Facebook i backspegeln, II: Utvärdering

Här kommer den utlovade utvärderingen av Facebook, funktion för funktion. Det handlar nu inte om huruvida Facebook är bra eller dåligt som fenomen, utan om att försöka förstå hur ett våra beteenden interagerade med ett snabbt växande community under andra halvan av 2007.

Photos
Bildalbumen var just vad som sög in många i Facebook under sensommaren 2007, och taggningsfunktionen vad som hypnotiserade dem att stanna. Med tiden avtog intensiteten något, delvis för att det inte längre var sommar, delvis för att allt fler började känna sig obekväma med att få sitt namn taggat på bilder. Fortfarande demonstrerar Facebooks fotofunktion att väldigt många uppskattar möjligheten att löpande kunna dela med sig av bilder till en utvald skara – någonstans emellan offentligt och privat. Detta, och taggningsfunktionen, kommer med all säkerhet att återkomma i kommande storcommunities.

Groups
Grupperna får betraktas som ett misslyckat inslag i Facebook, åtminstone om man ser deras syfte som att skapa subcommunities. Även om gruppsidorna utformades med “Discussion Board” dog eventuella diskussioner vanligen ut efter nån vecka. Gruppmedlemmarna gjordes inte uppmärksamma på varandras deltagande.
I stället blev grupperna i stort sett reducerade till sina namn i egenskap av temporära paroller. Handlingen att gå med i en grupp, och genast bjuda in ytterligare vänner, användes för att uttrycka kollektiva ställningstaganden i stort och smått. Facebook aggregerade dessa individuella klick till kollektiva handlingar som presenterades i närståendes flöden: 23 of your friends joined the group…
Lustigt nog publicerade flödet även folks utträde ur grupperna, vilket inte sällan ägde rum inom några veckor från inträdet, som kollektiva handlingar. Att vara medlem av en grupp var i stort sett ointressant, vad som räknades var att upprätthålla en snygg mix av gruppnamn under ständig vädring på sin profilsida.
Efter sensommarens tiotusen varianter på “Förbjud Crocs” följde sådant som “Bevara oss från gatuvåldet”, “Stoppa SL:s vardagsmord”, “Jag torkar stjärten med Johan Staël von Holsteins krönikor”, “Parmiddagar är ett socialt oskick”, stöd till buddhistmunkar och ogillande av presidenter, “Sluta bygg gallerior i Stockholm, läskiga människor“, “Bomba Hornstull och bygg fler gallerior i de rykande resterna“…
En annan sorts grupper som blev allt vanligare var de som fungerade som rena inbjudningslistor till events. Varje galleri, varje förening, varje nattklubb såg till att utnyttja detta.
Funktionen “Related groups” hade under den tidiga hösten fortfarande ett ganska stort värde som verktyg för amatörsociologi. Genom den synliggjordes överlappande identifieringar mellan grupper för allehanda föreningar, värderingar, stamhak och yrkesgrupper. Det var innan gruppnamnens parollkaraktär slagit igenom totalt och gjort att samma konsensusflockar toppade alla listor.

Events
En uppenbar succé som faktiskt påtagligt har påverkat större städers nöjes- och kulturliv. Inbjudan till Facebook-events visade sig ha stora fördelar jämfört med de tidigare allrådande e-postinbjudningarna, och det inte bara för att massmejl alltmer sällan bli lästa. Möjligheten att se vilka andra som tackat ja (eller “kanske”) till ett evenemang har fick människor att bli mindre tveksamma till att besöka vissa begivenheter. Den som var sugen på en konsert men inte ville gå ensam, kunde sätta sig som “maybe”, bjuda in 30 bekanta och sen ta direkt kontakt med de två som visade sig nappa. Allt utan den desperation som 30 kontaktsökande sms hade kommunicerat.
Om funktionen visade sig utomordentlig för att skapa “hype” inför händelser, var den däremot nästan helt värdelös på att skapa “spin” i efterhand. Event-sidorna glömdes raskt bort efter att eventet skett, snarare än att bli till de platser för uppsamling av foton och annat (någon som Last.fm-events i viss mån lyckats med, med användning av Flickr).
Kommande communities kommer utan tvekan att försöka inkludera ännu starkare event-funktioner, då det sociala behovet av det tycks obestridligt.

Notes
Möjliggjorde framväxten av ett slags informella bloggar i en gråzon mellan privat och offentligt. Där fanns visserligen ett intimt kommentarsklimat, men formatet var bra mycket stelare än de “dagböcker” som funnits på tidigare populära communities.

Messages
Till början ett priviligierat alternativ till den ständigt översvämmande e-posten. Men så fort spammet var borta var det som att det måste återuppfinnas på nytt: Anders Mildner skriver bra.

Poke
Poke back! Kommunikation reducerad till en binär nivå – antingen blir man tillbakapetad, eller inte. Öppnar för ett stort tolkningsutrymme, eftersom ingen konsensus vuxit fram kring vad petandet egentligen “betyder”.

Friends
En alldeles för stor sak för att utvärdera här eller nu.

Common friends
Att kunna se de mångväga kopplingarna man har till andra människor som man ändå inte direkt känner, det har nog påverkat hur vi tänker på det sociala. Riktigt hur märker vi nog först om ett par år.

Status
Vecklade samman datormediet med vardagen. Degenererade den 13 december 2007, då Facebook föll för pöbelns påtryckningar och avlägsnade det obligatoriska is:et. Utan andra begränsningar än en maximallängd på 96 tecken var det mesta möjligt och nästan inget intressant. Christopher Kullenberg sammanfattade.

Tilläggsapplikationer finns det inte utrymme att gå in på här. Intressant är dock hur många av dem tagit till sig allt mer aggressiva sätt att lura användare att sprida inbjudningar vidare, vilket i inte oväsentlig grad bidragit till att försämra folks Facebookupplevelser. Tack vare dessa smittsamma virussjukdomar har det blivit uppenbart för alla att Facebook är en fluga med högst begränsad livslängd. Är inte det rätt bra?

Facebook som ondskefullt uttryck för övervakning och kontroll är något som visst förtjänar att diskuteras, men inte här. Hellre i kommentarerna till förra inlägget!