Comments on: Fem kopimistiska hitlåtar, och tre frågor om remixkultur

By: Copyriot › Sonic Youth bygger en konsthistorisk kanon

Copyriot › Sonic Youth bygger en konsthistorisk kanon — Sat, 17 Jan 2009 21:00:45 +0000

[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Köp Tony Ernsts bok! Möjligtvis liknande inlägg: Fem kopimistiska hitlåtar, och tre frågor om remixkultur [...]

By: fisk0

fisk0 — Mon, 31 Mar 2008 17:06:08 +0000

Jag anser att det ska vara helt fritt fram att sampla precis vad man vill, med den enda uppmaningen om att man ska ha någon slags källförteckning för vad man har samplat ifrån. Huvudsakligen för att lyssnaren ska kunna gå tillbaka och höra vad remixaren har inspirerats eller lånat av – det är trots allt så man upptäcker ny musik.

By: Oivvio Polite

Oivvio Polite — Mon, 31 Mar 2008 08:52:58 +0000

Rasmus:

Har du tips på några andra bloggare som gör den här sortens idéhistoriska blandbands-postings med direktlänkar till låtarna? Jag skulle gärna läsa mer sådant.

By: 99, our 68 » Be Kind Rewind: Kopimist-estetik, meshwork-ekonomi, panspektrocist-business

Sun, 30 Mar 2008 15:02:38 +0000

[...] det första är filmen en hyllning till kopimistisk estetik och remixkultur. Redan vid den första swedeningen (av Ghostbusters) slås man av den kärlek [...]

By: Knbl

Knbl — Sun, 30 Mar 2008 12:49:45 +0000

Joy Divisions “Walked in Line” har kopierats dels av Blood Axis, dels av von Thronstahl, i två olika versioner dessutom. (Fast frågan är om inte von Thronstahl utgår ifrån Blood Axis snarare än från Joy Division?) Gemensamt är tillägg av historiska samplingar, ett än taktfastare arrangemang samt inte minst att orginalets “they” byts ut mot “we”.

Om Laibach visar på de totalitära implikationerna av myshumanismen i “One Vision” utan att klart redovisa sin egen ståndpunkt så omvandlas Joy Divisions popantimilitarism hos Blood Axis och von Thronstahl till bejakande identifikation.

“Schysst”? Nja. “Ironiskt”? Inte det minsta. “Drar åt nya håll”? Definitivt.

Skulle överhuvudtaget vara intressant med fler exempel där ett budskap, om det ens är är rimligt att använda ordet i sammanhanget, inverteras, utan ironisk eller dekonstruktiv avsikt.

By: Mikael Altemark

Mikael Altemark — Fri, 28 Mar 2008 06:00:20 +0000

Ett gott tvärsnitt!

En liten teknisk detalj det är inte frekvensmodulering det handlar om när Terre Thaemlitz låter minnie ripperton vocodas med ANC-utsändningen.

Överhuvudtaget är vocodingens (VOice enCODEr) historia mycket intressant, och effekten på sinnet är mycket njutbar.

http://en.wikipedia.org/wiki/Vocoder

By: Yo ya niggah

Yo ya niggah — Thu, 27 Mar 2008 20:31:49 +0000

Madonna vs Stardust – Music Sounds better with you

By: Dawwe

Dawwe — Thu, 27 Mar 2008 16:10:12 +0000

Min remixfavorit är The JAMs (senare KLF) The Queen And I, detta trots att jag hatar och inte kan stå ut att lyssna på ABBA. Anledningen till att jag med nöje lyssnar på The Queen And I är nog att jag ser det som ett ironiskt verk. Jag förstår inte rikigt varför det skulle vara sämre ifall ett verk är ironiskt “dekonstruerande”, själv ser jag större potential med det arbetssättet.

En bilds upphovsrätt upphävs så fort den används i satir, detsamma bör givetvis gälla musik.

By: frippe

frippe — Thu, 27 Mar 2008 13:38:08 +0000

Är det – ur ett konstnärligt perspektiv – viktigt att agera juste mot den ursprungliga aktören? Jag har alltid dragits till kultur som springer ur motstånd och revolt, och jag skulle gärna se fler artister som tog sig an saker i det förgångna som kanske inte är bra och modellerar om det till nåt som är grymt. Jag vet inte om detta är en drivkraft som redan finns, men inte erkänns.

By: Kalle P

Kalle P — Thu, 27 Mar 2008 11:22:51 +0000

Sant!! Textbesattheten ar ren och skar ondska!!

Och haller med om att det ar lite vanskligt att separera karleken fran ironin. Sitter just med ett projekt dar denna fraga ar central, darav mina funderingar. Satt ute och gubbslemmade med Chris K igar, och vi kom fram till att var generation befinner sig just i skarningspunkten mellan olika satt att se pa detta. De som ar yngre an vi kommer inte se detta som ett problem – alla kommer att se en remix (med eller utan ironi) som smickrande. Etiska overvaganden kring detta – hur remixa snallt? – kommer inte ha nagon plats i framtiden…