Förra fredagen, strax innan klockan fyra på eftermiddagen, stegade jag in i den högsta skyskrapan i City of London. Gick fram till receptionen. “Headless meeting, please“. Hänvisades att passera säkerhetskontrollerna och upp med hiss till en av de våningar som disponeras av Regus, ett företag som hyr ut tillfälliga kontor och mötesrum.
På bordet i det lilla rummet var redan ett tiotal namnskyltar placerade, för de speciellt inbjudna gäster som nu började infinna sig. Några forskare av olika discipliner, ett par curatorer, en affärsman av något slag, en undersökande journalist, en jurist, en web 2.0-profil, två konstnärer.
Samtidigt i Nassau på Bahamas, inleder författaren John Barlow – som inte är identisk med John Perry Barlow – sitt sökande efter offshoreföretaget Headless Ltd. Han söker upp Sovereign Trust, det företag som skapat den offshorekonstruktion som Headless Ltd. är en del av, vars högkvarter visar sig ligga i en rosa byggnad som även huserar Bahamas högsta domstol. Som väntat är de minst sagt ovilliga att lämna ut någon information. John Barlow postar ett inlägg i resebloggen med en syrlig kommentar riktad till sina uppdragsgivare, som han för övrigt aldrig har träffat: det svenska konstnärsparet Goldin+Senneby.
På mötet i London förvånas vissa av deltagarna av att Simon Goldin och Jakob Senneby inte har dykt upp. Det är ju de som har sänt ut de personliga inbjudningarna till detta möte om projektet Headless. Bifogat i utskicket var även det purfärska första kapitlet ur romanen Looking for Headless, skriven av “en fiktiv författare”, i vilken såväl Goldin+Senneby som John Barlow figurerar. Looking for Headless citerar utförligt ur John Barlows ofullbordade roman Headless, vilken i sin tur utförligt citerar ur bland annat en detektivrapport som Goldin+Senneby beställt av en större spansk detektivfirma, rörande Sovereign Trust och deras aktiviteter på Gibraltar.
Själv öppnar jag en attachéportfölj och lägger fram på bordet diverse material relaterat till projektet, bland annat nämnda detektivrapport samt en originalutgåva av första numret av Acéphale från 1936. Omslaget visar André Massons berömda bild av en huvudlös mansgestalt.
Dags att öppna mötet. “My name is Rasmus Fleischer, and I am representing Goldin+Senneby as their spokesperson at this meeting, as they have chosen to withdraw… Jag berättar bakgrunden till Headless-projektet, byggt på en möjligtvis långsökt koppling mellan Georges Batailles hemliga sällskap Acéphale och vår tids offshoreekonomi representerad av Headless Ltd. – en koppling som görs till en språngbräda för att inte bara producera vad som ser ut att bli en spännande detektivroman, utan även för en rad konstnärliga undersökningar av relationen mellan plats och icke-plats, av fiktionens roll i världsekonomin och av tillbakadragandets potentialer. Tillbakadragandet tillämpas även praktiskt. All praktisk produktion tenderar att outsourcas. Det är därför som John Barlow är på Bahamas, därför som jag sitter och på småstapplande engelska leder ett möte i en skyskrapa i Londons finansiella center. Och så vidare.
Mötesdeltagarna pratar livligt i nästan två timmar. Skiftar med förbluffande lätthet mellan konst och finans, antropologi och juridik, batailleana och huvudlösa monarker. Mitt i mötet sker en högläsning ur John Barlows reseblogg från Bahamas.
En smått absurd sak: Att åka till Bahamas för att leta efter ett företag som är registrerat där. Alla vet ju att Bahamas i finansiella sammanhang är en fiktiv plats, en stat som säljer sin nationella suveränitet till företag som önskar minimal insyn, däribland Headless Ltd. Samtidigt är Bahamas verkligen en fysisk ö med levande människor.
John Barlows kanske bästa inlägg hittills rapporterar från en tebjudning hos Bahamas generalguvernör, men flätar in stycken om Georges Batailles avsikter med Acéphale. En kraftfull disjunktion som snarare än att försöka förena två teman låter dem ladda varandra med spänning. Det lovar gott inför det fortsatta romanskrivandet, och kompenserar tveklöst det faktum att John Barlows läsning av Bataille och Acéphale ännu så länge är aningen ytlig.
Förresten finns det inga garantier för att John Barlow verkligen är på Bahamas. Han har som sagt inte ens träffat sina uppdragsgivare Goldin+Senneby. Möjligheten finns förstås att han tagit emot pengarna och nu sitter någon helt annanstans och fabulerar om sina karibiska offshoreäventyr. Men i så fall gör han det bra.
En teoretisk möjlighet finns förstås också – vilket jag som konstnärernas talesperson inte försöker förneka – att Headless Ltd. är något som Goldin+Senneby har diktat upp. Personerna runt bordet tycks dock inte se det som ett problem att bry sig om. De har fullt upp med att diskutera konst, ekonomi och hemlighetsmakeri.
En av dem, Sebastian Mary, har fullt upp med att skriva anteckningar som hon lägger upp på en wiki. (Hon bloggade redan i förväg, som Mymarkup noterade.) En annan av de församlade i rummet, Julian Burton, tecknar med färgpennor på ett stort block medan han noga lyssnar på konversationerna. Han titulerar sig “strategisk illustratör”, vilket betyder att företagsledningar hyr in honom för att visualisera innehållet i strategimöten. Exakt hur dagens visualisering ska infogas i det pågående konstprojektet återstår att se.
Fem i sex avslutas mötet. Solen går ner över Londons finanskvarter. På Bahamas är det tidig eftermiddag.

Notera krumeluren nere i vänstra hörnet av Acéphale. Med lite god vilja kan den läsas som “G+S”…
Copyriot återkommer snart med ytterligare ett inlägg om offshore-världar och fiktiva residenser.


8 kommentarer ↓
När dyker Borges upp i den här historien?
Regus blir suger baklänges ^^
LA2: Vet ej, men jag såg “Biblioteket i Babel” ligga framme i G+S residenslägenhet…
Anon: haha!
Innan jag kommit till den biten där du skrev det, så tänkte jag att Headless nog skulle kunna vara något som Goldin+Senneby diktat ihop. Men okej, eftersom det redan nämnts så får man väl ta det ett steg till och säga att Goldin+Senneby nog också är uppdiktade. Vilket kanske är helt osannolikt och så kommer någon nu skriva att de minsann läste engelska tillsammans med Goldin på gymnasiet eller något sånt…
Det här fick mig att tänka på Per Gudmundsson teori om att Geert Wilders islamkritiska film Fitna kanske inte fanns på riktigt (teorin föregick filmpremiären).
Förvisso är det svårt att bekräfta någots autencitet i detta projekt.
RS?
AutenTIcitet. Annars utmärkt intressant, som vanligt.
Frågan är om du verkligen satt på det där mötet i skyskrapan, eller om allt bara är dikt! Manifesteras din existens överhuvudtaget annat än genom blogg- och andra mediaströmmar? Finns det en fysiskt person där bakom, eller är det bara oändligt många virtuella apor?
Kommentera