.
Vad har varit svårast i utredningen?
– Det var 195 hårdvaror som togs i beslag. Det tar ett tag att ta fram informationen och gå igenom varje enskild dator. Det var ju inte bara Windowsprogram utan råfiler i flera olika format, säger Håkan Roswall
Med reservation för att vad som står efter ett talstreck alltid är journalistens försök att sammanfatta någon annans ord, är det likväl något fascinerande med pluralformen “hårdvaror”.
(Ordet slank genast vidare från DN till andra tidningars kackiga rewrites, medan norska Dagbladet underligt nog översatte till “hårddiskar”).
Substantivet hårdvara kan förstås rent teoretiskt böjas i pluralformen “hårdvaror”, men bruket är knappast särskilt etablerat och i mångas öron klingar det instinktivt fel, särskilt när det följer på ett så exakt räkneord som 195.
Vad som menas med “195 hårdvaror” är ju fullständigt godtyckligt. Det kan vara 195 persondatorer. Det kan också vara en persondator, två switchar, 96 hårddiskar och 96 vanliga nätverkskablar. Eller bara 195 flashminnen nedpackade i en kartong. Om en dator som står på ett bord räknas som “1 hårdvara”, så torde det räcka att öppna dess chassi och plocka ut komponenter (minneskort, hårddisk, ljudkort etc) för att plötsligt sitta med “10 hårdvaror” på bordet.
Döljer sig här inte en ontologisk fråga? Den som talar om “hårdvaror” i plural tänker sig antagligen varje pryl som väsentligen odelbar – en slags atomism, med andra ord: Plasthöljena kring vardagstekniken tas för givna. Utifrån ett hackeretiskt perspektiv, däremot, blir det orimligt att räkna “hårdvaror”: Gränserna som skiljer den ena prylen från den andra framstår som ganska godtyckliga. (Hackern hittar därför även möjligheter till återanvändning av enskilda komponenter i prylar som hårdvaruatomisten betraktar som trasiga eller föråldrade i sin helhet.)
“Hårdvara” bör kort sagt betraktas som ett mängdsubstantiv, betecknande en massa som inte kan räknas i antal. Håkan Roswall kan säga att han beslagtog hårdvara för x miljoner kronor, att hårdvarans sammanlagda vikt var x ton eller att dess lagringskapacitet uppgick till x terabyte. Däremot är det fullständigt meningslöst att ange ett beslags omfattning till “
Det blir lite som om tidningen skulle rapportera att tullen beslagtagit “tio sprit”. Pluntor, dunkar, cisterner? Visserligen är “starkvaror” en korrekt pluralform för sprit, upplyser SAOB, men det är ett obestämt plural som knappast kan specificeras med räkneord. Detsamma borde rimligtvis gälla “hårdvaror”.
13 kommentarer ↓
Det får mig oundvikligen att likna vid skapandet av substantivet Knark. Knarket, knarken, knark, osv.
Stod mer om det i Gläntas Drognummer.
Tillbaks till ordet Hårdvara. Det är ju oxå helt innehållslöst utan en dualistisk syn på Dator som uppdelad i Hård- och Mjukvara. Också en filosofisk fråga som kan komma att luckras upp i vår hastigt förändrade syn på datorer. Med DRM-skyddad hårdvara och Opertivsystem med autencitetsanspråk flyter gränsen… tillslut vill ju både Apple och Microsoft lösa upp skillnaden mellan Hård- och Mjukvara. Operativsystemet är Datorn och Datorn är en livsstil. Ett estetiskt val som baseras på förväntad Kreativitet och Livsbejakelse.
Hackerestetikern å sin sida försöker ju också lösa upp diskrepansen mellan datorns tudelar men då i ett kopieringsbejakande och med ansats att skapa ett eget verktyg. Inte autonomt från Macbookägarens Kreativitetsmaskin eller Vistalaptopens Halvgenomskinliga Arbetsyta utan en tredje väg.
Hackerns ägandeanspråk på Datormaskinen och dess delar (hårda som “mjuka”) försöker ju skapa en tredje väg. Ett fritt stigval.
Klivet ut vid sidan av de andra tvås mer Officiella motorvägsval.
*fnissar* Satt och diskuterade gramma-matematiken med några kollegor här tidigare. Dagens roligaste, helt klart! :D
Apropå språklig korrekthet, om du kör wordpress så kan du fixa till de felvända citattecknen genom att redigera wp-include/formatting.php
Det är nog så enkelt att Roswall skämdes för att säga att det tagit IT-åklagaren ett och ett halvt år att sortera ut 190 högtalare, switchar, kablar, möss och USB-anslutna koppvärmare från datorerna i den stora beslagshopen. En mörkning för att skapa nån slags acceptans för sabotagebeslaget.
Ännu mer ontologiskt förvirrat blir det när tidningarna talar om programkod i plural, som i “hackaren [har] kommit över programkoder till de datorer som styr internettrafiken”: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_420451.svd
Låt mig för skojs skull försvara begreppet hårdvaror: Kan man inte tänka sig detta som ett intensivt mått istället för ett extensivt (som vikt, pris osv.) Då skulle man kanske kunna säga “hur många hårdvaror har din dator?”. Eller: “Min dators hårdvaror gör att jag kan surfa och maila.”, “Assemblaget av hårdvaror som gjorde TBP till världens största fildelarsajt”.
Dock tror jag att du har rätt i att de egentligen bara är naivt hårdvaruatomistiska…
Christopher: Fast jag tror att inlägget, med sitt sista stycke med analogin till “starkvaror”, landar i just samma slutsats som du.
Alltså att det är OK att säga “hårdvaror” i plural – så länge det betraktas som ett allmänplural och inte kombineras med räkneord.
[...] inte ens nämna det högst grammatiskt inkorrekta “hårdvaror” som räkneord, det har Copyriot redan gjort väldigt [...]
äsch, daniel hann före. =)
“En knark tack.”
daniel: Skön glidning från hackeretik till hackerestetik!
ctil: “Programkoder” är också onekligen en intressant pluralform.(För många frammanar det nog snarast uppfattningen om ett slags lösenord för att ta sig in i program, alltså metaforen om nyckeln till ett lås … programkoder till de datorer som styr internettrafiken, hahaha!)
Med tanke på ett han är ensam i sitt jobb som IT-åklagare kan han ju hitta på ett eget fackspråk.
Användandet är lite av samma typ som Håkan Jaldung for med efter stormingen av Hvitfeldtska gymnasiet 2001 (shit, det har gått lite tid!) och kablade ut att de hade beslagtagit (siffran x) antal vapen från skolan – där vapen naturligtvis kunde vara vad som helst (objekt i klassen “allt som inte är vapen”. t.ex.)
Altemark:
Håkan is the new Håkan.
rasmus:
Tack tack.
Estetik, Etik… allt är bara delar av det stora monstret vi kallar Kulturen.
Kommentera