Att furstendömet Liechtenstein i hög grad lever på kriminalitet knappast någon hemlighet. Den saken uppmärksammas just nu mycket intensivt, såväl här i grannlandet Österrike som hemma i Sverige. Utan att ta del i de pågående diskussionerna, kan det finnas skäl att helt kort nämna ett par aspekter som inte riktigt verkar ha tagits upp ännu.
Tydligen så har tyska skattemyndigheter “köpt stulna kundregister från en bank i Liechtenstein”. Om informationen köpts från hackare eller från illojal bankpersonal framgår inte. Däremot att Sverige verkar få del av uppgifterna, och att Skatteverkets chef inte ser några principiella problem i att betala för “stulna uppgifter”.
Vore detta, som vissa hävar, “statligt häleri“? Så formulerat blir det en intressant fråga, som inte alls handlar om skattefusk i sig, utan om vad information är. Enligt brottsbalken handlar häleri om att någon
tar befattning med något som är frånhänt annan genom brott, [eller] bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv
Att frånhända någon något, är att undanhålla någon detsamma. Bankerna i fråga har knappast förlorat informationen – den har kopierats, inte stulits. Att kopieringen tycks ha varit olaglig förändrar inte saken. Om kopiering är något annat än stöld, går det knappast att tala om “informationsstöld”.
Definitionen av häleri utgår från att “något” illegitimt har bytt ägare. Är data ens “något”? Frågan är befogad. I vilket fall blir det svårt att hävda att någon har “frånhänts” något.
För övrigt berättar SAOB att ordet “häla” ursprungligen betyder gömma, skydda. Det har samma rot som engelskans conceal, latinets celare, gammalgrekiskans καλύπτειν (“inhölja”), fornnordiskans dödsrike Hel – vi snackar alltså rent etymologiskt om samma ordstam som till helvetet.
(På tal om information som påstås ha stulits från banker, finns det även paralleller till senaste Wikileaks-historien.)
14 kommentarer ↓
Ja! Hela tanken med ägande är en stor fet social konvention. Ting liksom information består av materia och energi, och det är meningslöst att skilja dem åt. Med andra ord: data är “något”, precis som allt annat.
Bankerna har inte frånhänts själva informationen, men väl dess sekretess. Och det känns inte särskilt svårt att hävda det.
Slutligen är kopiering helt klart något annat än stöld, varför en precisering i stil med ordet “informationsstöld” är befogad (inte omöjlig).
Jag ser med glädje fram emot den dagen piratrörelsen slutar argumentera utifrån halvgenomtänkta låtsasfilosofiska teorier om hur världen fungerar (inte olikt intelligent design-gänget) och accepterar att synen på stöld, information och lagstiftning är sociala konventioner. Främst eftersom det lär ge större framgång i argumentationen. :)
Lite intressant i sammanhanget är hur fruktansvärt svårt det är att göra rätt för sig. Att ha pengar utomlands är ju i sig inte olagligt, så länge man deklarerar ränteinkomsten. Men försök kontakta Skattemyndigheten och fråga om vilka regler som gäller, vilken valutakurs som ska användas etc. Det är nästintill omöjligt att få ett ordentligt svar, ingen tycks veta.
Nu när många jobbar utomlands några år så tror jag att det blir allt vanligare att man även har bankkonton utomlands. Och inte många har lust att läsa igenom ett långt och komplicerat skatteavtal mellan Kungariket Sverige och landet xxx.
Vill minnas att Jan Rosén för ett långsökt resonemang om att nerladdning kan jämställas med häleri i en artikel som ingår i hans samling “Medié- och Immaterialrätt”, http://www.bokfynd.nu/9176785211.html
Det var länge sedan jag läste den men som jag minns det kändes det som att han letade efter varje halmstrå som kunde användas i argumentation för att nerladdning av olovligt spridd musik var olagligt. (Vilket de flesta jurister var överens om att det inte var.)
Ett ting går att ge tillbaka, inte information. Det är en viktig skillnad i sammanhanget.
Har vi med hackers att göra består det olagliga i ett dataintrång och ett olagligt upprättande av ett register. Men om det rör sig om en anställd behöver inte själva kopieringen varit olaglig. Den anställde kanske upprättade lokala kopior av registret vid flera tillfällen under arbetsdagen. Skulle det röra sig om en mindre mängd uppgifter skulle denne till och med kunna memorera dem. Skulle den memorerande anställde sedan berätta om uppgifter skulle han bryta mot sektretessen (dock inte frånhända någon den).
Vad är då statusen för dessa uppgifter? Som jag förstår det får myndigheterna uppgifterna i ett antal led efter sektretessbrottet. Skulle uppgifternas status förändrats om de först läckts till pressen eller fildelningsnätverk så att man inte behövde betala för dem? Hur långt färgas informationen av dess ursprung?
Jesper: Jag håller delvis med dig om att ting och information båda är materia och energi. Information är tecken, en abstraktion som dock alltid existerar _som_ materia och energi – som ting.
