökat lagringsutrymme ska bli spännande. Även här ser vi en snabb utveckling. Vi kan ta Universal Serial Bus som exempel. USB 1.0 lanserades 1996, men det tog en stund innan standarden slog igenom.
Man talar vanligtvis om tre hastigheter för USB: Low (1,5 Mbit/sek), Full (12 Mbit/sek) och Hi (480 Mbit/sek). USB 2.0 finns i alla tre hastigheterna, men Hi finns bara för den senaste standarden. Självklart sker inte överföringen i dessa hastigheter hela tiden, i verkligheten är de klart mycket lägre beroende på olika omständigheter, man brukar säga att hastigheten i genomsnitt ligger på hälften av den potentiella. Långt ifrån alla USB 2.0-produkter har förresten Hi Speed, vilket kan förklara varför det där billiga USB-minnet tar en kvart på sig att föra över en film.
Nästa generation håller på att utvecklas för fullt, USB 3.0, och de första konsumentprodukterna förväntas finnas ute under 2009 eller 2010. Då talar vi om det man kallar Super Speed (tro vad det blir efter det? Duper kanske…) som innebär en 1000-procentig ökning av överföringshastigheten jämfört med USB 2.0 Hi Speed, d.v.s. 4,8 Gbit/sek. Det är möjligt eftersom man går över från koppar till optisk fiber. Optimalt skulle den standarden kunna överföra 36 gigabyte i minuten, men jag tror inte att man kommer att nå till mer än kanske 20% av det i början, d.v.s. ca 7 GB. Detta skulle i så fall innebära 420 GB/tim, eller ca 80 000 låtar, så vi är långt ifrån de hastigheter som behövs.
Men, om vi förväntar oss att även överföringshastigheten kommer att öka på samma sätt som lagringsutrymme och processorhastighet, har vi alltså en ökning från 1,5 Mbit år 1996 till 4,8 Gbit år 2010, åtminstone i teorin. I verkligheten vet vi ju som sagt att hastigheten inte når upp till vad standarden säger, men samtidigt är det en exponentiell ökning även här så med den tidsserie vi har bör “Duper Speed” lanseras någon gång kring år 2014-15 och kanske ligga kring 25 Gbit/sek. Justerat för ineffektiviteten i överföringen (20% av optimus) bör vi i så fall ligga på ca 2 TB i överföringskapacitet per timme, eller ca 400 000 låtar.
Men, nja, det skulle fortfarande ta 12 timmar att överföra ett bibliotek motsvarande iTunes Store. Det måste gå fortare!
Så, när DAP´s når lagringskapaciteten av 6-7 miljoner låtar år 2018-2019 lanseras USB 5.0 eller “Wow Speed” som ligger på ca 80 Gbit/sek. Vi justerar för ineffektivitet och konstaterar att där någonstans bör vi kunna ligga på en överföring av ca 1,4 miljoner låtar i timmen, och då börjar det bli lite mer intressant. Jag har inte tagit med utvecklingen för Firewire eller konkurrerande standarder här, men även där sker en liknande utveckling.
Förmodligen kommer det inte alls att gå till på det här sättet, det kommer säkert något wild card och ändrar allting, men det är jävligt kul att räkna på det!:)
“Storleken på viss programvara, exempelvis operativsystem, tycks öka i motsvarande takt”
Bara om man ser på de exemplar där användaren inte har någon kontroll över användnigen och utveckligen utan är slavar under företagens nycker. Praktexemplaret är väll Windows Vista, men vem är så psykiskt labil att han/hon kör det?
[...] av vad upphovsrättsivrarna sa och vad vi pirater skulle ha svarat om vi hade fått chansen. Copyriot sätter frågan i ett större perspektiv, och noterar att även om många av de styrande [...]
Sen045: jodå, det finns ett övre tak. Om vi bortser från en eventuell trend där musikspåren blir flera timmar långa så är begränsningen i orginalkvaliteten. Visst, du kan spara en musikfil i n+1 kbps, men om orginalet är i n kbps så innebär det att du lägger till information, information som måste extrapoleras från given information. Ta t.ex. bilder, när du förstorar den, dvs ökar antalet pixlar den utgör, så läggs information till. Efter en viss punkt så kvittar det hur bra programvaran är, bilden kommer bli sämre. Samma sak med musik. Efter ett tag så låter det skräp igen helt enkelt.
Men visst, man KAN, men det är en dum ide.
Detta är dessutom relaterat till de praktiska hinder som blir obsoleta i och med ökad kapacitet.
Förr så sysslade man med det tidsödande nöjet att “bränna skivor” för att hårddisken blev full. När iPod/iTunes slog igenom blev det så enkelt att göra om en CD till mp3 att till och med en fyrtiotalist fixade det.
Troligtvis kommer torrentar av typen “All Albums from Artist X” att bli ganska vanliga. Med obegränsad kapacitet så är det meningslöst att begränsa sig till ett album.
