Piraternas frihamnar äro otaliga

En frihamn är ett område med hamn, större järnvägsstation eller flygplats, dit man får föra in varor från alla länder tullfritt. Frihamnen är ett noga begränsat område, som anses ligga utanför rikets tullgräns, inom vilken allt som finnes där inne är befriat från såväl all tullavgift som all eftersyn och kontroll från tullverkets sida

Ordet “frihamn” har återkommit i januari månads fildelningsdebatt. En enad upphovsrättslobby har hamrat in budskapet “Sverige har blivit en frihamn för nätpirater” på såväl debattsidor som i så kallade nyheter. På ledarplats påstod strax därefter Lars Weiss att Sverige “har valt en alldeles egen väg i denna fråga”.

Utmålandet av Sverige som upphovsrättslig rogue state grundas alltså dess befolknings exceptionellt flitiga användande av fildelningsnätverk. Som om sådana var det enda ställe där piratkopiering förekommer. Vad som inte skulle skada är en utblick såväl mot övriga västvärlden som mot andra medier än internet.
Tyska IFPI betraktar hemmabrända cd-skivor som ett minst lika allvarligt problem bland den tyska befolkningen. Det kan nog vara så att person-till-person-kopiering i Tyskland är mer utbrett än i det mer fildelande Sverige.

Förresten, tyskägda RapidShare som opererar från Schweiz har som affärsidé att ta betalt för nedladdning av piratkopior som de själva låtit folk lägga upp på sina servrar, i ofantliga mängder, om än utan offentligt index. På sätt och vis motsatsen till The Pirate Bay, som bara har ett index men inga piratkopior. Är Schweiz en upphovsrättslig skurkstat?

Något som är i det närmaste okänt i Sverige är försäljning av piratkopierade cd och dvd på gatan eller i butiker. Tro inte att det beror på svenska ordningsmakten. Allt tyder på att just fildelningen har trängt undan denna globalt gigantiska bransch som i stort sett kontrolleras av kriminella ligor. Lustigt nog lyckas “skurkstaten” slippa denna form av upphovsrättslig brottslighet, något som inte ens MPAA lyckas med på sin egen hemmaplan.

Slyck.com publicerar ett reportage om gatupirathandeln i New York, där MPAA satsat hårdare på att slå till mot gatuförsäljare av piratkopior. Vad som hänt är mest att de flyttar inomhus och ingår i symbios med “vita” affärsidkare.

So the next time you stop for Jamaican food on South Conduit Blvd., don’t be surprised if there’s a former street vendor doing business inside. Remarkably, the store proprietors appear to have little problem with this, as a symbiotic relationship between legitimate business and not-so-legitimate business is beginning to take root.

Another interesting aspect is the infrastructure that former street vendors now provide as their business is pushed indoors. Along with their warez display, the seller carries a portable DVD player or lap top, allowing patrons to test their warez before buying. This service is rarely provided by street vendors. Although no concrete numbers exist, business appears to be doing well. Vendors are selling warez, and people are buying – all in the convenience of a warm food store.

So there’s an economy being developed here, with a size that remains unclear.

Så vilket land är piraternas frihamn? Sverige med sitt fildelande, Schweiz med sitt RapidShare, eller USA med sina urbana warezbutiker?