Begreppet information antyder dock att det skulle kunna röra sig om samma information vare sig den existerar i din dator, i min dator eller utskrivet på papper – att ett stycke musik är samma vare sig det är på notpapper, inspelat på skiva eller framförs live. Men menar man att information alltid är materia och energi så är alla de här lika, men inte samma information.
Jag menar att man har mycket att vinna på att se nyansskilnaderna samma information får som olika ting – en bok och en e-bok exempelvis. Lika onyanserat som abstrakt information blir det om man hävdar att boken och e-boken inte skulle ha något med varandra att göra eftersom de är helt lika materia och energi, så även om man skiljer de åt som ting länkar informationen som abstraktion dem samman.
Skulle inte den “data” som man har skaffat sig eller köpt vara en del av en databas och omfattas av katalogskyddet och således skule kopiering av den vara upphovsrättbrott?
FYI: Mannen dom köpte dvd:arna av är en 50-åring vid namn Heinz Kieber, som blev externanställd som IT-konsult och sedan heltidsanställd på LGT, Luxemburg Global Trust, den största banken. Kieber bor numera i Australien, under annat namn. Quel surprise. Länk här:
http://www.independent.co.uk/news/europe/liechtenstein-where-the-missing-billions-go-787282.html
Inte bara det, häleri är i anglosaxisk juridik ett klassiskt exempel på en “nav-konspiration” i vilken hälaren är navet medan hans medkonspiratörer är, och bör alltid vara, okända för vandra. Detta till skillnad från en “kedjekonspiration” där personlig kännedom medkonspiratörerna emellan är en absolut nödvändig förutsättning.
rsms, hajar inte alls ditt resonemang. titta andra delen av meningen du citerar ur brottsbalken. är inte det applicerbart? och stöld kan mkt väl innefatta stöld av information, särskilt då det upprättas kontrakt mellan arbetsgivare och arbetstagare som reglerar dessa info.-flöden.
Sorry, men som ovan sagts så impar inte filosofiska krumbukter här. Ska bli intressant att höra hur skatteverket förklarar sitt agerande, de är trots allt en av våra finaste institutioner.
karl: Jag hävdar egentligen varken den ena eller andra tolkningen av brottsbalken. Däremot tycker jag att monki i sin kommentar för vidare till precis vad det handlar om. (Särskilt som Gunnar med sin kommentar klargör vad det gäller i detta specifika fall.)
Citerar monki: “Vad är då statusen för dessa uppgifter? Som jag förstår det får myndigheterna uppgifterna i ett antal led efter sektretessbrottet. Skulle uppgifternas status förändrats om de först läckts till pressen eller fildelningsnätverk så att man inte behövde betala för dem? Hur långt färgas informationen av dess ursprung?
Här har vi en fråga!
Jag har inga pengar i Lichtenstein men ändå tycker jag att måttet är rågat. Om jag ber någon gå in i en butik och stjäla en nyutgiven DVD-skiva till mig för en femma, kallas jag för hälare. Om skattemyndigheterna i Tyskland vill kringgå de lagar och regler som gäller i samhället, anlitar de också en tjuv, eller handlar det kanske om spioneri? Den tyska staten agerar i vilket fall som helst som hälare när de köper hemliga uppgifter från en bank av en tjuv. Det tyska finansdepartementet menar att det inte var själva CD-skivan de var ute efter utan bara innehållet på skivan.
Vilket sammanträffande!
Jag var heller inte ute efter själva DVD-skivan, jag ville ju bara se på filmen.
Nu visar det sig att det tyska finansdepartementet tänker dela med sig av stöldgodset och det talas om att Sverige visar stort intresse. Hälarna ställer sig i kö.
Vilket sammanträffande!
Jag hade också tänkt kopiera min DVD-skiva, sälja kopior och därigenom utöka antalet
hälare i samhället. Det tycks som om fildelning flyttat in i finrummet.
Jo, nog finns det något som skaver hos många när den här historien kommer på tal. Givetvis kan man föra diskussioner om vilken status information har eller huruvida det rör sig om stöld eller häleri eller liknande. Men på det mer intuitiva planet tror jag att många vrider på sig när det här kommer på tal. Agerandet anses nog vara ganska tveksamt enligt många.
Jag förstår inte riktigt upprördheten. Det är väl vanligt i de flesta länder inklusive Sverige att Polisen och Tullen betalar brottslingar för information om andra brottslingar. Enligt länken ovan är herr Kleiber inte ens åtalad eller dömd för nåt brott när det gäller kopieringen av datan så snacket om häleri verkar konstigt.
Jag har inte hört någon prata om häleri, men däremot brottsprovokation, vilket inte heller låter riktigt rätt men kanske står det något i någon gammal lag att myndigheter inte får “uppmuntra till brott”.
Anledningen till att Sverige öht tvekar är ju att Reinfeldt inte vill missta sina mut.. förlåt kampanjpengar ifrån det hemliga sällskapet Tornet där andelen skatteflyktingar anatagligen är väldig hög.
[...] och har tydligen polisanmält ett par sajter (däribland Pirate Bay) för häleri. Det faktum att Pirate Bay inte har sålt eller erbjudit den stulna masterversionen av Rallybrudar [...]
Kommentera