Är det för att upphovsrättsorganisationerna anser sig så oerhört viktiga, som de konsekvent envisas med att skriva sina namn med enbart versaler? STIM, SKAP, SAMI, KLYS, ALIS, IFPI… ja, till och med COPYSWEDE insisterar på capslockas.
I alla de nyss nämnda fallen strider versaliseringen mot etablerade rättskrivningsregler. Förkortningar som är namn och kan uttalas ska skrivas med stor bokstav i början, sedan små. Om de bara är tre bokstäver långa kan saken möjligen diskuteras, men med fyra eller fler är fallet solklart. Korrekt skrivning är alltså Stim, Klys, Ifpi, etc.
Ändå är många svenska tidningar slående dåliga på att följa reglerna, något som märks tydligt när det kommer till den nu så omskrivna intresseorganisationen Ifpi.
Jag gjorde en simpel undersökning utifrån ett antal tidningars nätupplagor.
Bäst rättskrivningsbetyg får Svenska Dagbladet samt Göteborgs-Posten. De bägge tidningarna skriver nästan alltid “Ifpi”, “Stim” och “Sami”. (Visserligen har GP en felaktigt versal skrivning av Stim på alla sina webbsidor, med länk dessutom – kolla själva längst ned.) Med tvekan godkänt får Sydsvenskan: Av de tjugo senaste gångerna de skrivit om Ifpi har den felaktiga skrivningen IFPI “bara” slunkit in i fem artiklar.
Övriga tidningar som figurerade i denna enkla undersökning – Aftonbladet, Expressen, Metro, IDG, Dagens Industri, Dagens Nyheter – var alla så notoriskt inkonsekventa att de mer eller mindre visade sig skriva “Ifpi” i ena hälften av fallen och “IFPI” i den andra hälften. Endast ett exempel hittades på en nästan konsekvent felskrivare, nämligen tidningen Ny Teknik.
Nog är det lite kul att Dagens Nyheter är så DN-mässigt mitt emellan allting att de lyckas kvotera sitt stavande av skivbranschens lobby till exakt hälften rätt och hälften fel. Av de tjugo senaste omnämnandena återfinns tio IFPI och tio Ifpi.
Till skillnad från de flesta tidningar har Dagens Nyheter en språkvårdare. Hon heter Catharina Grünbaum och svarade genast på min fråga:
Rekommendationen till Dagens Nyheters redaktion är att “ta ner”, som det heter på redigerarspråk, sådana förkortningar som uttalas som ord och inte bokstav för bokstav. Versalförkortningarna är ändå för många. Men visst syndas det mot denna rekommendation.
Varför syndas det då så ofta just i fallet Ifpi? Kan det möjligen vara så att många av de nyhetsartiklar där de figurerar i själva verket bygger på ett enda pressmeddelande, med de självversaliserande Ifpi som avsändare, som stressade journalister sätts att skriva om till något som liknar en nyhet?
14 kommentarer ↓
Jag har alltid tänkt att Ifpi uttalas i-eff-pi-i, men det är alltså fel?
På deras hemsida (ifpi.se) finns ytterligare en modell, de använder både “ifpi” och “IFPI”. Dessutom nämns “Grammofon Leverantörernas Förening”. Vad säger språkvårdare om det?
Akronymer, förkortningar som består av i flera ords initialbokstäver, skrivs som namn om de är uttalbara som ord.
Man skriver Ifpi – uttalas ifpi- men GLF – uttalas GLF – (sedan finns det de som hävdar att bara de som är uttalbara är akronymer).
Att många tidningar inte följer dessa regler beror säkert på att redaktionerna idag är så slimmade att man ofta tar in prerssmeddelanden direkt utan att skriva om dem.
Av kostnadsskäl har de flesta redaktioner genomfört kraftiga personalbantningar.
Så har sedan 80-talet ca en tredjedel av journalisterna på Dagens Nyheters redaktionen försvunnit, vad gäller andra grupper så har nedskärningarna varit ännu större.
Enkelt uttryck är att man får inte bättre journalistik än vad kunderna är beredda att betala för.
De har genom åren gjorts olika försök – olika medieprojekt – att höja betalningsviljan genom att höja den journalistiska kvalitén men hittills har man klarat det.
Problemet är att mediernas ekonomi är så beroende av annonsörerna, som självklart bara är intresserade av antalet “träffar”, de har inget primärt intresse av innehållsmässig kvalitè.
“höja betalningsviljan genom att höja den journalistiska kvalitén men hittills har man INTE klarat det.”
Så ska det naturligtvis vara..
Jag gjorde en sökning på tidningen där jag jobbar. Jag hittade bara en artikel från 2005, men den hade oturligt nog den felaktiga stavningen. Det var dock inte jag som skrev den artikeln, men jag kan mycket väl ha korrläst den så nu skäms jag lite.
Ånej! Nu hittade jag en till artikel, från juni 2006 och skriven av samma person, som också stavar STIM med stora bokstäver. Hur kunde jag låta det ske igen? Vi har ju så tydliga regler om det här på redaktionen. Men de reglerna kanske kom senare? Ja, så var det nog, vi skrev de reglerna eftersom det var så mycket problem med sånt här. Förresten kanske det var någon som korrläste efter mig och ändrade tillbaka till stora bokstäver, det händer faktiskt ibland.
Det är helt klart ett tecken på en självfullkomlighet omöjlig att underskatta. Journalister borde skärpa sig och sluta hjälpa organisationer med sådant ogenerat självförhärligande.
Måste nog påpeka – innan någon annan gör det – att jag själv otaliga gånger har skrivit både Ifpi och Stim versalt, här på bloggen såväl som annorstädes.
Men nu blir det nog slut på det.
Jag kör Google reader för att läsa den här bloggen och den är för mig inställd på ett teckensnitt utan serifer, så jag har alltid svårt att se att det står Ifpi, även om jag vet det, utan läser det alltid som lfpi. :)
[...] Multiplication can produce powerful numbers « Ifpi vs. IFPI [...]
Kan det möjligen vara så att många av de nyhetsartiklar där de figurerar i själva verket bygger på ett enda pressmeddelande, med de självversaliserande Ifpi som avsändare, som stressade journalister sätts att skriva om till något som liknar en nyhet?
Det är väl ganska enkelt att verifiera, för den som har tid? Kanske finns det någon copyfajtintresserad student som kan jämföra nyhetsartiklar med Ifpi med fleras arkiv av pressmeddelanden
I dagens mediakonsentration där nästan allt är klipp o klistra.. Ja, du har nog rätt.
Det är väl samma med alla de här bokstavsbarnen som bråkar och gör sig till att de vill synas och höras så mycket som möjligt?
tror det har att göra mer med en stressad journalistkultur, och en viss låt gå-attityd, som innebär att man ibland hellre googlar lite engelska artiklar, eller tar vad som finns till hands, än att göra egen research.
så fort man bryr sig, så reagerar man, kolla här
http://rysslandsvyer.wordpress.com/2008/01/28/gremlins-pa-loftet/
[...] STIM:s gamla förslag om fast fildelningsavgift som nyanserat och genomtänkt, även bortsett från schimpanserier om stavning. Å andra sidan finns det andra fall där upphovsrättslagen faktiskt förbjuder [...]
Kommentera