Soulseeksöndag: Experiment kring musik och metadata

Vaknar sent, en söndag i mars. Dagens två första sysslor blir att sätta på kaffe och att sätta på musik.
Öppnar kylskåpet. Kaffet är nästan slut, knappt en deciliter kvar, men det räcker till en kopp.
Öppnar iTunes och möts av det rakt motsatta problemet. Där finns långt mer musik än vad som är möjligt att överblicka!

Under helgen passerade hårddiskens musiksamling 100 gigabyte. Att lyssna igenom allt skulle ta uppemot 50 dygn. Hur orientera sig i detta överflöd?
För inte är det så enkelt som att man först tänker att man vill lyssna på en låt och sedan sätter på den. Ibland kan det förstås vara så. Men minst lika ofta vill man överraskas, höra något som man inte visste att man ville höra. Detta förutsätter en viss grad av slump. Å andra sidan tenderar den totala shuffle-upplevelsen i ärlighetens namn också att närma sig meningslöshetens gräns.
Musik är alltid något som sker i spänningsfältet mellan det totalt förutsägbara och det totalt oförutsägbara. Smaka på den! Det gäller inte bara för den som improviserar på ett instrument, utan i precis lika hög grad för den som lyssnar på mp3:or.

Så öppnar jag min Soulseek-klient som stått på under natten, kastar ett öga på vad som tankats till och från min hårddisk. Noterar att andra fildelare runt om i världen har intresserat sig för album som jag knappt mindes att de fanns på min hårddisk och blir själv nyfiken att lyssna på dem. Så löses problemet om vilken musik jag ska lyssnar på.

Alltså bestämmer jag mig för att denna söndag bygga en spellista bestående av all den musik som andra laddade ned från mig under natten. (Här är en lista på det hela, som jag byggde genom att klippa ihop 23 skärmdumpar.)

Fortfarande rör det sig om en våldsam mängd musik, mer än vad jag skulle hinna lyssna på under söndagen. Men att, med okända fildelares oavsiktliga hjälp, fått ner mängden från 100 GB till 3,3 GB gör ändå en väsentlig skillnad.
Lyssnandet knyts närmare till nu. Ett antal för mig okända människor har valt att just denna natt ladda ner just dessa filer, och det föll sig så att de laddade ner dem från just min hårddisk. För mig innebär det att mitt musiklyssnande knyts samman med andras musikbegär på ett sätt som ger precis lagom grad av slumpmässighet, samtidigt som det är fascinerande att fundera på varför folk tankar det ena och inte det andra.

Att två olika personer laddat ned ett tidigare album med Nick Cave är inte så förvånande: hans tidigare alster har aktualiserats av att han släppt en ny skiva som marknadsförs hårt just nu. Men hur kommer det sig att två olika personer laddat ned ett album med Ton Steine Scherben (som jag själv knappt lyssnat på), eller att två andra laddat ned no wave-bandet D.N.A.? Vidare har flera laddat ned Lisa Germano, en artist som jag haft varma känslor för sedan kanske 1996, vilket gör mig nyfiken på om hon kanske har något nytt på gång. Intresset för John Zorn och hans olika musikprojekt är också stort.
Annat som tankas från min hårddisk visar det sig att jag själv glömt att lägga till i iTunes, däribland ett album med Hawkwind, en hel diskografi med Yat-Kha – samt 36 tolvor från Kompakt Extra, totalt över åtta timmars av Köln-techno, som jag själv hade fått hem via en torrent men än så länge glömt att utforska närmare.
Extra kul var förstås att någon valt att ladda ned “The Shape of Medieval Music to Come“, ett album som vi gav ut 2003.
Att samma användare laddar ner olika artister kan uppdaga kopplingar som man inte noterat. Exempelvis att hårddisken tydligen innehåller två släpp med titeln “Aurora Borealis“. Det ena av Sun Ra från 1980, det andra ett släpp som Bill Drummond gjorde anonymt 1997 i sin Kalevala-serie. Testar således en stund att omväxlande lyssna på de två, frijazz och ambient. Funkar ganska bra.

