55 inlägg från Wien

Tillbaka i Stockholm, efter att mellan den 7 januari och 29 februari bott i Wien som artist-in-residence i Museumskvarteret. Under denna tid producerades 55 inlägg, vilket – ett rätt högt tempo för att vara Copyriot, och en vansinnig massa text.
Föga förvånande visar det sig att inläggen som reflekterar över konstutställningar fick få kommentarer, medan vissa av de som berörde den massmediala fildelningsdebatt som kulminerade i Sverige i mitten av januari ådrog sig enormt intresse. Däremellan återfinns ett antal mer fördjupande inlägg, som överlag är mest intressanta att återkomma till.
För skojs skull kommer här någon slags uppsummering med länkar till nästan alla de inlägg som skrevs under Wien-tiden, samlade under några olika underrubriker.

Svensk fildelningsdebatt
Kommentarsrekordet slogs av det inlägg från 10 januari där Copyriot ifrågasatte hur 20 personer kunde tala för “det kreativa Sverige” på Expressens debattsida. Till samma tidningsdebatt hörde ett inlägg av undertecknad på Sydsvenskans kultursida, vilket snart följdes upp med en reflektion över frågan om amatörism som redogjorde för hur “musikaliska lösdrivare” behandlats tidigare i historien.
Lars Weiss satte ett lågvattenmärke – raljera, raljera – innan eskalationen av underskrifter antog en smått absurd tendens. I massmediernas värld (som har kort minne) var ämnet sedan uttömt. Många menade att debatten degenererat tre år tillbaka i tiden. Copyriot ställde senare diagnosen att frånvaron av begreppet “darknets” var en orsak till den ofta bedrövliga standarden.
Januaridebatten följdes av ett per efterskalv inom musikbranschen. Ett negativt sådant var Stims bedrägliga förslag om en beskyddaravgift, ett positivt – eftersom det tog avstånd från hela det meningslösa för/mot-perspektivet på fildelning – var The Swedish Model.
Lite lättsammare Copyriot-poster tog upp polistabbar, framtidsformler, versalskrivningar och Håkan Hellström.

Fördjupande reflektioner kring antipiraternas strategier
Från mitten av januari kunde Copyriot ge mer utrymme åt framåtblickande reflextioner över antipiraternas nya strategi, som utan tvekan stavas “ISP responsibility.
Medan många försvarare av nätets kommunikationsfrihet fortfarande var fast i en retorik om privatlivets helgd, menade Copyriot att det är viktigare att fokusera på internets själva arkitektur och ansvarsfördelning. Frågan ställdes: Vad är en internetoperatör? Är vi kanske alla, i varierande grad, operatörer på internet?
I samma veva ifrågasattes uppfattningen om Sverige som “piraternas frihamn, bland annat genom fokus på fenomenet RapidShare.
Dessa fördjupande försök kondenserades, översattes och utvecklades till en kort presentation som hölls på Transmediale08 i Berlin.

Abstraktion och ontologi
Sista januari 2008 väcktes åtal mot The Pirate Bay. Därmed väcktes även, på ett akut sätt, frågan om “djuplänkar” och om den upphovsrättsliga gråzon som alla sökmotorer opererar i. Frågan ställdes också vad som konsekvensen kan bli av att tillhandahållare av länkar i tredje led går med på självcensur.
Efter att Ifpi försökte utnyttja läget till att blockera The Pirate Bay i Danmark, väcktes ännu en fråga om upphovsrättens gradvisa abstraktion: Spärra information om hur man kringgår spärrar?
Sammanfattningsvis: Det handlar inte längre om filer, och om de får kopieras eller ej, utan om de hypotetiska bruken av verktyg och index.
Copyriot skrev även ett par andra inlägg kring informationsteknikens ontologi: Ett som myntade begreppet “hårdvaruatomism”, och ett annat som ställde en fråga kring “häleri” av information.
Vidare gjordes ett försök att reflektera över en rättighetsportföljs slående värdeförlust, som inte har att göra med piratkopiering utan med en ny roll för den fotografiska bilden i dagens samhälle.

Konst
Vistelsen i Wien var en konstvistelse som producerade ett antal inlägg från stadens utbud av samtidskonst.
Först ut var ¡Viva la Muerte! på konsthallen, sist ut var en utställning om konst och matematik på MUMOK.
Däremellan ett par reflektioner om hur olika medietyper används i konstrummen. Ett inlägg om ljudets roll i konstrummen, i relation till videokonst och ljudkonst. Ett annat om filmens roll i konstrummen och om konsthallens utställning med Hans-Jürgen Syberberg. Utanför dessa rum skedde en expedition med Graffiti Research Lab.
Besöket på Transmediale.08 i Berlin beskrevs i ett längre inlägg med både mer och mindre lyckade exempel på hur konspiratoriska teman behandlas i konstsammanhang. Ett kortare inlägg diskuterade hur Google Image Search används av konstnärer.
På distans fälldes en småsur kommentar till hur Sveriges Radio P2 förvaltar ett gammalt tilltåg från Fluxus-rörelsen. Och så skrevs det ett längre inlägg, dissande Olafur Eliasson, om Koldioxiden i konsten och konsten i koldioxiden.

Scenkonst avhandlades i några inlägg. Ett tog upp begreppet postdramatik ur några olika vinklar, ett annat skrev om en teaterföreställning om medieteori och dess blinda fläck för teatermediet. För övrigt ordnade Piratbyrån en teaterinfluerad tillställning.
(På syskonbloggen Excerpter postades under Wien-tiden ett, två, tre, fyra, kanske fem inlägg med citat om teater eller performanceteori.)

Film avhandlades också. Inte filmers innehåll, men tre olika exempel på sätt att bruka film: Dels Pirate Cinema Knoxville och dess problem med MPAA, dels konceptet “hemvideofestival” utifrån J.G. Ballard, dels en rapport från Video Club 1115 i Berlin.

Övrigt
Frågan om inglasade gallerior tog upp i ett inlägg. Facebook i två inlägg: ett om ontologi, i ett annat utvärderades vissa funktioner.
Begreppet “kulturell allemansrätt” historicerades. Gunnar Pettersson och Karl Palmås skrev smarta saker om säkerhetspolitik och samtidshistoria som citerades.

Slutligen var det många som läste och kommenterade inlägget “Leviathan kontra internet: Undervattenskablar, geopolitik och konspirationsteorier“.