Inlägget om Västsveriges organiserade discjockeys 1978-80 uppskattades tydligen av vissa, så här kommer ett till tillbakablickande på den tidens musikekonomi. Ämnet kanske är lätt obskyrt, men kanske kan säga något om vår tids digitala musiktjänster.
Den femtonde oktober år 1979 inledde göteborgsföretaget Tal & Ton AB en omfattande försöksverksamhet med discoreklam. På 103 diskotek runt om i Sverige installerades jingelmaskiner, vilka under två veckors tid varvade discomusiken med korta, inspelade reklamjinglar för allt från jeans till margarin. Diskoteken som i avtal förbundit sig att spela sammanlagt minst fem minuter reklam varje kväll erhöll en okänd summa pengar av Tal & Ton AB.
Till presskonferensen i Stockholm inbjöd Tal & Ton AB även Anders Hållinder från Västra Sveriges Discjockeyförening (VSD), som dagen efter uttalade sig i Expressen:
— Vi var lite rädda att reklaminslagen skulle skrämma iväg publiken. Att jinglarna skulle vara töntiga. Men när vi lyssnade på dem blev vi positivt överraskade. De var proffsigt gjorda.
— En proffsigt gjord jingel kan till och med förbättra en discoshow så därför är vi positiva till dem.
— Dessutom måste discoteken köpa bättre anläggningar för att kunna spela jinglarna, vilket förbättrar vår arbetssituation. Bättre utrustning ger bättre show.
Planen var att permanenta reklamen från januari 1980. “Då skall jingelmaskiner finnas på alla ställen”, skrev Anders Hållinder i VSD-nytt. Så verkar dock inte ha skett. Av allt att döma föll discoreklamen i glömska efter att försöksperioden var avklarad och marknadsundersökare för Tal & Tons räkning utvärderat effekterna.
Idag kanske det tycks självklart att människor på ett dansgolv inte vill låta reklaminslag bryta flödet. Å andra sidan går det någonstans att förstå Tal & Tons resonemang, så som det refererades i Expressen:
Att discoteksgästerna får betala för att lyssna på reklam slår man ifrån sig på Tal & Ton och gör jämförelser med reklamen på idrottsarenorna, biografer och i tidningar.
Förvisso finns det en tendens att acceptansen för reklam, där den dyker upp i nya sammanhang, snabbt breder ut sig bland en bred publik. Skillnaden mellan reklamskyltar på idrottsarenor och reklamjinglar på dansgolv är dock uppenbar: de förstnämnda ockuperar visuell plats i rummet, medan de senare tar upp tid. Visserligen tar även biografernas reklamfilm (allt mer) tid, men de läggs åtminstone innan filmen, inte inne i den. Tanken på att spela reklamjinglar mellan låtar tycks ha vilat på föresatsen att dansgolvupplevelsen inte är en helhet, utan snarare en rad av separata upplevelser av låtar.
Spotify heter en tjänst för strömmad musik över nätet, som ännu bara finns i en reklamfri betaversion som hyllats av många. Affärsidén verkar vara att framöver börja spela reklamjinglar mellan låtarna, valda utifrån användarens lyssningsprofil. Samtidigt ska det finnas möjlighet att betala för en reklamfri spelare.
Visserligen skiljer sig dansgolvets kollektiva musikupplevelse från framför-datorn-lyssnandets individuella. Ändå kanske discoreklamens misslyckande säger något om Spotifys utsikter. Om tjänsten är verkligt bra är det förvisso sannolikt att många väljer att betala för att slippa reklamen. Däremot är det kanske mer tveksamt hur framgångsrik själva reklamen blir, annat än som rent störningsmoment.
Kuriosa: Tal & Ton AB drevs (och drivs) av allt att döma av Bo Starander, som under 1960-talet var frontfigur i framgångsrika gitarrpopbandet The Spotnicks.
8 kommentarer ↓
ska tydligen vara höjden av elajtness att få en spotify-invite. soundcloud är enklare. själv är jag inbiten pandora-användare. som bekant funkar pandora endast för amerikaner numer, så jag tvingas köra genom en socks5 proxy på en amerikansk server jag har tillgång till. något krångligt, men det funkar. last.fm radion har jag aldrig riktigt gillat.
På tal om DJ’s:
Australian Recording Industry Association har tydligen börjat kräva licenspengar för att DJ’s ska få kopiera sin musik till andra (lätt-jockeyade?) format.
http://news.slashdot.org/article.pl?sid=08/04/02/2242200
Fortsatt väldigt intressant!
Det finns bara en Anders Hållinder enligt hitta.se, en göteborgare i fyrverkeribranschen. Någon med tid borde göra en enkel intervju med honom för att få mer detaljer om det här. Hur tänkte han? Hur gick det sen? Hur ser han på det nu? Det vore läsvärt!
Reklamavbrott som affärsidé (diskoreklam då, spotify nu) verkar mer och mer riskabelt. För varför skulle folk uthärda avbrott när avbrottsfria alternativ alltid är möjliga? Mashupsajter ger ju redan avbrottsfria musiksjok. (http://muxtape.com/ , http://www.mixwit.com/ ).
Här är en text som diskuterar de två sajterna ovan:
“Are mix tape sites on solid legal ground?”
http://www.news.com/8301-13772_3-9908164-52.html?tag=nefd.only
Muxtape lagrar själva filerna. Mixwit är som mininova för streaming – de medierar sökningar på sidor som i sin tur bara indexerar musikfiler som lagras på diverse andra ställen.
Vad kommer IFPI att säga om saken? “away taping is killing music”, förmodligen.
Kan inte reklamen i Spotify liknas vid reklamradio ? Vilket man nog ändå får lov att kalla framgångsrikt.
Är ganska emot reklam, men något som skulle kunna testas är ju att ge kvällens DJ(s) skivor/filer med jinglar som de kan mixa in ett visst antal gånger under kvällen.
Besökarna blir inte lika störda, och DJ’n får en kreativ sysselsättning att ägna sig åt. Sen kan man ju diskutera om produktplacering och smygreklam är något man vill ha och uppmuntra….
@Snild Dolkow: Det är inte bara Australian Recording Industry Association som kräver pengar för kopiering från lagligt förvärvade CD till andra medier inom en verksamhet. IFPI i Sverige ställer liknande krav på både radiostationer och gyminstruktörer.
“Det finns bara en Anders Hållinder enligt hitta.se, en göteborgare i fyrverkeribranschen. Någon med tid borde göra en enkel intervju med honom för att få mer detaljer om det här. Hur tänkte han? Hur gick det sen? Hur ser han på det nu? Det vore läsvärt!”
Jodå det hela rann ut i sanden och iden försvann. Delvis var den inspirerad från radiostationer i USA där fräcka reklamjinglar kan tillföra en tråkig musikmix något. Men detta var länge sedan och får väl numera betraktas som preskriberat !
Det finns många fler som blev mycket mer Dj inriktade än politiskt intresserade. Många VSD DJ gjorde många remixar som man bara hördes på Radio VSD Ex Rolf fourhands Legefors. Anders Spiaderman Nilsson,
Gregory Reed, Abbe Asovic, Sanny X gjorde flera mixar på radion och Radio VSD hade första spelrätten till Mixarna (före radio Luxenburg)
Vidare så var det en mer Elit inriktade kärna i Radio VSD Dom jobbade året runt som DJs på stor sätt alla Göteborgs nattklubbar.
Mer info se Facebook sök abbe asovic så finns bara en bråkdel artiklar/historia om Etablerade Dj från Göteborg.
Kommentera