Roligaste upptäckten denna söndag är nog ändå en ganska udda låt från Sublime Frequencies-samlingen “Folk and Pop Sounds of Sumatra Vol. 1″. En samlingsskiva som strikt talat lär vara ett flagrant upphovsrättsintrång, då musiken plockats från diverse kassettband där ofta inte ens bandets namn är känt. Lyssna!

samsimar – indang pariaman.mp3

Jag vill tacka följande soulseek-användare: drstupid, rastasrr, lampshadeboyfriend, jewlyrodger, thewebuser, gprojjd, rasulich, mts79, marzuk, ZannaX, Jesuhi, sun/skull, Enlitened, slutguts, susanin, manudax, geemastah, seltsamematerie, myramyron, bratbratu, backtoback40, ELNAYCK, rxrx, Xiaojiantou1983, Fafou, upsetterfan3241, lazybhoy, socosonic808, fitz, acousticjoy, goohan.ad, antrox, donderbal, forestmusic2, flipflak, shyandbored, barnardocavallino, deleuze, yiddik, cefoboy, richloki, withgod, giulchitaj, masoo, Debaser77.
Ni var mina DJ:s idag. Ni lär inte veta om det. Själv vet jag inte ens var på jordklotet ni befinner er. Ändå styrde era val av nedladdningar mitt soundtrack för denna söndag. Tack!

Slutsats: Att låta uppladdningar styra spellistor var en subjektiv succé. Samtidigt var det väligt tidskrävande att genomföra manuellt. Däremot borde det inte alls vara särskilt komplicerat att koda en enkel mjukvara, som tar data om uppladdningar från Soulseek-klientens loggfil och bygger en spellista med musik.
Konceptet skulle kunna tas vidare i flera spännande riktningar. En simpel funktion vore att utifrån nedladdarens IP-adress visa på en karta varifrån på jorden som spellistebyggandet för stunden fjärrstyrs. En något mer avancerad vore att låta låtordningar styras av vilken musik man har gemensamt med andra.

Den mjukvara som här skisseras skulle göra det tydligare att en uppladdning inte är en enkelriktad process där musikdata transporteras från en dator till en annan. Man får något i utbyte, nämligen metadata, vilket är nog så värdefullt för den som redan har över 100 GB musik att välja mellan.
Likt Last.fm gör lyssnandet mer performativt, skulle detta göra nedladdandet mer performativt. Egentligen finns inget skäl till varför man ska använda två helt olika applikation för att skaffa musik respektive lyssna på musik.
Citerar ur inlägget General Rights Management:

The files have already been downloaded. File-sharing networks must be thought of more in terms of their archiving and indexing function, than as just a distribution technology. What’s crucial are their potential to create meaning from the total abundance of cultural artefacts. More precise: to let provisional groups engage in a common selection, indexing, interconnection, contextualization and actualization.

Att ropa ut idéer om program som man tycker borde kodas brukar inte leda någon vart. Men om någon som läser detta är intresserad av att pröva vad som kan göras för att koppla uppladdningsloggar till spellistor, låt oss då prata vidare om saken!

Vaknar sent, en söndag i mars. Dagens två första sysslor blir att sätta på kaffe och att sätta på musik. Öppnar kylskåpet. Kaffet är nästan slut, knappt en deciliter kvar, men det räcker till en kopp. Öppnar iTunes och möts av det rakt motsatta problemet. Där finns långt mer musik än vad som är möjligt att överblicka! Under helgen passerade hårddiskens musiksamling 100 gigabyte. Att lyssna igenom allt skulle ta uppemot 50 dygn. Hur orientera sig i detta överflöd? För inte är det så enkelt som att man först tänker att man vill lyssna på en låt och sedan sätter på den. Ibland kan det förstås vara så. Men minst lika ofta vill man överraskas, höra något som man inte visste att man ville höra. Detta förutsätter en viss grad av slump. Å andra sidan tenderar den totala shuffle-upplevelsen i ärlighetens namn också att närma sig meningslöshetens gräns. Musik är alltid något som sker i spänningsfältet mellan det totalt förutsägbara och det totalt oförutsägba