Dock finns det en begränsning med enorm lagringskapacitet. När du väl har “tankat över” så fryser du tiden tills nästa tillfälle att koppla upp dator/mp3spelare/telefon/etc. Radions förmåga (och även webradio, osv) att fånga “samtiden” går därmed förlorad. Men detta borde kunna avhjälpas med 3g/wi-fi i de nya musikspelarna, ex iPhone.
Med dagens upplägg av musikfiler har det onekligen en gräns på storlek. Men även dessa har ett upplägg som kan komma förändras. Inte minst med tanke på mjuvarusidans motsvarighet GPL, lär det dyka upp musikfiler i “källkodsformat”. Kanske där alla spår är intakta såsom de var innan man mixat ner de till stereospår.
Som jag ser det, så är det bara en tidsfråga innan de första mobiltelefonerna (eller liknande :) ) med öppna lösningar, såsom linux som OS, kommer ut. Och då dröjer det inte länge innan man får RSS-liknande funktioner.
Detta i samband med allt snabbare trådlös överföring på korta avstånd (wlan ligger redan uppe i 300M) gör att man, så snart man befinner sig i tunnelbanan eller andra ställen där det finns mycket folk, automatiskt kan uppdatera sin musiksamling med det man är intresserad av.
Detta förutsätter naturligtvis att det inte finns femtioelva tusen olika rippar av en och samma låt, utan att det finns någon “officiell” utgåva. Vilket skulle kunna ge de försoffade skivbolagen en nisch att sikta in sig på.
@Xtra: “för att ett fickminne på 10 TB verkligen ska vara användbart gäller det ju att överföringshastigheter ökar i samma takt som lagringsutrymmet…”
“det får ju inte ta mer än några timmar att kopiera över några TB för att man ska ha verklig möjlighet till fildelning.”
Nja, givetvis så är ökad överföringshastighet av godo generellt och i synnerhet när (jag höll på att använda “om”) lagringskapaciteten skenar iväg. Jag skulle dock inte hävda att det är en absolut förutsättning.
In a galaxy far far away…eller åtminstone på tiden innan nätet så var det ungefär som det skulle kunna bli om (jag övervägde att använda “när”) någon drar ur sladden till Internet. På den tiden kunde kopieringen bestå av med disketter maximalt fyllda Jiffypåsar försedda med fixspraybehandlat porto (återvinning är en dygd) som frekvent skickades och togs emot länder och riken runt. På detta sätt byggdes ansenliga samlingar upp av spel, programvaror, musik (moduler och annan blipp-blopp) etc.
Ett nätdödat samhälle (dystopi?) skulle gjuta nytt liv i den typen av kopiering men med monumentalt bättre förutsättningar då de lagringsenheter som nyttjas kommer bli försvinnande små.
Det jag vände mig mot är att även om överföringshastigheterna inte ökar i paritet med lagringskapacitet så betyder det inte alltför mycket då även själva kopieringsprocessen förändras. Vi går från mer eller mindre realtidskopiering, ofta i nära anslutning till då behovet uppstår, till ett mer batchbaserat beteende, kompletta mängder vid infrekventa återkommande tillfällen. Till skillnad från förr i tiden så behövs minimalt mekaniskt eller manuellt interagerande under överföringens gång, dvs “kopiera ” istället för “kopiera , byt disketter, kopiera , byt disketter, massera kopieringsinducerad lateral epikondylit, kopiera …”. :)
Kunde bara inte undvika att länka till den här godbiten, http://media.techeblog.com/images/exensivehard.jpg
Hastigheten på hårddiskar inte ökat särskilt markant. Man har visserligen gått över till SATA nu så att man lättare kan öka hastigheten men man märker i princip ingen skillnad på en IDE disk på 7000 rpm och en SATA disk på 7000 rpm och 32MB cache. Vill man ha riktigt snabba diskar är det SCSI som gäller och de har inte alls ökat i storlek som “vanliga” diskar.
Sedan är det som Björn säger, Windows är oerhört bra på att slurpa i sig all prestandaökning inom hårdvara som sker.
[...] “Kryder’s Law” och överflödsparadigmet [...]
[...] på all musik som någonsin spelats in. Det bör man få plats med på en hårddisk i slutet av nästa decennium om lagringskapaciteten ökar i samma takt som idag, då borde även antalet uppkopplade datorer ha [...]
[...] µTorrents “footprint” (storlek) anses vara ett av de starkaste skälen att välja programmet. Och visst är det häftigt att µTorrent för windows bara tar 263 kB plats på hårddisken. Men mer än häftigt är det inte. Hallå! Hårddiskutrymme är ingen bristvara 2008! [...]
Piratpartisten Copernicus…
Med detta sagt så menar jag verkligen inte att piratrörelsen består av en samling missförstådda genier och Copernicusar även om jag bestämt hävdar att vi däremot delar Copernicus förmåga att tänka nytt och inser att ett paradigmskifte ske……
Kommentera